Adventbudskapet kapitel 49. Från sida 97.     Från sida 206 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Paulus besöker Jerusalem

(97)Efter sin omvändelse besökte Paulus Jerusalem och förkunnade där Jesus och hans nåds under. Han berättade om sin mirakulösa omvändelse, vilket gjorde prästerna och ledarna så rasande att de försökte ta hans liv. För att rädda honom visade sig Jesus då än en gång för honom i en syn, när han bad. Jesus sade: ”’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig’”. rätt

(97)Paulus svarade: ”’Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom.’” Paulus trodde inte att judarna i Jerusalem skulle kunna stå emot hans vittnesbörd, utan skulle inse att den stora förändringen hos honom inte hade kunnat ske utan Guds kraft. Men svaret var ännu bestämdare (mer bestämt) än förut: ”’Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta’” (Apg. 22:18-21).rätt

(97)Medan Paulus var borta från Jerusalem skrev han många brev till olika platser. Han berättade om sina erfarenheter och gav kraftfulla vittnesbörd. Men några försökte förstöra det inflytande dessa brev hade. De var tvungna att medge att hans brev var innehållsrika och kraftfulla, men sade att hans person gav intryck av svaghet och hans tal förtjänade att föraktas.rätt

(97)Men sanningen var i stället att Paulus var en mycket lärd man, och hans vishet och uppträdande fängslade hans åhörare. Genom sin kunskap tillgodosåg han de lärdas behov, och många av dem kom till tro på Jesus. När han stod inför kungar och stora folksamlingar, visade han en vältalighet som fängslade alla. Detta gjorde prästerna och ledarna rasande. Han kunde med lätthet gå in på djupa resonemang och få med sig folket i de mest upphöjda och avancerade tankegångar. På så sätt kunde han öppna insikten om Guds nåds djupa rikedomar och framställa Kristi förunderliga kärlek till dem. Därefter kunde han stiga ned till det enkla folkets nivå och på det mest kraftfulla sätt berätta sin erfarenhet, vilket skapade en brinnande önskan hos åhörarna att bli Kristi lärjungar.rätt

(97)Åter igen visade sig Herren för Paulus och meddelade att han måste fara till Jerusalem. Där skulle han bli fängslad och lida för hans namns skull. Trots att Paulus satt fängslad under lång tid, utförde Herren ett särskilt verk genom honom. Hans bojor blev ett medel för att utbreda kunskapen om Kristus och på så sätt förhärliga Gud. Eftersom han flyttades från stad till stad för att stå inför rätta, blev hans vittnesbörd om Jesus och om den fängslande händelsen vid hans egen omvändelse berättad för kungar och landshövdingar. På så sätt kunde de inte skylla på okunnighet beträffande Jesus.rätt

(97)Tusentals människor trodde på Jesus och gladde sig över hans namn. Jag såg att Guds särskilda syfte uppnåddes under Paulus sjöresa. Det var hans vilja att skeppets besättning skulle få se Guds kraft genom Paulus. Även hedningarna skulle få lära känna Jesu namn. Många av dem fick tillfälle att omvända sig genom Paulus undervisning och genom att se de under han utförde. Kungar och landshövdingar tilltalades av han tankegångar. Medan han ivrigt och i den Helige Andes kraft predikade Jesus och berättade om sin intressanta erfarenhet, övertygades de om att Jesus var Guds Son. Några förundrade sig när de lyssnade på Paulus, och en ropade: ”’Du går fort fram i ditt försök att övertala mig och göra mig till kristen’” (Apg. 26:28). Men de flesta tänkte att de senare skulle ta ställning till vad de hade hört. Satan utnyttjade dröjsmålet. Eftersom de försummade tillfället, när deras hjärtan var uppmjukade, kom det aldrig mer tillbaka. Deras hjärtan blev förhärdade. rätt

(97)Jag såg att Satans verksamhet gick ut på att först förblinda judarna, så att de inte tog emot Jesus som sin Frälsare. Sedan ledde han dem att vilja ta hans liv på grund av avundsjuka över hans mäktiga gärningar. En av Kristi egna följeslagare öppnade sitt innersta för Satan, som fick honom att förråda Jesus i hans fienders händer, så att de skulle kunna korsfästa livets och härlighetens Herre.rätt

(98)Efter Jesu uppståndelse från de döda ökade judarna sin skuld, när de försökte mörklägga hans uppståndelse genom att muta de romerska väktarna, för att de skulle sprida en lögn. Men Jesu uppståndelse blev dubbelt bekräftad genom uppståndelsen av ett stort antal vittnen som uppstod vid samma tillfälle. Efter sin uppståndelse visade sig Jesus för sina lärjungar, och senare vid ett tillfälle för omkring fem hundra personer. De som uppstod tillsammans med honom, visade sig för många och intygade att Jesus hade uppstått.rätt

(98)Satan hade fått judarna att sätta sig upp mot Gud genom att vägra ta emot hans Son och genom att befläcka sina händer med hans dyrbara blod. De hade mördat världens Frälsare. Oavsett hur starka bevis som framlades för att Jesus var Guds Son, vägrade de godkänna något som helst bevis till hans fördel. Det enda de hade att hoppas på och trösta sig med var att, precis som Satan efter sitt fall, fortsätta försöka segra över Guds Son. De fortsatte därför sitt uppror genom att förfölja och döda Kristi lärjungar. Ingenting var mer motbjudande för deras öron än Jesu namn, han som de hade korsfäst. De hade beslutat sig för att inte lyssna på något bevis till hans fördel. Då den Helige Ande, genom Stefanus, förkunnade de starka bevisen för att Jesus var Guds Son, höll de för sina öron så att de inte skulle bli överbevisade. Satan hade Jesu mördare i ett fast grepp. Genom onda gärningar hade de överlämnat sig till honom, så att de var hans lydiga undersåtar, och genom dem arbetade han för att ställa till besvär för och plåga dem som trodde på Kristus. Satan påverkade judarna till att hetsa upp hedningarna mot Jesus och hans efterföljare. Men Gud sände sina änglar och styrkte lärjungarna i deras verk, så att de kunde vittna om vad de hade sett och hört. Genom sin uthållighet beseglade de till slut sitt vittnesbörd med sitt blod.rätt

(98)Satan jublade över att judarna satt fast i hans snara. De fortsatte med sitt formella, meningslösa offersystem. När Jesus hängde på korset och ropade: ”Det är fullbordat”, revs förhänget i templet i två delar, uppifrån och ned. Det skedde för att visa att Gud hade lämnat templet och prästerna, och inte längre godtog deras system och offer. Det visade också att skiljemuren mellan judar och hedningar var nedbruten. Jesus hade offrat sig själv för båda, och för att kunna bli frälst måste båda tro på honom som det enda offret för synd, han som är världens Frälsare.rätt

(98)Då soldaten stötte spjutet i Jesu sida, när han hängde på korset, strömmade det ut två tydligt skilda vätskor, blod och vatten. Blodet skulle rena dem som tror på hans namn från deras synder. Vattnet representerade det levande vattnet från Jesus som ger liv åt den troende.rätt

nästa kapitel