Adventbudskapet kapitel 61. Från sida 120.     Från sida 254 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Den tredje ängelns budskap

(120)Se Tillägg, s. 111. ”De tre änglarnas budskap”.
När Jesu tjänst upphörde i det heliga, och han gick in i det allra heligaste och ställde sig framför arken, som innehöll Guds lag, sände han en annan mäktig ängel med ett tredje budskap till världen. Ett pergament överlämnades i hans hand, och medan han for ned till jorden med makt och majestät, förkunnade han en fruktansvärd varning, med den ohyggligaste hotelse som någonsin getts till människor. Genom att visa att frestelsens och ångestens stund låg framför Guds barn, skulle detta budskap få dem att vara på sin vakt. Ängeln sade: ”De skall få en hård strid med vilddjuret och dess bild. Deras enda hopp om evigt liv är att förbli orubbliga. Även om deras liv står på spel måste de hålla fast vid sanningen”. Den tredje ängeln avslutar sitt budskap med att säga: ”Här gäller det för de heliga att ha ståndaktighet, för dem som håller Guds bud och har Jesus tro” (Upp 14:12, KJV). Medan han upprepade dessa ord hänvisade han till den himmelska helgedomen. Alla som tar emot detta budskap får sin uppmärksanhet riktad till det allra heligaste, där Jesus står framför arken. Där utför han den avslutande medlartjänsten för alla dem, för vilka det ännu finns nåd, och för dem som av okunnighet har brutit mot Guds lag. Denna försoning utförs både för de rättfärdiga som har dött och för de rättfärdiga som fortfarande lever. Den innefattar alla som dött i tron på Kristus, men inte fått ljus över Guds bud och därför syndat av okunnighet genom att överträda dem.rätt

(120)Sedan Jesus öppnat dörren till det allra heligaste, uppenbarades ljuset beträffande sabbaten. Guds folk prövades då, på samma sätt som Israels barn prövades i det förflutna, för att det skulle visa sig om de skulle hålla Guds bud eller inte. Jag såg den tredje ängeln peka uppåt för att visa de besvikna vägen till det allra heligaste i den himmelska helgedomen. När de genom tron gick in i det allra heligaste fann de Jesus, och då väcktes hoppet och glädjen på nytt. Jag såg dem se tillbaka och göra en överblick över det förflutna, från förkunnelsen av Jesu återkomst och ned genom sina erfarenheter, till dess tiden gick förbi år 1844. De såg orsaken till sin besvikelse och fylldes åter med glädje och visshet. Den tredje ängeln hade kastat ljus över det förflutna, den nuvarande tiden och framtiden. De visste att Gud verkligen hade lett dem, genom sin outgrundliga försyn.rätt

(121)Det visades för mig, att kvarlevan av Guds folk följde Jesus in i det allra heligaste. Där såg de arken och nådastolen, och greps av deras härlighet. Jesus lyfte locket på arken, och se, där ligger stentavlorna som de tio buden är skrivna på. De läser de levande orden, men ryggar tillbaka av förskräckelse när de bland de tio heliga buden ser det fjärde budet lysa med starkare sken än de övriga nio buden, helt omgivet av en strålande gloria. De finner ingenting där som antyder att sabbaten har avskaffats eller blivit utbytt mot den första dagen i veckan. Budet har samma ordalydelse, som när Gud högtidligt förkunnade det på Sinai berg, medan blixtar sken och åskan dundrade. Ordalydelsen är precis densamma som när Gud skrev ned budet på stentavlorna: ”Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor; men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat” (2 Mos 20:9, 10). När de förstår hur noga de tio buden bevarats blir de mycket förvånade. De ser att buden är placerade nära Jehova, överskuggade och beskyddade av hans helighet. De förstår att de har trampat på det fjärde budet i lagen, och hållit en dag som kommit från hedendomen och påvemakten, i stället för den dag som Jehova helgat. De ödmjukar sig inför Gud och sörjer över de synder de begått. rätt

(121)Jag såg röken stiga upp från rökelsekaret, medan Jesus sände upp deras bekännelser och böner till Fadern. När röken steg upp vilade ett klart ljus över Jesus och över nådastolen. De allvarliga, bedjande människorna, som var bekymrade eftersom de upptäckt att de hade överträtt Guds lag, blev välsignade, och deras ansikten lystes upp av hopp och glädje. De anslöt sig till den tredje ängelns verk, höjde sina röster och förkunnade den allvarliga varningen. Till en början var det bara några få som tog emot budskapet. Trots det fortsatte de trogna energiskt att förkunna det. Sedan såg jag många som tog emot den tredje ängelns budskap och förenade sina röster med dem som först förkunnat varningen, och de ärade Gud genom att hålla den vilodag som han hade helgat.rätt

