Judarna beslutar döda Paulus

(95)När översteprästerna och ledarna såg vilken verkan berättelsen om Paulus erfarenhet hade, blev de hatiskt inställda mot honom. De såg honom frimodigt förkunna Jesus och utföra under i hans namn. De märkte också att stora skaror lyssnade på honom och vände ryggen åt traditioner och betraktade de judiska ledarna som Guds Sons mördare. Judarna upptändes av vrede och samlades för att rådslå om hur de på bästa sätt skulle få stopp på denna uppståndelse. De enades om att det enda säkra sättet var att döda Paulus. Men Gud kände till deras avsikter och änglar fick i uppdrag att skydda honom, så han kunde leva och fullfölja sin mission. rätt

(95)Ledda av Satan bevakade de otroende judarna portarna till Damaskus dag och natt, så att de omedelbart skulle kunna döda Paulus när han lämnade staden. Men Paulus hade blivit informerad om att judarna var ute efter hans liv. En natt firade därför lärjungarna ned honom från stadsmuren i en korg. När judarna fick reda på att de misslyckats fylldes de av skam och vrede. Satan hade förlorat sitt byte. rätt

(95)Efter denna händelse reste Paulus till Jerusalem för att förena sig med lärjungarna, men de var alla rädda för honom. De kunde inte tro att han var en lärjunge. Judarna hade varit ute efter att ta hans liv i Damaskus, och här ville inte hans egna bröder ta emot honom. Men Barnabas tog sig an honom och förde honom till apostlarna. Han berättade för dem hur Paulus sett Jesus på vägen och att han i Damaskus frimodigt hade predikat i Jesu namn. rätt

(95)Men Satan hetsade upp judarna för att förgöra Paulus, och Jesus bad honom lämna Jerusalem. Tillsammans med Barnabas for han till andra städer, predikade Jesus och utförde under. Många blev omvända. När en man som hade varit förlamad från födseln blev frisk var folket, som annars tillbad avgudar, nära att offra till lärjungarna. Paulus blev bedrövad och förklarade för dem att han och hans medarbetare bara var människor. Gud som hade skapat himlen, jorden, havet och allt som finns i dem var den ende som skulle tillbes. På så sätt upphöjde Paulus Gud inför folket, men kunde nästan ändå inte hindra folket från att genomföra sina avsikter. Det första grundläggande begreppet beträffande tron på den sanne Guden, att äran och tillbedjan endast tillhör honom, började emellertid ta form i deras sinnen. rätt

(95)Medan folket lyssnade på Paulus, påverkade Satan de otroende judarna från andra städer att följa efter Paulus och förstöra det goda verk som hade gjorts genom honom. Dessa judar hetsade upp avgudatillbedjarna genom falska uppgifter om Paulus. Folkets förundran och beundran vändes nu till hat. De som kort tid innan varit beredda att tillbe lärjungarna, stenade nu Paulus och släpade honom ut från staden i tron att han var död. Men när lärjungarna samlades kring Paulus och sörjde över honom, reste han sig upp till deras stora glädje, och gick med dem in i staden igen. rätt

(96)Vid ett annat tillfälle, när Paulus och Silas förkunnade Jesus, följde en kvinna som var besatt av en spådomsande efter dem och ropade: ”’De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning.’ Så gjorde hon i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: ’Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne’” (Apg 16:17, 18). Den onde anden lydde och lämnade henne. rätt

(96)De män som hon tjänade under hade varit nöjda när hon ropade efter lärjungarna, eftersom hon skaffade sina herrar goda inkomster genom hennes spådomar om lycka. Men nu, då spådomsanden hade lämnat henne och hon hade blivit en ödmjuk Kristi lärjunge, hade de förlorat sin inkomstkälla. Satans avsikt var tillintetgjord. Men hans tjänare grep Paulus och Silas, förde dem till torget inför överheten och domarna, och sade: ”De här männen stör ordningen i vår stad. De är judar” (Apg. 16:20). rätt

(96)Folkmassan tog nu gemensamt avstånd från dem, och domarna rev av dem deras kläder och befallde att de skulle slå dem med spö. Sedan de hade fått utstå åtskilliga slag sattes de i fängelse. Vakten fick stränga instruktioner om att hålla dem i säkert förvar. För säkerhets skull sattes de i fängelsets innersta rum och deras fötter låstes fast vid stocken. Men Herrens änglar följde med innanför fängelsemurarna och gav de två fångarna ett tillfälle att förhärliga Gud, och visa folket att Gud var med sina utvalda tjänare i deras verk. rätt

(96)Vid midnatt bad Paulus och Silas och sjöng lovsånger till Guds ära. Plötsligt kom det ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakade i grunden. Jag såg att Guds ängel omedelbart löste fångarna från sina bojor. Då fångvaktaren vaknade och fick se att fängelsedörrarna var öppna, blev han förskräckt och trodde fångarna hade flytt, och att han skulle straffas med döden. Men just när han skulle begå självmord, ropade Paulus och sade: ”Gör dig inte något illa! Vi är alla här” (Apg. 16:28). rätt

(96)Guds kraft övertygade fångvaktaren, och han bad om ett ljus. Sedan sprang han darrande in, föll ned inför Paulus och Silas, förde dem ut och sade: ”Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?” De svarade: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj” (Apg. 16:30, 31). Då samlade fångvaktaren ihop hela sitt hushåll och Paulus predikade för dem om Jesus. På så sätt förenades fångvaktaren med dessa bröder, och han skötte om deras sår efter piskrappen. Samma natt blev han döpt med hela sitt hushåll. Därefter satte han fram mat åt dem och gladde sig med hela sitt hushåll åt sin tro på Gud. rätt

(96)Den underbara nyheten att Gud hade visat sin kraft genom att öppna fängelsedörrarna, och att fångvaktaren med sin familj hade blivit omvänd, spred sig snabbt. När domarna hörde detta blev de rädda och sände meddelande till fångvaktaren att han skulle släppa Paulus och Silas. Men Paulus ville inte lämna fängelset utan folkets vetskap, utan ville att Guds kraftgärning skulle komma fram i ljuset. Han svarade dem: ”’De har låtit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi är romerska medborgare, och de har kastat oss i fängelse. Och nu vill de låta oss gå i hemlighet. Å nej, de får själva komma och föra ut oss.’” (Apg. 16:37). rätt

(96)Rättstjänarna framförde detta till domarna. När dessa fick höra att de var romerska medborgare, blev de förskräckta och fruktade att de skulle klaga för kejsaren över denna olagliga behandling. Därför gick de dit och talade vänligt till dem, släppte ut dem och bad dem lämna staden”. rätt

nästa kapitel