Ansvarsfull förvaltning av medel för Guds verk

(46)6. På sidorna 17-25 beskrivs en syn som gavs i januari 1850. Den del av synen som handlar om medel som hölls tillbaka från budbärarna, syftar särskilt på den tiden. Sedan dess har sanningen för vår tid vunnit vänner som har sökt efter tillfällen att använda sina medel till att göra gott. Några har också varit alltför frikostiga och det har blivit till skada för mottagaren. Sedan ungefär två år tillbaka har jag visats mer av oförståndig och okontrollerad användning av Herrens medel än brist på dem. rätt

(46)Följande är från en syn som jag fick i Jackson, Michigan, den 2 juni 1853. Den gällde huvudsakligen bröderna där: rätt

(46)”Jag såg att bröderna började offra sina ägodelar och dela ut dem allt för okontrollerat - för ofta och för mycket - utan att ha det rätta målet för dem: verksamheten som lider brist. Jag såg att de som undervisade borde ha varit kompetenta nog att rätta till detta missbruk och utöva ett gott inflytande i församlingen. Frågan om vad penninggåvorna skall användas till har ansetts vara av liten eller ingen betydelse, ju snabbare man har blivit av med dem, desto bättre. Några har varit dåliga föredömen genom att de har tagit emot stora donationer utan att ha gett givarna den minsta förmaning om att använda sina medel försiktigt och kontrollerat. Genom att ta emot så stora och många gåvor utan att ifrågasätta om Gud har förpliktigat bröderna att ge så mycket, har man gett sitt stöd åt ett alltför rikligt givande. rätt

(46)Givarna har också handlat fel, eftersom de inte noga tagit reda på om det verkligen fanns ett behov eller inte. De som hade medel hamnade i en svår situation. En broder tog skada av att ha fått hand om för mycket pengar. Han hade inte lärt sig sparsamhet utan förde ett liv med höga omkostnader. Under sina resor lade han ut pengar till än det ena och än det andra till ingen nytta. Genom sitt exempel att slösa så med Herrens pengar utövade han ett dåligt inflytande. Han sade i sitt hjärta och till andra, ’det finns gott om pengar i J--, mer än vi kan göra av med innan Herren kommer’. Några tog mycket stor skada genom detta handlande och tog emot sanningen utan att förstå att det var Herrens medel de använde. Därför fick de en felaktig uppfattning om pengars egentliga värde. Dessa som just har tagit emot den tredje ängelns budskap och fått se ett så dåligt exempel, kommer att ha mycket att lära sig om självförnekelse och lidande för Herrens verk. De måste lära sig av med sin lättja, sluta att tänka på sin egen bekvämlighet och i stället tänka på själars värde. De som känner att det vilar ett ansvar på dem för andras frälsning kommer inte att ha en tanke på att lägga ut medel till flotta och bekväma resor. En del som inte har fått någon kallelse har uppmuntrats att resa ut på fältet. Andra har påverkats av det utbredda slöseriet och inte känt något behov av att vara ekonomiska, förneka sig själva för att i stället samla medel i Herrens skattkammare. De tänker och säger: ’Det finns andra som har tillräckligt med medel. Dessa kan ge till tidningen. Jag behöver inte bidra med någonting. Tidningen blir ändå underhållen utan min hjälp’ ”. rätt

(47)Det har varit en svår prövning för mig att se att några har tagit den del av mina syner som handlar om uppoffring av ägodelar för verkets underhåll, och tillämpat dem på fel sätt. Dessa slösar med medel samtidigt som de försummar principerna som det talas om på andra ställen. På sidan 17 står det: ”Jag såg att Guds verk har blivit motarbetat och vanärat av några som rest omkring utan något budskap från Gud. Sådana kommer att få avlägga räkenskap inför Gud för varje krona de använt till sina resor, då det inte varit deras plikt att resa”. Jag skrev också på samma sida att: ”Jag såg att de som har krafter att arbeta med sina händer, och på så sätt kan hjälpa till att stödja verket, var lika ansvariga för sina krafter som andra för sin egendom”. rätt

