Adventbudskapet kapitel 55. Från sida 107.     Från sida 229 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

William Miller

(107)Se Tillägg, s. 111”William Miller”.
Gud sände sin ängel till en bonde, som inte trodde på Bibeln, för att ängeln skulle påverka hans hjärta och leda honom till att granska profetiorna. Guds änglar besökte upprepade gånger denne utvalde man för att vägleda hans sinne och hjälpa honom att förstå profetior som alltid varit höljda i dunkel för Guds folk. Början till sanningens kedja visades för honom och sedan leddes han vidare att söka länk efter länk tills han kunde se på Guds Ord med beundran och förvåning. Han såg där en fullkomlig kedja av sanningar. Den bok som han tidigare hade trott inte var inspirerad öppnade sig nu för honom i sin underbara skönhet. Han upptäckte att den ena texten i Bibeln förklarades av en annan text. När han inte förstod ett ställe fann han ett annat ställe i Ordet som förklarade det första. Han kom att betrakta Guds heliga Ord med glädje, djupaste respekt och vördnad.rätt

(107)När han följde profetiorna ned genom tiderna, såg han att jordens befolkning levde i slutet av denna världens historia. Ändå visste de inte om det. Han betraktade kyrkosamfunden och såg att de var fördärvade. De hade flyttat sin tillgivenhet från Jesus till världen, och sökte efter världens ära i stället för den ära som kommer ovanifrån. De strävade efter världslig rikedom i stället för att samla skatter i himlen. Han kunde se hyckleri, mörker och andlig död överallt, och detta upprörde hans inre. rätt

(107)Gud kallade honom att lämna sitt jordbruk, på samma sätt som Gud kallade Elisa att lämna sina oxar och sin åker för att följa Elia. Med bävan började William Miller förklara Guds rikes hemligheter för folket och förde dem genom profetian fram till Kristi andra ankomst.rätt

(108)Han blev starkare efter varje predikan han höll. På samma sätt som Johannes döparen förkunnade Jesu första ankomst, och förberedde vägen för honom, förkunnade William Miller, och de som anslöt sig till honom, Guds Sons andra ankomst.rätt

(108)Jag fördes tillbaka till apostlarnas dagar och fick se att Gud hade ett särskilt verk att utföra genom den älskade aposteln Johannes. Satan var fast besluten att hindra detta verk, och ledde sina underlydande till att försöka ta Johannes liv. Men Gud sände sin ängel och bevarade honom på ett underbart sätt. Alla som bevittnade Guds stora kraft, som den uppenbarades när han befriade Johannes, greps av förundran. Många av dem blev övertygade som att Gud var med honom, och att det vittnesbörd han gav om Jesus var sant. De som försökt döda honom greps av fruktan för att försöka ta hans liv igen, och han tilläts att ännu en tid lida för Jesus. Johannes blev falskt anklagad av sina fiender och förvisades till en enslig ö. Gud sände sin ängel till honom på ön för att uppenbara händelser som skulle inträffa på jorden samt hur församlingens tillstånd skulle vara ända ned till tidens slut. Ängeln visade honom församlingens avfall och den ställning den måste inta för att behaga Gud och vinna seger till slut.rätt

(108)Ängeln från himlen kom till Johannes i himmelsk storslagenhet och hans ansikte sken av Guds härlighet. Han avslöjade för Johannes stora dramatiska händelser i församlingens historia och framställde för honom de farliga strider som Kristi efterföljare skulle få utstå. Johannes såg dem gå igenom svåra prövningar, bli vita och renade och till slut stå som segrare - underbart frälsta i Guds rike. Ängelns ansikte strålade av glädje och blev obeskrivligt härligt, när han visade Johannes Guds församlings slutliga seger. När aposteln fick se församlingens slutliga befrielse, blev han så gripen av synen att han med djup vördnad föll ned för ängelns fötter för att tillbe honom. Men den himmelska budbäraren lyfte ögonblickligen upp honom och tillrättavisade honom milt genom att säga: rätt

(108)”Se till att du inte gör det. Jag är medtjänare till dig och dina bröder, de som har Jesu vittnesbörd. Tillbed Gud, ty Jesu vittnesbörd är profetians ande” (Upp. 19:10, RF).rätt

(108)Därefter visade ängeln Johannes den himmelska staden med all dess prakt och bländande skönhet. Överväldigad av intrycket glömde han tillrättavisningen och föll åter ned för att tillbe inför ängeln. Ännu en gång hörde han en mild tillrättavisning: ”Se till, att du inte gör det. Ty jag är medtjänare till dig och dina bröder, profeterna, och till dem som håller orden i denna bok. Tillbed Gud! (Upp. 22:9, RF).rätt

(108)Predikanter och andra har betraktat Uppenbarelseboken som en hemlighetsfull bok och mindre betydelsefull än andra delar av den heliga Skrift. Men jag såg att denna bok verkligen är en uppenbarelse, som getts för att bli till särskild förmån och nytta för dem som lever i de yttersta dagarna. Den kan leda dem till att förstå sitt sanna tillstånd och sin plikt. Gud ledde William Millers tankar till profetiorna och gav honom stort ljus över Uppenbarelseboken.rätt

(108)Om människor hade förstått Daniels syner, kunde de bättre ha förstått Johannes syner. Vid den rätta tidpunkten påverkade Gud sin utvalde tjänare, som klart och med den helige Andes kraft förklarade profetiorna och visade överensstämmelsen mellan Daniels och Johannes syner och andra delar av Bibeln. Detta klargjorde Ordets heliga och mycket allvarliga varningar för människorna, så att de skulle förbereda sig för Människosonens återkomst. En djup och allvarlig övertygelse grep dem som hörde Miller. Både predikanter och lekmän, syndare och gudsförnekare vände sig till Herren för att förbereda sig att bestå i domen.rätt

(109)Guds änglar var med William Miller i hans missionsarbete. Han var orubblig och oförskräckt och förkunnade utan fruktan det budskap som han hade blivit anförtrodd. En ogudaktig värld och en kall, världslig kyrka, var tillräckligt för att sätta all hans kraft i verksamhet och gjorde honom villig att uthärda hårt arbete, försakelse, umbärande och lidande. Trots att han motarbetades både av de som bekände sig vara kristna och världen, samt angreps av Satan och hans änglar, upphörde han inte att förkunna det eviga evangeliet för folkmassorna överallt där han blev inbjuden. När och fjärran lät han ropet höras: ”Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit” (Upp. 14:7).rätt

nästa kapitel