Adventbudskapet kapitel 40. Från sida 78.     Från sida 165 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Kristus blir förrådd

(78)Jag fördes bakåt till den tid då Jesus åt påskmåltiden tillsammans med sina lärjungar. Satan hade vilselett Judas och fått honom att tro att han var en av Jesu sanna lärjungar. Men hans hjärta hade alltid varit världsligt. Han hade sett Jesu mäktiga gärningar, varit tillsammans med honom under hans verksamhet och hade böjt sig för de överväldigande bevisen för att han var Messias, men Judas var sluten och girig. Han älskade pengar. Förargad klagade han över den dyrbara smörjelsen som hade utgjutits över Jesus. Maria älskade sin Herre. Han hade förlåtit hennes synder, vilka var många, och han hade uppväckt hennes älskade bror från döden. Hon kände att inget var för kostsamt för att skänka honom. Ju dyrbarare smörjelseoljan var, desto bättre kunde hon uttrycka sin tacksamhet till sin Frälsare genom att offra den på honom.rätt

(78)För att bortförklara sin girighet framhöll Judas att smörjelseoljan kunde ha sålts och pengarna getts åt de fattiga. Men det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga. Han var självisk och det han hade blivit anförtrodd att skänka åt de fattiga, lade han ofta beslag på för egen del. Judas hade varit ouppmärksam på Jesu välbefinnande och även på hans behov. För att dölja sin girighet hänvisade han ofta till de fattiga. Marias generösa handling var den skarpaste tillrättavisning för hans giriga sinnelag. Judas inre var förberett och mottagligt för Satans frestelser. rätt

(78)Judarnas präster och rådmän hatade Jesus, men folkmassorna trängdes för att lyssna på hans visdom och se hans mäktiga verk. Folket djupaste intresse hade väckts och de följde ivrigt Jesus för att höra den underbare lärarens undervisning. Många av ledarna trodde på honom, men vågade inte bekänna sin tro för att inte bli uteslutna ur synagogan. Prästerna och ledarna beslutade att något måste göras för att dra folkets uppmärksamhet bort från Jesus. De var rädda att alla skulle tro på honom, och var osäkra för sin egen del. Antingen måste de döda honom eller förlora sin ställning över folket. rätt

(78)Men även om de dödade honom skulle det ändå finnas människor som var levande vittnen till hans makt. Jesus hade väckt Lasarus från de döda, och de var rädda för att, om de dödade Jesus så skulle Lasarus vittna om hans mäktiga kraft. Folket flockades för att se den som hade uppväckts från de döda, och ledarna beslutade sig för att även döda Lasarus för att få slut på uppståndelsen. Sedan skulle de åter igen kunna få inflytande över folket och vända dem tillbaka till människors läror och traditioner, till tionde av mynta och dill. De var överens om att gripa Jesus när han var ensam, eftersom de skulle bli stenade om de försökte fängsla honom i en folksamling när allas intresse var riktat mot honom.rätt

(78)Judas visste hur angelägna prästerna och rådsherrarna var att gripa Jesus och därför erbjöd han dem att förråda honom för några få silvermynt. Hans kärlek till pengar ledde honom till att gå med på att förråda sin Herre och överlämna honom till hans bittraste fiender. Satan arbetade direkt genom Judas, och mitt under den gripande nattvardsscenen utformade han sina planer att förråda sin Mästare. Full av sorg berättade Jesus att de alla skulle komma på fall för hans skull denna natt. Men Petrus försäkrade ivrigt att om alla andra kom på fall för hans skull, så skulle inte han göra det. Men Jesus svarade Petrus: ”Se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder” (Luk. 22: 31, 32).rätt

(78)Jag såg Jesus i örtagården tillsammans med sina lärjungar. Djupt bedrövad bad han dem att vaka och be, så att de inte skulle komma i frestelse. Han visste att deras tro skulle bli prövad och deras förhoppningar vändas i besvikelse, och de behövde all styrka de kunde få genom trogen vaksamhet och ivrig bön. Med höga rop och tårar bad Jesus: ”Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din” (Luk. 22:42). Guds Son bad under djup själsångest. Stora blodsdroppar trängde fram på hans panna och föll på marken. Änglar kretsade över platsen och betraktade scenen, men bara en av dem fick i uppdrag att komma ned och styrka Guds Son i hans ångest. Glädjen var försvunnen från himlen. Änglarna lade ifrån sig sina kronor och harpor, och tysta, med djupaste intresse, betraktade de Jesus. De ville omsluta Guds Son, men de befälhavande änglarna tillät det inte för att de inte, när de såg honom bli förrådd, skulle befria honom. Frälsningsplanen var fastlagd och måste fullbordas. rätt

(79)Efter att Jesus hade bett gick han tillbaka till lärjungarna, men de sov. I denna fruktansvärda stund hade han inte ens sina egna lärjungars sympati eller förböner. Petrus som nyss hade varit så ivrig, sov djupt. Jesus påminde honom om hans tvärsäkra uttalande och sade: ”Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig?” (Matt. 26:40). Tre gånger bad Guds Son under själsångest. Sedan kom Judas med en skara beväpnade män. Han närmade sig sin Mästare som vanligt för att hälsa. Den beväpnade skaran omringade honom, men där visade han sin gudomliga makt. Han frågade: ”Vem söker ni?” Då de sade det svarade han: ”Jag Är” (Joh. 18:4, 5). Då föll de baklänges till marken. Detta frågade Jesus för att de skulle se hans makt och få bevis för att han kunde rädda sig själv ur deras våld om han ville.rätt

(79)När lärjungarna såg folkskaran med deras stavar och svärd falla så hastigt, började de hoppas. När de reste sig igen och omringade Guds Son drog Petrus sitt svärd, gjorde ett utfall mot en av översteprästens tjänare och högg av honom ett öra. Jesus bad honom ta undan svärdet, och sade: ”Menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar?” rätt

(79)Jag såg att när dessa ord uttalades lyste änglarnas ansikten upp av hopp. De ville på stället omringa sin Anförare och skingra den onda pöbelhopen. Men åter igen blev de besvikna när Jesus tillade: ” Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?” (Matt. 26:53, 54). Även lärjungarnas hjärtan blev förtvivlade och bittert besvikna när Jesus lät sig ledas iväg av sina fiender.rätt

(79)Lärjungarna var rädda att mista sina egna liv. De övergav honom mangrant och flydde. Jesus lämnades ensam i mördarhopens våld. Vilken triumf för Satan! Och vilken sorg och bedrövelse för Guds änglar! Ett stort antal trupper av heliga änglar, var och en med en hög anförande ängel i spetsen, hade sänts att bevittna denna scen. Deras uppgift var att anteckna varje skymf och grymhet som Guds Son fick utstå, och registrera varje smärta och plåga han fick lida. De män som deltog i dessa fruktansvärda scener, skall åter igen få bevittna dem på ett levande sätt.rätt

nästa kapitel