Adventbudskapet kapitel 13. Från sida 27.     Från sida 54 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

De 2300 dygnens avslutning

(27)Jag såg en tron och på den satt Fadern och Sonen. Jag betraktade Jesu ansikte och beundrade hans skönhet. Faderns skepnad kunde jag inte se, eftersom ett starkt ljus dolde honom. Jag frågade Jesus om hans Fader hade en skepnad som var lik hans egen. Han svarade att det hade han, men att jag inte kunde se på den. Han sade: ”Om du bara en enda gång skulle se hans persons härlighet skulle du upphöra att finnas till”. Framför tronen såg jag adventfolket - de trogna bekännarna och de som var världsliga. Den ena skaran böjde sig ned framför tronen och var djupt intresserad, medan den andra stod där ointresserad och likgiltig. De som böjde sig ned framför tronen sände upp sina böner till Jesus och såg på honom. Jesus såg då på sin Fader och tycktes vädja för dem hos honom. Då gick ett ljus ut ifrån Fadern till Sonen och från Sonen till den bedjande skaran. Sedan såg jag att ett mycket starkt ljus gick ut från Fadern till Sonen, och från Sonen strömmade det vidare ut över folket framför tronen. Men det var bara några få som tog emot detta stora ljus. Många drog sig undan det och motarbetade det omedelbart, medan andra var likgiltiga och satte inte värde på det, och då lämnade ljuset dem. Några tog emellertid emot det och gick bort till den lilla bedjande skaran och böjde sig ned tillsammans med dem. Hela denna skara tog emot ljuset och gladde sig över det. Deras ansikten strålade av dess härlighet.rätt

(27)Jag såg Fadern resa sig från tronen och i en vagn av eld fara in i det allra heligaste innanför förlåten där han satte sig ned. (Se Tillägg, s 34 ” Synen en bild av en andlig verklighet, inte verkligheten själv”) Därefter reste sig Jesus upp från tronen, och de flesta av dem som låg nedböjda reste sig upp med honom. Efter att Jesus hade rest sig såg jag inte en enda ljusstråle gå ut ifrån honom till den stora likgiltiga skaran. De lämnades kvar i ett fullständigt mörker. De som reste sig upp samtidigt med Jesus höll sina ögon stadigt fästade på honom medan han lämnade tronen och förde dem undan ett litet stycke. Sedan lyfte han upp sin högra arm, och vi hörde hans älskade röst säga: ”Vänta här. Jag går till min Fader för att ta emot riket. Håll era kläder rena utan fläckar. Jag skall snart komma tillbaka från bröllopet och ta er till mig”. Sedan kom en vagn av moln till den plats där Jesus stod. Den var omgiven av änglar och hade hjul som liknade flammande eld. Jesus steg upp i vagnen och fördes in i det allra heligaste där Fadern satt. Där såg jag Jesus som en stor Överstepräst stå framför Fadern. Nere vid bården av hans klädnad fanns bjällror och granatäpplen, en bjällra följdes omväxlande av ett granatäpple. De som hade rest sig upp samtidigt med Jesus, lät nu sin tro sträcka sig in till honom i det allra heligaste, och de bad: ”Fader, ge oss din Ande!” Jesus andades då sin Helige Ande på dem. I denna utgjutelse fanns ljus, kraft, mycket kärlek, glädje och frid.rätt

(27)Jag vände mig om för att betrakta den skara som ännu låg nedböjd inför tronen, vilka inte visste att Jesus hade lämnat den. Satan såg ut att vara vid tronen och försökte efterlikna, och fortsätta Guds verk. Jag såg den nedböjda skaran se upp mot tronen och be: ”Fader, ge oss din Ande”. Då andades Satan ut ett oheligt inflytande på dem. I detta fanns det ljus och mycket kraft, men ingen ren kärlek, glädje och frid. Satans avsikt var att dra bort och förföra Guds folk, och hålla dem kvar i ett bedrägeri.rätt

nästa kapitel