Adventbudskapet kapitel 54. Från sida 106.     Från sida 226 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Församlingen och världen förenade

(106)Sedan såg jag Satan samråda med sina änglar om vad de hade uppnått. Visserligen hade de, på grund av människors rädsla för döden, kunnat hindra några rädda människor från att ta emot sanningen. Men många, till och med bland dem som fruktade döden mest, hade tagit emot sanningen och när de gjorde det försvann omedelbart deras ängslan och fruktan. När de bevittnade sina bröders död och såg deras fasthet och tålamod, visste de att Gud och änglarna hjälpte dem att uthärda sådant lidande. Därmed växte deras mod och djärvhet. När de själva kallades att ge sina liv, stod de upp för sin tro med ett tålamod och en ståndaktighet som fick till och med deras mördare att bäva. Satan och hans änglar kom till den slutsatsen att det fanns ett bättre sätt att fördärva själar, ett sätt som i längden skulle leda till ett säkrare resultat. Trots att de kristna fick lida blev deras ståndaktighet, och det ljusa hopp som uppmuntrade dem, anledning till att de svagaste blev starka och rustade att oförskräckt möta sträckbänk och lågor. De uppträdde på samma värdiga sätt som Kristus hade gjort när han stod inför sina mördare. Genom deras orubblighet och den härlighet från Gud som vilade över dem, blev många andra överbevisade om sanningen.rätt

(106)Satan insåg att han måste börja använda mindre våldsamma metoder. Han hade redan förfalskat Bibelns läror. Traditioner som skulle ödelägga miljontals människors liv började få djupa rötter. Han lade band på sitt hat och beslutade att inte längre driva sina anhängare till en sådan grym förföljelse som tidigare, utan ledde församlingen till att kämpa för olika traditioner i stället för den tro som en gång hade överlämnats åt de heliga. Allt eftersom han lyckades förmå församlingen att ta emot förmåner av världen och bli ärad av den, under förevändningen att det skulle leda till framgång, började församlingen i stället förlora Guds erkännande. När den slutade förkunna de tydliga sanningar, som utestängde dem som älskade nöjen och var vänner med världen, förlorade den efter hand sin kraft.rätt

(106)Församlingen utgörs nu inte längre av det avskilda och speciella folk som den var när förföljelsens eldar rasade. Hur har inte guldet förlorat sin glans! Hur har inte det finaste guldet förändrats! Jag såg att om församlingen hade behållit sin särskilda, heliga karaktär, skulle den Helige Andes kraft, som lärjungarna fick del av, fortfarande vara med den. Sjuka skulle bli botade, onda andar skulle tillrättavisas och bli utkastade, och församlingen skulle vara mäktig och fruktad av sina fiender.rätt

(106)Jag såg en mycket stor skara människor, som bekände Kristi namn, men som Gud inte erkände som sina. Han hade inget behag i dem. Satan tycktes ta på sig en religiös skepnad och försökte energiskt få folket att tro att de var kristna. Han var angelägen om att de skulle tro på Jesus, på hans korsfästelse och uppståndelse. Satan och hans änglar tror själva fullt och fast på det, men bävar. Men om denna tro inte medför goda gärningar och leder dem som bekänner sig ha den till ett självförnekande liv, i likhet med Kristi liv, bekymrar det inte Satan. Eftersom de bara bekänner Kristi namn, samtidigt som deras karaktärer fortfarande är köttsliga, kan Satan till och med använda dem i sin tjänst ännu effektivare än om de inte alls bekände sig tro. Då de döljer sina brister bakom Kristi namn kan de behålla sin ohelgade natur, utan att behöva undertrycka sina onda lidelser. Dessa falska bekännares brister ger de otroende orsak att håna Kristus, samtidigt som de ger dem som har en ren och obesmittad gudstjänst ett dåligt rykte.rätt

(107)Pastorer och präster förkunnar behagliga ting för att passa de bekännare som har en köttslig kristendom. Dessa pastorer och präster har inte mod att predika Jesus och Bibelns skarpa sanningar. Om de gjorde det skulle de köttsligt sinnade bekännarna lämna församlingen. Men eftersom många av dem är förmögna, måste man ha dem kvar, fastän de inte är mer lämpade att tillhöra kyrkan än Satan och hans änglar. Men det är just så Satan vill ha det. Jesu religion görs populär och hedervärd i världens ögon. Man säger att världen kommer att ära dem mer om de bekänner sig vara kristna. Men en sådan undervisning skiljer sig mycket från Jesu undervisning. Hans läror och världen kan inte förenas. Hans efterföljare måste avstå från världen. Dessa behagliga ting kommer från Satan och hans änglar. De utarbetade planen och de namnkristna genomförde den. rätt

(107)Tilltalande fabler lärdes ut och togs villigt emot. Hycklare och sådana som levde i uppenbar synd kom in i församlingen. Hade sanningen predikats i sin renhet skulle den snart ha drivit bort dessa människor. Men det fanns ingen skillnad mellan bekännande kristna och världen. Jag såg att om kyrkosamfundens medlemmar hade blivit fråntagna sin falska kappa, hade det uppenbarats en sådan ogudaktighet, en sådan ondska och ett sådant fördärv att det blygaste Guds barn utan betänkligheter skulle ha kallat dessa kristna bekännare vid deras rätta namn -Djävulens barn, eftersom det var hans arbete de utförde.rätt

(107)Jesus och himlens hela härskara såg på detta förhållande med avsky. Ändå hade Gud ett heligt och viktigt budskap för församlingen. Om det togs emot skulle det leda till en genomgripande reformation i församlingen. Det skulle återuppväcka det levande vittnesbördet, som skulle rena församlingen från hycklare och syndare, så att Guds församling åter igen kunde finna nåd inför honom.rätt

nästa kapitel