Den första ängelns budskap

(110)Se Tillägg, s. 111. ”De tre änglarnas”.
Jag såg att Gud var med i förkunnelsen av tiden år 1843. Det var hans avsikt att väcka människorna och leda dem till en sådan prövning att de skulle ta ställning antingen för sanningen eller mot sanningen. Pastorer och präster blev övertygade om exaktheten i den uträkning som man hade gjort av de profetiska tidsperioderna. Några av dem lade bort sin stolthet, avstod från sina avlönade arbeten och lämnade sina samfund för att resa från plats till plats och förkunna budskapet. Men eftersom budskapet från himlen bara fann plats i några få utbildade predikanters hjärtan, lades verket på många som inte var utbildade predikanter. Några av dessa lämnade sina åkrar för att förkunna budskapet. Andra kallades från sina butiker och verkstäder. Till och med män med högre ämbeten kallades att lämna dessa för att delta i det impopulära verket att förkunna den första ängelns budskap. rätt

(110)Förkunnare lade bort sina sekteristiska uppfattningar och fördomar och hjälptes åt att förkunna Jesu återkomst. Oavsett var budskapet förkunnades, gjorde det ett djupt intryck på människorna. Syndare omvände sig, grät och bad om förlåtelse. De som hade levt ett ohederligt liv blev angelägna att ställa allt till rätta. Föräldrar kände den djupaste omsorg för sina barn. De som tog emot budskapet försökte påverka sina oomvända vänner och släktingar. Samtidigt som de kände vikten av det allvarliga budskapet varnade och vädjade de allvarligt till dem att förbereda sig för Människosonens ankomst. Bara de mest förhärdade vägrade låta sig påverkas av tyngden av de bevis som fanns i dessa innerliga varningar. Detta verk, som renade liv, vände bort intresset från världsliga ting till en större hängivenhet för Gud än de någonsin förut haft. rätt

(110)Tusentals människor leddes att ta emot sanningen genom William Millers verksamhet. Guds tjänare kallades att förkunna budskapet i Elias ande och kraft. På samma sätt som Johannes döparen, som förberedde vägen för Jesus, kände de som förkunnade detta allvarliga budskap att de satte yxan vid roten av trädet. De uppmanade människorna att bära omvändelsens frukter. Syftet med deras vittnesbörd var att väcka och med kraft påverka kyrkosamfunden, och visa dem deras sanna karaktär. När den allvarliga varningen att fly från den kommande vreden förkunnades, var det många i kyrkosamfunden som tog emot det läkande budskapet. De såg sitt avfall. Med bittra, ångerfulla tårar och djup själsångest ödmjukade de sig inför Gud. Medan Guds Ande vilade över dem, hjälpte de till att förkunna budskapet: ” Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit” (Upp. 14:7). rätt

(110)Förkunnelsen av en fastställd tid väckte stort motstånd från alla grupper, från predikanten i talarstolen ned till den mest likgiltige, gudsförnekande syndaren: ” Om den dagen eller stunden vet ingen något” (Matt. 24:36), hördes från hycklande predikanter och hånfulla bespottare. Dessa ville varken bli undervisade eller tillrättavisade av dem som riktade deras uppmärksamhet på det år, när de trodde att de profetiska tidsperioderna skulle ta slut. Motståndarna ville heller inte höra talas om de tecken som visade att Kristi ankomst var nära, ja, till och med stod för dörren. rätt

(110)Många herdar över hjorden, som sade sig älska Jesus, påstod att de inte hade någonting emot förkunnelsen om Jesu återkomst, men motsatte sig den bestämda tidpunkten. Men Guds allseende öga genomskådade dem. De tyckte inte om tanken att Jesus snart skulle komma tillbaka, eftersom de visste att deras okristliga liv inte skulle bestå provet inför en granskning. De följde inte den ödmjuka stig som Jesus stakat ut. Dessa falska herdar stod i vägen för Guds verk. Sanningen, som framhölls i sin överbevisande kraft, väckte upp folket, och precis som fångvaktaren började de fråga: ”Vad skall jag göra för att bli frälst?” (Apg. 16:30). Dessa herdar ställde sig mellan budskapet och folket, och predikade behagliga ting för att leda dem bort från sanningen. De förenade sig med Satan och hans änglar och ropade: ”Frid, frid”' när det inte alls var frid. De som älskade bekvämlighet och var nöjda med att vara långt borta från Gud, ville inte väckas ur sin köttsliga säkerhet. Jag såg att Guds änglar lade märke till allt detta. Dessa falska herdars kläder var täckta av själars blod. rätt

(111)Pastorer och präster som inte själva ville ta emot det frälsande budskapet hindrade dem som annars skulle ha tagit emot det. De var befläckade med själars blod. De och andra förenades för att motarbeta budskapet och förfölja William Miller och hans medarbetare. Falska rykten spreds ut för att skada hans inflytande. Efter att han tydligt hade lagt fram Guds planer genom att framhålla de allvarliga sanningarna för sina åhörare, upptändes ibland ett stort raseri mot honom. När han lämnade dessa möten hände det ibland att några lagt sig i bakhåll för att ta hans liv. Men Guds änglar sändes ut för att beskydda honom och förde honom i säkerhet bort från den uppretade pöbeln. Hans verk var ännu inte fullbordat. rätt

