Det höga ropet

(132)Jag såg änglar skynda sig fram och tillbaka i himlen, fara ned till jorden och återvända till himlen för att förbereda fullbordandet av någon viktig händelse. Sedan såg jag en annan mäktig ängel, som fått i uppdrag att fara ned till jorden för att förena sin röst med den tredje ängeln och ge hans budskap kraft och styrka. Denna ängel fick stor kraft och härlighet, och när han for ned till jorden upplystes den av hans härlighet. Det ljus som åtföljde denna ängel trängde igenom överallt, och han ropade med mäktig och stark röst: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar” (Upp. 18:2). Budskapet om Babylons fall, som förkunnas av den andra ängeln, upprepas med det ytterligare fördärv som kommit in i kyrkosamfunden sedan år 1844. Denna ängels verksamhet kommer i rätt tid för att förenas med den tredje ängelns sista stora verk, när det växer till ett högt rop. Härigenom blir Guds folk förberedda att bestå under nödens tid, som de snart kommer att gå till mötes. Jag såg ett stort ljus vila över dem, och de förenades för att förkunna den tredje ängelns budskap utan fruktan. rätt

(132)Änglar sändes för att bistå den mäktige ängeln från himlen, och jag fick höra röster som tycktes höras överallt: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott" (Upp. 18:4, 5). Detta budskap tycktes vara ett tillägg till det tredje budskapet, och anslöt sig till det på samma sätt som midnattsropet förenades med den andra ängelns budskap 1844. Guds härlighet vilade över de tålmodigt väntande heliga, och dessa förkunnade utan fruktan den sista allvarliga varningen samt att Babylon var fallet och kallade Guds folk att gå ut från Babylon, så att de kunde undgå hennes fruktansvärda dom. rätt

(132)Det ljus som utgöts över de väntande trängde igenom överallt. De i kyrkosamfunden som hade en del ljus, men som inte hört och förkastat de tre budskapen, lydde kallelsen och lämnade de fallna samfunden. Många hade uppnått en ansvarsfull ålder sedan dessa budskap började förkunnas. Då ljuset lyste över dem och de fick förmånen att välja mellan liv och död, valde några livet och ställde sig på deras sida, som väntade på sin Herre och höll alla hans bud. Det tredje budskapet skulle utföra sitt verk. Det skulle sätta alla på prov, och de som var dyrbara i Guds ögon skulle kallas ut ur de religiösa samfunden. rätt

(132)En tvingande kraft drev de uppriktiga, medan uppenbarelsen av Guds kraft ingöt fruktan och ett hämmande inflytande bland deras otroende anhöriga och vänner, så att dessa varken vågade eller kunde hindra dem som kände att Guds Ande verkade på dem. Den sista kallelsen gick även ut till de arma slavarna, och de gudfruktiga bland dem sjöng hänfört glädjesånger vid tanken på sin lyckliga befrielse. Deras herrar kunde inte hindra dem. Fruktan och förvåning gjorde dem stumma. Stora underverk blev utförda. Sjuka blev botade, och tecken och under följde de troende. Gud var med i verket. Utan fruktan för följderna följde var och en sitt hjärtas överbevisning och förenade sig med dem som höll alla Guds bud. Med kraft lät de det tredje budskapet höras vitt och brett. Jag såg att detta budskap skall avslutas med en kraft och en styrka som i stor utsträckning överträffar midnattsropet. rätt

(132)Utrustade med kraft från höjden och med ansikten som strålade av helig hängivenhet, gick Guds tjänare ut för att förkunna budskapet från himlen. Människor som var utspridda överallt i de religiösa samfunden besvarade kallelsen, och de som var dyrbara i Guds ögon lämnade de dömda samfunden med hast, liksom Lot hastigt fördes ut ur Sodom innan staden gick under. Guds folk blev styrkta av den underbara härlighet som vilade över dem i överflödande mängd och gjorde dem beredda att uthärda i prövningens stund. Överallt hörde jag ett stort antal röster som sade: "Här är de heligas tålamod. Här är de som håller Guds bud och Jesu tro” (Upp. 14:12, RF). rätt

nästa kapitel