(121)Många som tog emot det tredje budskapet hade ingen erfarenhet av de föregående två budskapen. Satan var medveten om detta och gjorde upp onda planer mot dem för att få dem på fall. Men den tredje ängeln gjorde dem uppmärksamma på det allra heligaste, och de som haft en erfarenhet av de föregående budskapen visade dem vägen till den himmelska helgedomen. Många såg den fullkomliga sanningskedjan i änglarnas budskap. Med glädje tog de emot budskapen i deras ordningsföljd, och följde Jesus genom tron in i den himmelska helgedomen. Dessa budskap framställdes för mig som ett ankare för Guds folk. De som förstår och tar emot dem kommer att bevaras från att ryckas med av Satans många villfarelser. rätt

(121)Efter den stora besvikelsen år 1844 var Satan och hans änglar ivrigt upptagna med att lägga ut snaror för att få adventfolkets tro att vackla. Han påverkade en del människor som haft en viss erfarenhet av budskapen och gav intryck av att vara ödmjuka. Några av dessa menade att uppfyllelsen av det första och andra budskapet skulle ske i framtiden, medan andra påstod att de uppfyllts för länge sedan. Dessa fick inflytande över de oerfarnas sinnen och fick deras tro att vackla. Några sökte svar i Bibeln för att utforma en egen tro, som var oberoende av adventfolket. Satan jublade över allt detta, eftersom han visste att han kunde påverka dem som lösgjorde sig från ankaret genom olika villfarelser och föra bort dem med varje vindkast i läran. Många som hade varit bland de ledande i det första och andra budskapet förkastade nu budskapen. Splittring och förvirring förekom överallt bland adventfolket.rätt

(122)Sedan blev min uppmärksamhet riktad på William Miller. Han såg förvirrad ut och var nedtyngd av ängslan och bekymmer för sitt folk. Den troende skara som 1844 hade varit förenade och älskat varandra, höll på att förlora sin kärlek. De bekämpade varandra och försjönk i ett kallt, avfälligt tillstånd. När Miller såg detta, fylldes han av en sorg, som tärde på hans krafter. Jag såg ledande män som bevakade honom och var rädda för att han skulle ta emot den tredje ängelns budskap och Guds bud. När han drogs mot ljuset från himlen, lade dessa män planer för att leda hans tankar bort från ljuset. Människor påverkade honom för att hålla honom kvar i mörkret och behålla hans eget inflytande bland dem som var i opposition mot sanningen. Till slut höjde William Miller sin röst mot ljuset från himlen. Han tog inte emot det budskap som skulle gett honom en full förklaring på hans besvikelse och kastat ljus och klarhet över den tid som gått. Detta skulle ha återupplivat hans avtagande krafter, lyst upp hans hopp och lett honom till att förhärliga Gud. Men han litade på mänsklig vishet i stället för på Guds vishet. Nedbruten av ålder och hårt arbete i sin Mästares tjänst var han inte ansvarig i samma grad som de, vilka höll honom borta från sanningen. De bär ansvaret. Synden vilar på dem.rätt

(122)Hade William Miller kunnat se ljuset från det tredje budskapet, skulle mycket som såg dunkelt och gåtfullt ut för honom ha fått sin förklaring. Men hans bröder låtsades ha en så djup kärlek och så stort intresse för honom att han inte tyckte sig kunna slita sig loss från dem. Ibland drogs hans hjärta till sanningen, men då vände han sig till sina bröder, och dessa stod emot sanningen. Kunde han slita sig loss från dem som hade stått vid hans sida i förkunnelsen av Jesu återkomst? Nej, han litade på att de säkert inte skulle leda honom vilse.rätt

(122)Gud lät honom komma under Satans makt, dödens herravälde, för att graven skulle gömma honom för dem, som ständigt drog honom bort från sanningen. Mose begick ett felsteg, när han var på väg att gå in i det utlovade landet. På samma sätt såg jag William Miller begå ett felsteg, då han lät sitt inflytande riktas mot sanningen, när han var på väg att gå in i det himmelska Kanaan. Andra fick honom att göra det, och andra måste ta ansvaret för det. Men Guds änglar vakar över Guds tjänares dyrbara stoft, och han skall uppstå när den sista basunen ljuder.rätt

nästa kapitel