Adventbudskapet kapitel 60. Från sida 118.     Från sida 250 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Helgedomen

(118)Jag blev visad Guds folks stora besvikelse, eftersom de inte fick se Jesus vid den tid de väntade honom. De förstod inte varför han inte kom, eftersom de inte kunde se annat än att den profetiska tidsperioden hade gått ut. Ängeln sade: ”Har Guds Ord tagit fel? Har Gud försummat att uppfylla sina löften? Nej, han har uppfyllt allt han lovat. Jesus har stått upp och stängt dörren till det heliga i den himmelska helgedomen, och har öppnat dörren till det allra heligaste samt gått in dit för att rena helgedomen. Alla som tålmodigt väntar skall förstå hemligheten. Människor har misstagit sig, men Gud har inte begått något misstag för sin del. Allt som Gud lovade har uppfyllts, men människor gjorde misstaget att tro att jorden var helgedomen, som skulle renas vid slutet av de profetiska tidsperioderna. Det var människors förväntan som slog fel, inte löftet som Gud hade gett”.rätt

(119)Jesus sände sina änglar för att leda de besviknas tankar till det allra heligaste, dit han hade gått in för att rena helgedomen och göra en särskild försoning för Israel. Jesus berättade för änglarna att alla som fann honom skulle förstå det verk han skulle utföra. Jag såg att medan Jesus befann sig i det allra heligaste, skulle han vigas med det Nya Jerusalem. Efter det att hans verk hade blivit fullbordat i det allra heligaste, skulle han stiga ned till jorden med kunglig makt och ta till sig sina trogna, som uthålligt hade väntat på hans återkomst.rätt

(119)Jag fick se vad som inträffade i himlen vid slutet av de profetiska tidsperioderna år 1844. När Jesus avslutade sin tjänst i det heliga och stängde dörren till denna avdelning föll ett stort mörker över dem som hade hört men förkastat budskapet om hans ankomst. De förlorade honom ur sikte. Sedan tog Jesus på sig praktfulla kläder. Vid nedre fållen runt om på hans mantel fanns det omväxlande granatäpplen och bjällror. En konstnärligt utformad bröstsköld hängde ned från hans skuldror. Då han rörde sig gnistrade bröstskölden som diamanter och förstorade de bokstäver, som såg ut att bilda namn och som var skrivna eller ingraverade på den. På sitt huvud hade han något som liknade en krona. Då han var färdigklädd omgavs han av änglar, och i en vagn av eld fördes han innanför det andra förhänget.rätt

(119)Jag blev sedan uppmanad att lägga märke till de två avdelningarna i den himmelska helgedomen. Förhänget, eller dörren, öppnades och jag fick lov att gå in. I den första avdelningen såg jag ljusstaken med sju lampor, bordet med skådebröden, rökelsealtaret och rökelsekaret. Alla föremål i denna avdelning såg ut att vara gjorda av renaste guld, och återspeglade bilden av den som gick in dit. Förhänget, som skilde de två avdelningarna, bestod av olika material och hade flera färger. Den hade en vacker bård som var prydd med gestalter av guld som föreställde änglar. Förhänget lyftes upp, och jag såg in i den andra avdelningen. Där såg jag en ark som såg ut att vara av finaste guld. Runt om den översta delen av arken fanns en underbart vacker list, som föreställde kronor. I arken låg stentavlor, på vilka de tio buden var skrivna.rätt

(119)Två vackra keruber, en vid varje ända av arken, stod med vingarna utbredda över arken. Deras vingspetsar rörde vid varandra ovanför Jesu huvud, där han stod framför nådastolen. Kerubernas ansikten var vända mot varandra, medan de hade sina blickar vända nedåt mot arken. De representerade hela härskaran av änglar som med intresse betraktade Guds lag. Mellan keruberna stod ett gyllene rökelsekar av guld, och när de heligas böner i tro steg upp till Jesus, och han framställde dem för sin Fader, steg ett moln av väldoft upp från rökelsen. Rökelsen hade de mest underbara färger. Ovanför den plats där Jesus stod, framför arken, fanns en obeskrivligt stor härlighet, som jag inte kunde se på. Den liknade Guds tron. När rökelsen steg upp till Fadern, kom den överväldigande härligheten från tronen till Jesus, och från honom sändes den ut över alla dem, vilkas böner hade stigit upp som väldoftande rökelse. Överflödande ljus strömmade ut över Jesus, omslöt nådastolen, och glansen av Guds härlighet uppfyllde templet. Mina ögon klarade inte att se på det obeskrivliga ljuset någon längre stund. Ord kan inte beskriva det. Jag blev överväldigad och vände mig bort från scenens majestät och härlighet.rätt

(119)En jordisk helgedom, som hade två avdelningar, blev också visad för mig. Den liknade den himmelska helgedomen, och det berättades för mig, att den var en avbild av helgedomen i himlen. Föremålen i den första avdelningen i den jordiska helgedomen liknade dem som fanns i den första avdelningen i den himmelska. Förhänget lyftes upp och jag tittade in i det allra heligaste och såg att föremålen där var desamma som i det allra heligaste i den himmelska helgedomen. Prästen tjänstgjorde i båda avdelningarna i den jordiska helgedomen. Han gick dagligen in i den första avdelningen, men i det allra heligaste gick han in endast en gång om året för att rena den från de synder, som blivit överförda dit. Jag såg att Jesus tjänstgjorde i båda avdelningarna i den himmelska helgedomen. I den jordiska gick prästerna in med blodet från ett djur som ett offer för synd. Kristus gick in i den himmelska helgedomen med sitt eget blod som offer. De jordiska prästerna rycktes bort av döden, och kunde därför inte tjänstgöra någon längre tid. Men Jesus blev präst till evig tid. Genom de olika offer som offrades i den jordiska helgedomen skulle Israels barn få del av en kommande Frälsares förtjänster. Genom Guds visdom blev de olika delarna i detta verk visade för oss för att vi, genom att studera dem, skulle kunna förstå det verk som Jesus utför i den himmelska helgedomen.rätt

(120)När Jesus dog på Golgata ropade han: ”Det är fullbordat” (Joh. 19:30). Då revs förhänget i templet itu, uppifrån och ända ned. Det skedde för att visa att tjänsten i den jordiska helgedomen hade upphört för alltid. Gud skulle inte längre möta prästerna i deras jordiska tempel för att ta emot deras offer. Då blev Jesu blod, vilket han själv skulle bära fram i den himmelska helgedomen, utgjutet. Liksom prästen en gång om året gick in i det allra heligaste för att rena den jordiska helgedomen, gick Jesus år 1844, vid slutet av de 2300 dagarna som det talas om i Daniel 8, in i det allra heligaste i den himmelska helgedomen. Det gjorde han för att utföra en slutlig försoning för alla som kunde bli delaktiga av hans medlartjänst, och på så sätt rena helgedomen.rätt

nästa kapitel