De heligas befrielse

(135)Det var vid midnatt som Gud valde att befria sitt folk. Medan de ogudaktiga hånande omringade dem, bröt solen plötsligt fram och sken i sin fulla kraft, och månen stod stilla. Förundrade betraktade de ogudaktiga detta skådespel, medan de heliga med högtidlig glädje såg tecknen på sin befrielse. Tecken och under följde på varandra i snabb följd. Allt tycktes ha kommit i otakt med sitt naturliga förlopp. Floderna upphörde att flyta. Mörka, tunga moln tornade upp sig och stötte mot varandra. Men det fanns en lucka i molnen med en oföränderlig härlighet. Därifrån hördes Guds röst likt vattenmassors dån, som skakade himmel och jord. Det inträffade en stor jordbävning. Gravarna öppnades, och de som hade dött i tron under den tredje ängelns budskap, och hållit sabbaten, kom förhärligade fram från sina jordbetäckta viloplatser för att höra Guds fridsförbund, som han skulle sluta med dem som hållit hans lag. rätt

(136)Himlen öppnade sig och slöt sig och var i uppror. Bergen skakade som vass i vinden och ojämna klippblock kastades omkring överallt. Havet kokade som en gryta och kastade upp stenar på land. Gud tillkännagav dagen och stunden för Jesu ankomst och förkunnade det eviga förbundet för sitt folk. När han hade talat en mening gjorde han uppehåll, medan orden rullade fram över jorden. Guds Israel stod med blicken riktad uppåt och lyssnade på orden, som kom från Jehovas mun och rullade ut över jorden likt dånet från det starkaste åskväder. Scenen var oerhört högtidlig. Vid slutet av varje mening ropade de heliga: ”Äran tillhör Gud!” Deras ansikten lystes upp av Guds härlighet och strålade som Moses ansikte, när han kom ned från Sinai. De ogudaktiga kunde inte se på dem på grund av den härlighet som utstrålade från dem. Och när den eviga välsignelsen uttalades över dem som hade ärat Gud genom att hålla hans sabbat helig, hördes ett mäktigt segerrop över vilddjuret och dess bild. rätt

(136)Därefter började jubelåret, när landet skulle vila. Jag såg den gudfruktige slaven resa sig i seger och triumf och skaka av de bojor som höll honom fast. Samtidigt var hans ogudaktige herre förvirrad och visste inte vad han skulle göra, eftersom de ogudaktiga inte kunde förstå de ord som Gud talade. rätt

(136)Snart visade sig det stora vita molnet, som Människosonen satt på. När det först visade sig på avstånd såg det mycket litet ut. Ängeln sade att det var Människosonens tecken. När det kom närmare jorden kunde vi se Jesu obeskrivliga härlighet och majestät, då han drog ut till seger. Ett följe av heliga änglar med skinande, strålande kronor på sina huvuden följde med honom på hans färd. Inget språk kan beskriva denna underbara scen. Det levande molnet, majestätiskt och med oöverträffad härlighet, kom ännu närmare och vi kunde tydligt se Jesu tilldragande gestalt. Han bar inte en törnekrona, utan en härlighetskrona satt på hans heliga huvud. På hans mantel och höft var ett namn skrivet: kungarnas Kung och herrarnas Herre. Hans ansikte lyste lika klart som solen mitt på dagen, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter såg ut som skinande malm, och hans röst lät som många musikinstrument. rätt

(136)Jorden skakade framför honom, och himlen vek undan som när en bokrulle rullas ihop. Alla berg och öar flyttades ur sina lägen: ”Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, och de sade till bergen och klipporna: ’Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?’” (Upp. 6:15–17). De som kort tid innan ville utplåna Guds trogna barn från jorden kunde nu se att Guds härlighet vilade över dem. Och mitt i all sin förskräckelse hörde de de heliga ropa av glädje: ”Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på, han skall frälsa oss!” (Jes. 25:9). rätt

(136)Jorden skakade våldsamt, när Guds Sons röst kallade fram de avsomnade heliga. De hörde kallelsen och kom fram klädda i odödlighet och ropade: ”Seger, seger över döden och graven! ’Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?’ (1 Kor. 15:55). Grav, var är din seger?” De levande heliga och de som uppstått höjde nu sina röster i ett långt hänryckt segerrop. De kroppar som lagts i graven märkta av sjukdom och död uppstod med odödlig hälsa och kraft. De levande heliga förvandlades på en gång, i ett ögonblick, och tillsammans med de uppståndna lyftes de upp i luften för att möta sin Herre. Vilket underbart möte! Vänner som döden hade skilt åt förenades, för att aldrig mer skiljas. rätt

(137)På varje sida av molnvagnen fanns vingar, och på undersidan levande hjul. När vagnen for uppåt, ropade hjulen: ”Helig!”, och när vingarna rörde sig ropade även de: ”Helig!” Den heliga änglaskaran runt molnet ropade: ”Helig, helig, helig är Herren Gud, den allsmäktige!” (Upp. 4:8) och de frälsta på molnet ropade: ”Äran tillhör Gud!” Och molnvagnen for upp till den heliga staden. Innan de frälsta trädde in i staden, ställdes de upp i en fullkomlig fyrkant, med Jesus i mitten. Hans huvud och axlar sträckte sig över de heliga och över änglarna. Hans majestätiska gestalt och älskvärda ansikte kunde ses av alla i fyrkanten. rätt

nästa kapitel