De Tusen Åren

(415)Min uppmärksamhet riktades hän till jorden. De onda hade utplånats, och deras lik låg på dess yta. Guds vrede, i form av de sju sista plågorna, hade hemsökt jordens invånare och kommit dem, att bita sig i tungan av smärta, och förbanna Gud. De falska herdarna hade blivit en särskild måltavla för Jehovas vrede. Deras ögon hade ruttnat i sina hålor, och deras tungor i sina munnar, medan de stått på sina fötterna. Efter det, att de heliga hade befriats genom Guds röst, vände de ondas skara sitt raseri mot varandra. Jorden tycktes sölas i blod, och döda kroppar låg från dess ena ände till den andra. rätt

(415)Jorden såg ut som en ödemark. Städer och byar, som hade välts över ända av jordbävningen, låg i högar. Berg hade rubbats ur sina lägen, efterlämnande djupa hål. Ojämna klippstycken, utslungade ur havet, eller upprivna ur marken, låg kringspridda över hela jordytan. Stora träd hade rivits upp med rötterna och kastats huller om buller över landskapet. Här skall Satan och hans änglar ha sitt hem i tusen år. Här skall han vara buden, och vandra fram och åter på jordens brustna yta och se verkningarna av sitt uppror emot Guds lag. I tusen år skall han få erfara följden av den förbannelse, som han har förorsakat. rätt

(416)Begränsad allena till jorden, kommer han inte att tillåtas besök i andra världar, och utsätta dem för frestelse och prövning, som inte har fallit i synd. Under den här tiden lider Satan svårt. Sedan hans syndafall har hans onda sidor ständigt förhärskat. Men nu är han berövad sin kraft, och är överlämnad till, att betänka det han har gjort sedan sitt fall, och se framåt med bävan och skräck mot den ödesdigra framtid, när han måste lida för allt det onda, som han personligen har gjort och straffas för de synder, som han har förlett andra till att begå. rätt

(416)Jag hörde segerrop från änglarna och från de förlossade heliga, vilka lät som tio tusen musikinstrument, eftersom de inte längre skulle irriteras och frestas av Satan och för att andra världars invånare hade befriats från hans närvaro och frestelser. rätt

(416)Härefter såg jag troner, och Jesus och de återlösta heliga satt på dem; och de heliga regerade som kungar och präster inför Gud. Kristus dömde, tillsammans med Sitt folk, de onda döda, och jämförde deras handlingar med Lagboken, Guds Ord, och avgjorde varje sak enligt gärningarna gjorda i kroppen. Så bestämdes de straff, som de onda måste lida enligt sina gärningar; och straffen antecknades efter deras namn i dödens bok. Satan och hans änglar dömdes också av Jesus och de heliga. Satans straff blev långt värre, än deras, som han hade bedragit. Hans lidanden skulle vida överstiga deras och skulle inte gå att jämföra med dessa. Sedan alla de, som han hade bedragit, hade utplånats, skulle Satan fortsatt leva och lida mycket längre. rätt

(416)Sedan de onda dödas dom hade blivit fastställd, vid slutet på de tusen åren, lämnade Jesus staden, och de heliga jämte en svit ur änglahären följde Honom. Jesus steg ned på ett stort berg, som delades itu, då Hans fötter rörde vid det, och blev till en mäktig slätt. Då blickade vi uppåt och såg den stora, sköna staden, med tolv grundvalar och tolv portar, tre på var sida, och en ängel vid varje port. Vi utropade: ”Staden! Den stora staden! Den har kommit ned från Gud ur himmelen!” Och den kom ned i all sin glans och bländande härlighet och landade på den mäktiga slätt, som Jesus hade berett åt den. rätt

nästa kapitel