(47)Jag vill särskilt rikta uppmärksamheten på vad som sägs om detta på sidan 17. Här är ett kort utdrag: ”Avsikten med Frälsarens ord i Luk. 12:33 har inte förklarats rätt”. Jag såg att: ”Syftet med att sälja sina ägodelar är att medlen från försäljningen skall användas till att sprida sanningen. De skall inte ges bort till dem som kan arbeta och försörja sig själva. Det är en synd att försörja folk som kan arbeta och på så sätt understödja dem i deras lättja. En del har varit flitiga att besöka våra möten, men detta har de inte gjort för att förhärliga Gud, utan för ’brödets och fiskarnas skull’. De borde hellre ha stannat hemma och ’gjort nytta’ genom att arbeta med sina händer för att försörja sina familjer och förtjäna något att ge till underhållet av sanningens dyrbara verk”. rätt

(47)Det har alltid varit Satans avsikt att driva på en del ivriga människor att alltför fritt använda sig av medel och att påverka bröderna att förhastat göra sig av med sina egendomar. Genom att snabbt och oförståndigt använda ett överflöd av medel skulle själar lida skada och gå förlorade, och nu när sanningen skall spridas i större omfattning skulle bristen bli uppenbar. Satan har i viss utsträckning lyckats i sitt syfte. rätt

(47)Herren har visat mig att många misstar sig då de anser att det bara är de välbeställda som skall stödja utgivningen av tidningar och traktater. Alla skall göra sin del. De som har krafter att arbeta med sina händer, och på så sätt kan tjäna ihop medel till att stödja verket, är lika ansvariga för sina krafter som andra är för sina ägodelar. Vart och ett av Guds barn, som säger sig tro på sanningen för vår tid, bör vara nitiska att utföra sin del i detta verk. rätt

(47)I juli 1853 såg jag att det var fel att tidningen, som ägs och stöds av Gud, skulle komma ut så sällan. Budskapet, i den tid vi lever i, kräver att tidningen kommer ut varje vecka, och att många fler traktater ges ut för att avslöja de tilltagande villfarelserna, men arbetet hindras på grund av brist på medel. Jag såg att sanningen måste spridas och att vi inte får vara för försiktiga. (Review and Herald hade tidigare kommit ut oregelbundet, men skulle nu ges ut med två nummer i månaden.) Det är bättre att fyra får tidningar och traktater, även om tre av dem inte är intresserade, än att den fjärde som får nytta av och sätter värde på dem, blir utan. Jag såg att kännetecknen på den yttersta tiden klart skulle framhållas, eftersom Satans verksamhet tilltar. Det utbud av skrifter som Satan och hans medhjälpare ger ut blir allt fler i antal, och deras makt ökar. Därför måste det vi gör för att sprida sanningen till andra, göras snabbt. rätt

(48)Jag såg att sanningen som den en gång har publicerats nu skall bestå, eftersom den är sanningen för de yttersta dagarna. Den kommer att leva vidare och den nuvarande framställningen av den behöver inte förklaras på ett vidlyftigare sätt i framtiden. Ett överflöd av ord behöver inte tryckas i tidskrifter för att försvara det som talar för sig själv och skiner i sin klarhet. Sanningen är konsekvent, enkel och klar och träder oförfärat fram till sitt eget försvar. Men så är det inte med lögnen. Den är så slingrig och förvrängd att det krävs en mängd av ord för att förklara den i sin förvända form. rätt

(48)Jag såg att allt det ljus som människor hade tagit emot på en del platser hade kommit till dem genom tryckta skrifter. Människor hade tagit emot sanningen på detta sätt och delat med sig av den till andra. På vissa platser där det nu finns ett flertal personer som har blivit väckta, har sanningen förmedlats till dem av denne tyste budbärare. Den var deras ende förkunnare. Sanningens verk får inte hindras i sin framgång av brist på medel. rätt

nästa kapitel