Guds kärlek till sitt folk

(20)Jag har sett vilken stor och öm kärlek Gud har till sitt folk. Jag såg änglar sväva över de heliga med sina vingar utbredda omkring dem. Var och en av de heliga hade en ängel som följde dem. Om de heliga grät av missmod eller var i någon fara flög änglarna, som ständigt vakade över dem, med hast upp till himlen och meddelade detta. Då slutade änglarna i staden att sjunga. Därefter gav Jesus en annan ängel i uppdrag att fara ned till jorden för att uppmuntra, vaka över och söka hindra de heliga från att lämna den smala vägen. Men om de inte brydde sig om dessa änglars vaksamma omsorg och inte lät sig uppmuntras av dem, utan fortsatte på fel väg, blev änglarna ledsna och grät. De flög då tillbaka till himlen med denna information, och alla änglar i staden grät. Sedan sade de med hög röst: ”Amen”. Men om de heliga fäste blicken på belöningen som väntade dem och ärade Gud genom att prisa honom, bar änglarna de glada nyheterna till staden. Då spelade änglarna i staden på sina gyllene harpor och sjöng med hög röst: ”Äran tillhör Gud!” och de himmelska salarna genljöd av deras vackra sånger. rätt

(20)I den heliga staden råder fullkomlig ordning och harmoni. Alla änglar som har i uppdrag att besöka jorden har ett gyllene kort som de visar upp för änglarna vid stadsportarna när de går in och ut. Himlen är en underbar plats. Jag längtar efter att komma dit och se min älskade Frälsare som gav sitt liv för mig, och jag längtar efter att bli förvandlad till hans härliga avbild. Å, om jag hade ord som kunde beskriva den tillkommande världens härlighet! Jag törstar efter de levande vattenströmmarna som ger liv och glädje åt vår Guds stad. rätt

(20)Herren lät mig också se andra världar. Jag fick vingar och en ängel följde mig från staden till en plats som var ljus och underbar. Gräset där var levande grönt och fåglarna sjöng en ljuvlig sång. Invånarna var av alla storlekar. De var ädla, majestätiska och kärleksfulla, och bar Jesu uttryckliga avbild. Deras ansikten strålade av helig glädje, ett uttryck för den frihet och lycka som rådde där. Jag frågade en av dem varför de var så mycket kärleksfullare än de som levde på jorden. Svaret lydde: ”Vi har levt i fullkomlig lydnad för Guds bud och har inte fallit genom olydnad, som de har gjort som bor på jorden”. Sedan fick jag se två träd. Det ena av dem var mycket likt livets träd som fanns i staden. Båda trädens frukter såg härliga ut, men de kunde bara äta av frukten på det ena trädet. De hade möjlighet att äta av bådas frukt, men var förbjudna att äta av det ena. Ängeln som var med mig sade då: ”Ingen här har smakat av den förbjudna frukten. Om de gjorde det skulle de falla”. rätt

(20)Sedan blev jag förd till en värld som hade sju månar. Där såg jag den trogne Enok som hade blivit levande förvandlad. Han bar en mycket vacker palmkvist i sin högra hand. På varje blad stod skrivet: ”Seger”. Omkring huvudet hade han en skinande vit krans som bar löv, och mitt på varje löv stod skrivet: ”Renhet”. Omkring kransen satt ädelstenar som hade olika färger. De sken klarare än stjärnorna och reflekterade sitt ljus på bokstäverna så att de framträdde starkare. Bak på hans huvud hade han ett band som höll ihop kransen och på bandet stod det skrivet: ”Helighet”. På kransen satt en vacker krona som lyste klarare än solen. Jag frågade honom om det var hit han blev förd när han lämnade jorden. Han svarade: ”Nej, staden är mitt hem. Jag är här på besök”. Men han gick omkring som om han varit fullkomligt hemmastadd här. rätt

(20)Jag bad ängeln som var med mig att han skulle låta mig stanna kvar på denna plats. Jag orkade inte med tanken på att återvända till vår mörka värld igen. Då sade ängeln: ”Du måste återvända, men om du förblir trogen skall du, tillsammans med de 144 000, få förmånen att besöka alla världarna och få se Guds underbara skapelseverk. rätt

nästa kapitel