Adventbudskapet kapitel 12. Från sida 26.     Från sida 52 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

De sista plågorna och domen

(26)Vid generalkonferensen i Sutton, Vermont, i september 1850, då de som trodde på sanningen för vår tid var samlade, fick jag en syn. Jag såg att de sju sista plågorna kommer att utgjutas efter det att Jesus har lämnat helgedomen. Ängeln sade: ”Det är Guds och Lammets vrede som föranleder de ogudaktigas undergång och död. Guds röst kommer att göra de heliga mäktiga och fruktansvärda som en armé under sin fana. Men det är inte då som de skall verkställa den föreskrivna straffdomen. Domen blir verkställd vid slutet av de tusen åren”. rätt

(26)Efter det att de heliga har blivit iklädda odödlighet, blivit uppryckta tillsammans med Jesus, och efter att de har tagit emot sina harpor, sina kläder och sina kronor och gått in i staden, då först sätter sig Jesus och de heliga ned till doms. Böckerna öppnas - det är livets bok och dödens bok. Livets bok innehåller de heligas goda gärningar, och dödens bok innehåller de ogudaktigas onda gärningar. Dessa böcker jämförs med lagboken, Bibeln, och i överensstämmelse med den blir människan dömd. Tillsammans med Jesus avkunnar de heliga sin dom över de ogudaktiga döda: ”Se”, sade ängeln, ”de heliga sitter tillsammans med Jesus till doms och dömer de ogudaktiga efter de gärningar som dessa har begått. Det straff var och en blir tilldelad, då domen verkställs, skrivs bredvid deras namn”. Jag såg att detta var de heligas uppgift, vilken de tillsammans med Jesus skulle utföra under de tusen åren i den heliga staden, innan den kommer ned till jorden. rätt

(26)Vid slutet av de tusen åren lämnar Jesus tillsammans med änglarna och alla de frälsta den heliga staden. Medan de är på väg ner till jorden, uppstår de ogudaktiga döda. De som ”genomborrat honom” (Upp. 1:7), och som då är uppståndna, kommer att brista ut i jämmerrop eftersom de på långt håll ser Jesus komma i all sin härlighet tillsammans med änglarna och de heliga. De kommer att se märkena efter spikarna i hans händer och fötter, och se var de stack spjutet i hans sida. Märkena efter spikarna och spjutet kommer då att vara hans härlighet. Det är vid slutet av de tusen åren som Jesus ställer sig på Olivberget som då sönderdelas och blir en stor slätt. De som då tar till flykten är de ogudaktiga som just har blivit uppväckta från döden. Därefter kommer den heliga staden ned och placerar sig på slätten. Då ingjuter Satan sin ande i de ogudaktiga. Han muntrar upp dem med att hären inne i staden är fåtalig medan hans egen här är stor, och att de kan ta över staden genom att besegra de heliga. rätt

(26)Under det att Satan samlade sin här, befann sig de heliga i staden där de betraktade skönheten och härligheten i Guds paradis. Jesus gick framför dem som deras anförare. Plötsligt försvann vår kärleksfulle Frälsare, men snart hörde vi hans vackra stämma säga: ”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse” (Matt. 25:34). Vi samlades omkring honom och just som han stängde stadens portar, uttalades förbannelsedomen över de ogudaktiga. Portarna var stängda. Genom att använda sina vingar tog sig de heliga upp på stadens murar. Jesus var också hos dem. Hans krona var strålande vacker. Den bestod av tillsammans sju kronor, den ena inuti den andra. De heligas kronor var av renaste guld, och var täckta av stjärnor. De heligas ansikten lyste av härlighet, eftersom de var Jesu uttryckliga avbild. Det var hänförande att se dem alla resa sig och tillsammans förflytta sig mot stadens topp. rätt

(27)Nu kunde de ogudaktiga se vad de hade förlorat. Då gick en eld ut från Gud som förtärde dem. Detta var verkställandet av domen. De ogudaktiga led då det straff som de heliga tillsammans med Jesus hade dömt dem till under de tusen åren. Samma eld från Gud, som förtärde de ogudaktiga, renade hela jorden. De sönderbrutna bergen smälte i den intensiva hettan och upplöstes tillsammans med atmosfären. Allt avskräde blev utplånat. Sedan skapades hela jorden ny och öppnade sig inför oss, underbar och skön, och vi tog emot den som vår arvedel. Vi ropade alla med hög röst: ”Äran och priset tillhör Gud!” rätt

nästa kapitel