(111)De mest hängivna tog emot budskapet med glädje. De visste att det kom från Gud och att det blev givet vid rätt tidpunkt. Änglarna betraktade resultatet av det himmelska budskapet med djupaste intresse. När kyrkosamfunden förkastade och vände ryggen åt det blev änglarna bedrövade och samrådde med Jesus. Han vände sig bort från kyrkosamfunden och bad sina änglar att troget vaka över de dyrbara själar som inte hade förkastat vittnesbördet, eftersom ännu ett ljus skulle lysa över dem. rätt

(111)Jag såg, att om de som kallade sig kristna hade sett fram mot Frälsarens uppenbarelse, gett honom sin kärlek och känt att ingenting på jorden kunde jämföras med honom, skulle de ha hälsat den första antydan om hans ankomst med glädje. Men den motvilja de visade när de hörde om Herrens ankomst var ett avgörande bevis för att de inte älskade honom. Satan och hans änglar jublade, och hånade Kristus och hans heliga änglar för att de som bekände sig vara kristna älskade Jesus så lite att de inte ville att han skulle komma tillbaka. rätt

(111)Jag såg att Gud ville pröva sitt folk, som såg fram mot sin Herres återkomst med glad förväntan. Hans hand dolde ett misstag i uträkningen av de profetiska tidsperioderna. De som väntade sin Herre upptäckte inte detta misstag. Inte heller de lärdaste män, som var motståndare till frågan om tiden, såg felet. Guds avsikt var att hans folk skulle gå igenom en besvikelse. Tiden gick och de som i glad förväntan hade sett fram mot Frälsarens återkomst blev bedrövade och modfällda. Däremot blev de som av rädsla hade tagit emot budskapet lättade över att Jesus inte kom vid den förväntade tiden. Deras bekännelse hade inte påverkat deras hjärtan och renat deras liv. Denna missräkning behövdes för att avslöja sådana personers ärlighet. Dessa blev de första som vände sig bort och förlöjligade de bedrövade och besvikna, som hade glatt sig inför sin Frälsares förväntade återkomst. Jag förstod Guds vishet när det gällde att pröva sitt folk och låta dem genomgå en svår prövning för att det skulle avslöjas vilka som inte höll måttet i prövningens stund. rätt

(111)Jesus och himlens hela härskara såg med kärlek och medkänsla på dem som med ljuv förhoppning längtade efter sin älskade Frälsare. Änglar uppehöll sig omkring dem för att stötta dem under prövningstiden. Men de som hade nonchalerat det himmelska budskapet lämnades i mörker. Guds vrede upptändes mot dem, eftersom de inte tog emot ljuset som han sänt från himlen. De trogna och besvikna som inte kunde förstå varför deras Herre inte kom, lämnades emellertid inte i mörker. De leddes åter igen till Bibeln för att studera de profetiska tidsperioderna. Gud tog då bort sin hand från den felaktiga uträkningen och misstaget upptäcktes. Nu insåg de att de profetiska tidsperioderna nådde fram till 1844, och att samma bevis som de hade lagt fram för att visa att de profetiska tidsperioderna slutade 1843, visade att de i stället slutade år 1844. Ljuset från Guds Ord klargjorde deras ställning och uppenbarade en väntetid - "Om den [synen] dröjer, vänta på den" (Hab. 2:3). I sin längtan efter Kristi snara återkomst hade de inte lagt märke till synens fördröjning, som syftade till att uppenbara dem som verkligen väntade på Herren. Åter igen hade de en bestämd tidpunkt att hålla sig till. Ändå såg jag att många av de som väntade inte kunde hämta sig från den svåra besvikelsen och återfå det engagemang och den energi som hade kännetecknat deras tro år 1843. rätt

(112)Satan och hans änglar triumferade över dem, och de som inte ville ta emot budskapet gratulerade sig själva för sitt förutseende omdöme och klokhet att inte ha trott på bedrägeriet, som de kallade det. De insåg inte att de hade förkastat Guds råd angående dem, och att de samarbetade med Satan och hans änglar för att förvirra Guds folk, som levde i överensstämmelse med det budskap som hade sänts från himlen. rätt

(112)De som trodde på detta budskap led förtryck i sina egna samfund. De som inte tog emot budskapet höll till en tid tillbaka sina fientliga känsloyttringar på grund av rädsla, men efter hand som tiden gick visades deras verkliga sinnelag. De ville tysta ned budskapet om att de profetiska tidsperioderna sträckte sig till 1844, vilket de som väntade på Jesus kände att de måste förkunna. De troende förklarade tydligt sitt misstag och klargjorde varför de hade förväntat sig Herrens ankomst 1844. Deras motståndare förmådde inte lägga fram några argument mot den starka bevisföringen. Trots detta tändes kyrkosamfundens vrede och de var fast beslutna att inte lyssna på några bevis. De utestängde vittnesbördet från sina församlingar, så att inte heller andra fick höra det. De som inte vågade undanhålla andra det ljus som Gud hade gett dem uteslöts ur sina församlingar. Men Jesus var med sitt folk och de gladde sig i ljuset som strålade från hans ansikte. Dessa var förberedda att ta emot den andra ängelns budskap. rätt

nästa kapitel