Adventbudskapet kapitel 50. Från sida 98.     Från sida 210 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Det stora avfallet

(98)Jag blev förd framåt till den tid när hedniska avgudatillbedjare grymt förföljde de kristna och dödade dem. Blod flöt i strida strömmar. Oavsett om de kristna var av förnäm börd, lärda eller vanligt folk dödades de utan skonsamhet. Förmögna familjer blev fattiga, eftersom de inte ville överge sin religion. Men trots den förföljelse och det lidande dessa kristna fick utstå, sänkte de inte normen, utan bevarade sin religion ren. Jag såg att Satan jublade och triumferade över deras lidande. Men Gud såg med stort välbehag på sina trogna martyrer. De kristna som levde under denna fruktansvärda tid var högt älskade av Gud, eftersom de var villiga att lida för hans skull. Varje plåga de fick utstå ökade deras belöning i himlen.rätt

(98)Även om Satan gladde sig över de heligas lidande, var han ändå inte nöjd. Han ville behärska såväl sinnet som kroppen. Det lidande de fick utstå förde dem bara ännu närmare Herren. Det ledde dem till att älska sina bröder, och blev anledning till att de mer än någonsin fruktade för att misshaga Gud. Satan ville få dem att väcka Guds missnöje. Då skulle de förlora kraft, ståndaktighet och mod. Fastän tusentals kristna dödades, stod andra upp och fyllde deras platser. Satan såg att han förlorade anhängare. Trots att de utstod förföljelse och död, tillhörde de ändå Jesus Kristus, och skulle få bli undersåtar i hans rike. rätt

(99)Satan utarbetade därför en ny plan för att mer framgångsrikt bekämpa Guds regering, och störta församlingen i fördärvet. Han fick de hedniska avgudadyrkarna att ta emot en del av den kristna tron. De bekände sig tro på Kristi korsfästelse och uppståndelse, och ville ansluta sig till Jesu efterföljare - utan att hjärtat förvandlades. Detta var en fruktansvärd fara som församlingen utsattes för. Det var en ångestfylld tid för församlingen. Några ansåg att om de sänkte sin norm och förenade sig med avgudadyrkarna, som hade tagit emot en del av den kristna tron, så skulle det kunna leda till deras fulla omvändelse. Satan försökte fördärva Bibelns lära.rätt

(99)Jag såg att man till slut sänkte normen, och att hedningarna anslöt sig till de kristna. Fastän dessa avgudatillbedjare utgav sig för att vara omvända, tog de med sig sina avgudar in i församlingen. De förändrade bara föremålen för sin tillbedjan till helgonbilder, ja till och med bilder av Kristus och hans mor, Maria. Efterhand som Kristi efterföljare alltmer förenade sig med hedningarna blev den kristna religionen fördärvad, och församlingen förlorade sin renhet och kraft. Men några vägrade att förena sig med hedendomen. De bevarade sin renhet och tillbad endast Gud. De böjde inte knä för en bild av någonting, varken i himlen därovan eller på jorden under den.rätt

(99)Satan jublade över att så många hade avfallit. Sedan hetsade han den fallna kyrkan till att tvinga dem som ville bevara sin religion ren att antingen ge efter och delta i deras ceremonier och tillbedjan av bilder eller bli dödade. Förföljelsens eldar tändes åter igen mot Kristi sanna församling. Miljoner dödades utan barmhärtighet.rätt

(99)Detta framställdes för mig på följande sätt: Ett stort antal hedniska avgudadyrkare bar en svart fana med bilder av solen, månen och stjärnorna. Denna skara såg ut att vara mycket vred och våldsam. Sedan såg jag en annan skara som bar en ren och vit fana, där det stod skrivet: ”Renhet och helighet för Herren”. Deras ansikten präglades av ståndaktighet och himmelsk underkastelse. Jag såg de hedniska avgudadyrkarna närma sig dem och det utmynnade i en stor slakt. De kristna minskade i antal, men slöt sig närmare varandra och höll fanan i ett ännu fastare grepp. Medan många föll kom andra och tog deras platser runt fanan.rätt

(99)Jag såg att avgudatillbedjarna rådslog med varandra. Eftersom de inte förmådde få de kristna att ge vika, kom de överens om en annan plan. Nu såg jag avgudatillbedjarna sänka sin fana och närma sig den ståndaktiga kristna skaran, och lägga fram ett förslag för dem. Till en början blev detta helt förkastat. Men sedan såg jag den kristna skaran hålla rådslag. Några av dem sade att de ville sänka sin fana och acceptera förslaget för att rädda sina liv. Senare skulle de kunna få tillräckligt med kraft för att höja fanan bland hedningarna. Det fanns emellertid några få som vägrade gå med på denna plan. De föredrog att hålla fanan högt. Ståndaktigt valde de hellre att dö än att sänka den. Sedan såg jag att många sänkte fanan och anslöt sig till hedningarna, men de trogna och ståndaktiga grep den på nytt och höll den högt. Jag såg enskilda individer ständigt lämna dem som bar den rena fanan. Dessa anslöt sig till avgudatillbedjarna under den svarta fanan för att nu i stället förfölja dem som bar den vita fanan. Många blev dödade, men ändå hölls den vita fanan högt och andra kom till tro och samlades runt den.rätt

(99)Judarna, som först uppväckte hedningarnas raseri mot Jesus, skulle inte komma undan ostraffade. När Pilatus tvekade att döma Jesus skyldig i rättssalen, ropade de ursinniga judarna: ”Hans blod må komma över oss och över våra barn!” (Matt. 27:25). Den judiska nationen har fått erfara uppfyllelsen av denna fruktansvärda förbannelse, som de nedkallade över sina egna huvuden. Både hedningarna och så kallade kristna har varit judarnas fiender. Dessa bekännande kristna har, i sin iver för Kristus, som judarna korsfäste, ansett att ju mer lidanden de kunde förorsaka dem, desto nöjdare skulle Gud bli. Många otroende judar blev därför dödade, medan andra drevs från plats till plats och straffades på alla sätt och vis.rätt

(100)Kristi blod och hans lärjungars blod, som de hade utgjutit, vilade tungt på dem och de drabbades av fruktansvärda straffdomar. Guds förbannelse följde judarna och de blev ökända och förlöjligade av såväl hedningar som så kallade kristna. De blev förnedrade, isolerade och avskydda som om de varit brännmärkta som Kain. Men jag såg att Gud på ett underbart sätt bevarat detta folk och spritt ut det över hela världen, för att de skulle betraktas som särskilt drabbade av Guds förbannelse. Jag såg att Gud hade lämnat dem som nation. Men enskilda individer bland dem skall ändå bli omvända och riva bort slöjan från sina hjärtan och se att profetian om dem har blivit uppfylld. De kommer att ta emot Jesus som världens Frälsare, och inse vilken stor synd deras nation gjorde sig skyldig till när den förkastade och korsfäste honom. rätt

nästa kapitel