Guds gåva till människor

(62)Jag har blivit visad Guds stora kärlek och beskyddaregenskap genom att han gav sin Son att dö för att människan skulle kunna få förlåtelse och leva. Jag blev visad Adam och Eva som hade förmånen att se den underbara skönheten i Edens lustgård och som fick lov att äta av frukten från alla träd utom ett. Men ormen frestade Eva, och hon frestade sin man så att båda åt av det förbjudna trädet. De bröt mot Guds bud och blev syndare. Nyheten spreds i himlen, och varje harpa tystnade. Änglarna sörjde och fruktade för att Adam och Eva än en gång skulle sträcka ut sina händer och äta av livets träd, och på så sätt bli odödliga syndare. Men Gud sade att han skulle driva ut överträdarna från lustgården, och bevaka vägen till livets träd med en kerub som vaktade den med ett flammande svärd. På så sätt kunde människan inte komma nära trädet och äta av dess frukt som förevigar odödlighet. rätt

(62)Sorg fyllde himlen då dess invånare insåg att människan var förlorad och att jorden, som Gud hade skapat, skulle fyllas av dödliga som var dömda till elände, sjukdom och död och att det inte fanns något sätt för överträdarna att undkomma döden. Hela Adams familj måste dö. Sedan såg jag den underbare Jesus och lade märke till ett uttryck av medlidande och sorg i hans ansikte. Strax såg jag honom närma sig det omåttligt starka ljuset som omgav Fadern. rätt

(62)Ängeln som följde mig sa, ”Han är upptagen i ett förtroligt samtal med sin Far”. Änglarna tycktes vara mycket oroliga under tiden som Jesus talade med sin Far. Tre gånger inneslöts han i det strålande ljuset från sin Far, och när han för tredje gången kom ut från Fadern kunde vi se hans person. Hans ansikte var lugnt, utan något spår av rådlöshet eller oro, och lyste så underbart att det inte finns ord att beskriva det. Sedan tillkännagav han för änglakören att en utväg hade beretts för den fallna människan, att han hade rådslagit med sin Far, och fått tillåtelse att ge sitt eget liv som lösen för mänskligheten, att bära deras synder och ta dödens straff på sig själv. På så sätt skulle en utväg öppnas genom vilken de på grund av hans blod kunde få förlåtelse för begångna synder och sedan genom lydnad föras tillbaka till den lustgård som de drivits ut ifrån. Då kunde de åter få tillgång till den härliga odödlighetsfrukten på livets träd som de nu hade förverkat sin rätt till. rätt

(62)Hela himlen fylldes då med en outsäglig glädje och den himmelska kören sjöng en sång i lovprisning och tillbedjan. De spelade på sina harpor och sjöng med en ton som var högre än någonsin, till den stora nåd och välvilja som Gud visat genom att ge sin högt älskade Son till att dö för en upprorisk mänsklighet. Sedan sjöng man lov och pris och tillbedjan för Jesu självförsakelse och offer, när han gick med på att lämna Faderns närhet och valde ett liv i lidande och ångest och till sist en neslig död, för att ge sitt liv för andra. rätt

(62)Ängeln sa, ”Tror ni att Fadern gav sin innerligt älskade Son utan kamp? O nej!” Även för himlens Gud var det en kamp om han skulle låta den skyldiga människan förgås eller ge sin älskade Son till att dö för dem. Änglarna var så angelägna om människans frälsning att det fanns några bland dem som kunde tänka sig att offra sin härlighet och ge sitt liv för den förlorade människan. Men ängeln som följde mig sa att det skulle inte förändra någonting. Överträdelsen var så stor att en ängels liv inte kunde betala skulden. Inget annat än Guds Sons medling och död skulle kunna betala den stora skulden och rädda den förlorade människan från ett liv i hopplös sorg och elände. rätt

(62)Men den uppgift som änglarna fått var att färdas upp och ner med en härlighetens styrkande balsam som kunde ge lindring åt Guds Son i hans lidande här på jorden. De betjänade Jesus. Deras uppgift var också att vakta och hålla dem som var föremål för nåden borta från de onda änglarna och från det mörker som Satan hela tiden försökte omge dem med. Jag såg att det var omöjligt för Gud att ändra sin lag för att rädda den förlorade döende mänskligheten - därför tillät han sin älskade Son att dö för människornas överträdelser. rätt

nästa kapitel