Adventbudskapet kapitel 74. Från sida 140. Från sida 294 i den engelska utgåva. | ren sida tillbaka |
(140)Satan rusar nu in mitt bland sina anhängare och försöker hetsa massorna till handling. Men eld regnar ned över dem från himlen, från Gud, och de framstående och mäktiga, de rika, de fattiga och eländiga förtärs tillsammans. Jag såg att några förintades snabbt, medan andra led längre. De straffades alla efter de gärningar de hade gjort. Därför fick några lida många dagar innan de blev förtärda. Så länge det fanns någonting kvar av dem som inte var förtärt fanns all känsla av lidande kvar. Ängeln sade: ”Livets mask skall inte dö, och deras eld skall inte slockna, så länge det finns det minsta kvar som kan nära den”. rätt (140)Satan och hans änglar led länge. Satan bar inte endast ansvaret och straffet för sina egna synder, utan även för den återlösta skarans synder, som blivit lagda på honom. Han måste dessutom lida för de människors undergång, som han förorsakat. Sedan såg jag att Satan och hela den ogudaktiga skaran hade blivit förintade, och Guds rättvisa var tillgodosedd. Hela änglaskaran och alla återlösta heliga sade då med hög röst: ”Amen!” rätt (140)Ängeln sade: ”Satan är roten och hans barn är grenarna. Både rot och grenar är nu förtärda. [Se Mal. 4:1.] De har dött en evig död. De skall aldrig mer uppstå, och Gud skall ha ett rent universum”. Sedan såg jag elden, som hade förtärt de ogudaktiga, bränna upp allt avskräde på jorden och rena den. Åter igen såg jag på jorden, och då hade den blivit renad. Det fanns inte ett enda spår kvar av förbannelsen. Jordens sönderbrutna, ojämna yta liknade nu en vidsträckt, plan slätt. Hela Guds universum var rent, och den stora striden var slut för evigt. Vart vi än såg var allt som ögat vilade på vackert och heligt. Och hela den återlösta skaran, gamla och unga, stora och små, lade sina skinande kronor vid Återlösarens fötter och föll ned och tillbad honom som lever i evigheternas evigheter. