De Heliga befrias

(409)Det var vid midnatt, som Gud valde, att befria Sitt folk. Medan de onda hånade dem från alla sidor, visade solen sig plötsligt, och strålade med all kraft, och månen stod stilla. De onda såg häpna på scenen, medan de heliga betraktade tecknen på sin befrielse med högtidlig glädje. Tecken och under följde raskt på varandra. Det var, som om allt upphörde, att fungera normalt. Strömmarna slutade, att flyta. Mörka, tunga moln framträdde och stötte samman. Dock fanns det en ljus punkt med oavlåtlig härlighet, varifrån hördes Guds röst likt många vatten. Detta kom himlarna och jorden att ruskas om. Det inträffade ett kraftigt jordskalv. Gravarna öppnades, och de, som hade dött i tron under den tredje ängelns budskap, och helgat vilodagen, kom fram från sina viloläger i mullen, härliggjorda, för att höra det fridsförbund, som Gud skulle ingå med dem, som hade hållit Hans lag. rätt

(409)Skyn öppnades och stängdes och var i uppror. Bergen darrade likt ett vasstrå i vinden och slungade ifrån sig kantiga klippstycken överallt. Havet kokade som en gryta och kastade upp sten på marken. Och då Gud uttalade dagen och timmen för Jesu återkomst och förkunnade det eviga förbundet med Sitt folk, sade Han en mening åt gången, följd av en paus, då orden rullade fram över jorden. Israels Gud stod med blickad riktad uppåt, lyssnande till orden, som kom från Jehovas mun och rullade över jorden likt stark åska. Det var väldigt högtidligt. Vid slutet på varje mening ropade de heliga: ”Ära! Halleluja!” Deras ansikten lystes upp av Guds härlighet, och de sken med en härlighet liknande den i Moses ansikte, då han kom ned från Sinaiberget. De onda kunde inte se på dem för härlighetens skull. Och då den eviga välsignelsen uttalades över dem, som hade ärat Gud och helgat Hans vilodag, ljöd det ett mäktigt segerrop över vilddjuret och dess avbild. rätt

(410)Så började jubileet, då landet skulle vila. Jag såg den gudfruktige slaven resa sig i seger och triumf, och skaka av sig kedjorna, som band honom, medan hans onde ägare blev förvirrad och inte visste, vad han skulle ta sig till, ty de onda förstod ej orden från Guds röst. rätt

(410)Kristi Återkomst
Snart visade sig en stor, vit sky, som Människosonen satt på. Då den först visade sig på avstånd, såg skyn väldigt liten ut. Ängeln sade, att den var ett tecken på Människosonens ankomst. Då den nalkades jorden, såg vi Jesu omätliga härlighet och majestät, då Han red fram till seger. En svit av heliga änglar, med klara och glittrande kronor på sina huvuden, följde Honom på Hans väg. rätt

(410)Inget språk kan beskriva denna härliga scen. Den levande, majestätiska skyn och den oöverträffade härligheten kom stadigt närmare, och vi såg tydligt Jesu älskliga person. Han bar inte en krona av törnen, utan en krona av härlighet vilade på Hans heliga panna. På Hans dräkt och lårbeklädnad stod det skrivet konungarnas Konung och herrarnas Herre. Hans ansikte strålade klart som middagssolen, Hans ögon var som flammande eld, och Hans fötter såg ut som ren koppar. Hans röst ljöd som många musikinstrument. Jorden skälvde inför Honom, himlarna vek bort likt en bokrulle, som rullas ihop, och alla berg och öar avlägsnade sig från sina fästen. ”Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, och de sade till bergen och klipporna: ’Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem då bestå?’” Uppenbarelseboken 6:15-17. rätt

(411)De, som kort tid tidigare gärna skulle ha utplånat Guds trofasta barn från jordytan, var nu vittnen till, hur Guds härlighet vilade över dem. Och mitt uppe i sin skräck hörde de helgonens stämmor i glada toner säga: ”Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på, han skall frälsa oss.” Jesaja 25:9. rätt

(411)Den första Uppståndelsen
Jorden skakade våldsamt, då Guds Sons röst kallade fram de sovande heliga. De reagerade på maningen och kom fram iförda vidunderlig odödlighet, ropande: ”Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” (Se Första Korintierbrevet 15:55.) Så höjde de levande heliga och de uppståndna sina röster i ett långt, skallande segerrop. De kroppar, som hade lagts i graven bärande sjukdomens och dödens märken, stod upp i evig hälsa och livskraft. De levande heliga förändrades på ett ögonblick, utan dröjsmål, och lyftes jämte de uppståndna, och tillsammans mötte de sin Herre i luften. Oh, vilket härligt möte! Vänner, som döden hade skilt åt, förenades, för att aldrig mer skiljas. rätt

(412)På båda sidor om himlavagnen var det vingar, och under var det levande hjul; och medan vagnen rullade framåt, ropade hjulen ”Helig”, och medan vingarna rörde sig, ropade de ”Helig”, och heliga änglar ledsagande skyn ropade ”Helig, helig, helig, Herren Gud den Allsmäktige!” Och de heliga på skyn ropade: ”Helig! Halleluja!” Och vagnen rullade uppåt mot den Heliga Staden. Innan de tågade in i staden, ordnades de heliga in i en fulländad fyrkant, med Jesus i mitten. Han stod huvudet högre, än de heliga och änglarna. Alla i fyrkanten såg Hans majestätiska gestalt och älskliga utseende. rätt

nästa kapitel