Babylons synder

(129)Jag såg att kyrkosamfunden blivit mer och mer fördärvade sedan den andra ängeln förkunnade deras fall. De har namn om sig att vara Kristi efterföljare, men ändå är det omöjligt att se någon skillnad mellan dem och världen. Predikanter använder texter från Guds Ord, men predikar inställsamt, vilket det naturliga hjärtat inte har någonting emot. Det är bara sanningens ande och kraft och frälsningen i Kristus som är förhatligt för det köttsliga hjärtat. Det finns ingenting i den populära förkunnelsen som väcker Satans vrede eller får syndaren att darra. En sådan förkunnelse framställer heller inte för hjärtat och samvetet den fruktansvärda verkligheten, att en dom snart skall komma. Ogudaktiga människor är i allmänhet nöjda med en formell fromhet utan sann gudsfruktan. En sådan religion ger de gärna sin hjälp och sitt stöd. rätt

(130) Ängeln sade: "Ingenting mindre än rättfärdighetens hela vapenrustning kan förmå en människa att övervinna mörkrets makter och behålla segern över dem. Satan har tagit kyrkosamfunden som en helhet i full besittning. Man fäster sig mer vid vad människor säger och gör än vid Guds Ords tydliga, skarpa sanningar. Världens anda och vänskapen med världen är fiendskap mot Gud. När sanningen i sin enkelhet och kraft, sådan den är i Jesus, riktas mot världens anda, väcker den genast förföljelsens anda till liv. En mycket stor del av dem som säger sig vara kristna, har inte lärt känna Gud. Det naturliga hjärtat har inte blivit förvandlat, och det köttsliga sinnet finns fortfarande kvar med sin fientliga inställning mot Gud. De är Satans trogna tjänare, även om de kallar sig kristna”. rätt

(130)Jag såg, att sedan Jesus lämnat det heliga i den himmelska helgedomen och gått innanför det andra förhänget, har kyrkosamfunden blivit fyllda med ”alla orena och avskyvärda fåglar” (Upp 18:2). Jag såg stor orättfärdighet och moraliskt fördärv i kyrkosamfunden. Ändå bekänner sig deras medlemmar vara kristna. Deras bekännelse, deras böner och deras förmaningar är en styggelse i Guds ögon. Ängeln sade: "Gud har inget behag i deras sammankomster. Själviskhet, svek och bedrägeri praktiseras av dem utan några samvetsförebråelser. Och alla dessa onda karaktärsdrag döljer de under religionens kappa”. rätt

(130)De namnkristna samfundens högmod visades mig. Gud finns inte i deras tankar, och deras köttsliga sinne uppehåller sig bara vid dem själva. De pryder sina arma, dödliga kroppar, och ser på sig själva med tillfredsställelse och belåtenhet. Men Jesus och änglarna ser på dem med vrede. Ängeln sade: ”Deras synder och deras stolthet har nått ända upp till himlen. Deras lön väntar på dem. Rättvisa och dom har slumrat länge, men skall snart vakna. ’Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren’ (Rom. 12:19)”. Den tredje ängelns fruktansvärda varningar skall förverkligas. Alla ogudaktiga människor kommer att få dricka Guds vredes vin. En oräknelig skara av onda änglar sprider sig över hela landet och fyller kyrkosamfunden. Dessa Satans redskap betraktar de religiösa samfundens tillstånd med jubel, eftersom religionens kappa döljer de största brott och den största orättfärdighet. rätt

(130)Hela himlen ser upprört på att människor, Guds händers verk, av sina medmänniskor sänkts ned till den djupaste förnedring och kommit i nivå med djuren, som saknar förstånd. Vår älskade Frälsare greps alltid av medlidande över mänskligt elände. Men hans så kallade efterföljare är djupt inblandade i denna oerhörda och förfärliga synd, att driva slavhandel med människosjälar. Människor plågas genom att föras från plats till plats och köpas och säljas. Änglar har fört anteckningar över allt detta. Det är nedskrivet i boken. Tårar från gudfruktiga förslavade män och kvinnor, tårar från fäder, mödrar, barn, systrar och bröder, är uppsamlade i himlen. Gud kommer att hålla tillbaka sin vrede endast en kort tid till. Guds vrede brinner mot denna nation, och då speciellt mot de religiösa samfund som själva har tagit del i och tillåtit denna fruktansvärda handel. rätt

(130)Många så kallade efterföljare till den ödmjuke och milde Jesus betraktar sådan orättfärdighet, sådant förtryck och sådant lidande med hjärtlös likgiltighet. Många av dem kan själva med avskyvärd tillfredsställelse tillfoga andra alla dessa obeskrivliga själskval och ändå våga tillbe Gud. Detta är ett stort hån mot Gud. Satan jublar över detta och klandrar Jesus och hans änglar för en sådan oförenlighet och säger med djävulsk triumf: "Sådana är Kristi efterföljare!" rätt

(130)Dessa så kallade kristna läser om martyrernas lidanden, och tårar rinner ner för kinderna. De förundras över att människor någonsin blivit så förhärdade, att de kunnat vara så grymma mot sina medmänniskor. Men de som tänker och säger så håller samtidigt människor i slaveri. Och inte nog med det. De sliter sönder naturliga band och förtrycker grymt sina medmänniskor. De kan göra sig skyldiga till den mest omänskliga tortyr med samma obarmhärtiga grymhet som hedningarna och påvekyrkans anhängare visade mot Kristi efterföljare. Ängeln sade: "Det kommer att bli lindrigare för hedningar och påvekyrkans anhängare på den dag då Guds straffdomar verkställs, än det blir för dessa människor”. rätt

(131)De förtrycktas rop har nått upp till himlen, och änglar står förundrade över de obeskrivligt kvalfyllda lidanden som människor, skapade till Guds avbild, förorsakar sina medmänniskor. Ängeln sade: ”Förtryckarnas namn är skrivna med blod, överkorsade med blod, översköljda med lidandets kvalfyllda, brännande tårar. Guds vrede kommer inte att upphöra förrän han har fått detta upplysta land att dricka av hans vredes bägare till botten, inte förrän han har gett Babylon dubbelt tillbaka: ’Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Blanda dubbelt åt henne i den bägare som hon har blandat’ ” (Upp. 18:6). rätt

(131)Jag såg att slavägaren kommer att hållas ansvarig för sin slavs själ, som han har hållit i okunnighet. ( Se Tillägg, s. 112. ”Slavar och deras herre”)Slavens synder kommer att avkrävas hans herre. Gud kan inte ta den slav till himlen, som hållits i okunnighet och förnedring, utan någon kunskap om Gud eller Bibeln, som inte fruktat någonting annat än sin herres piska och som befinner sig på en lägre nivå än ett djur, som saknar förstånd. Men Gud gör det bästa för honom, som en barmhärtig Gud kan göra. Han låter slaven bli som om han aldrig funnits till. Hans herre, däremot, måste uthärda de sju sista plågorna och sedan uppväckas vid den andra uppståndelsen för att lida den fruktansvärda andra döden. Då kommer Guds rättvisa att ha skipats. rätt

nästa kapitel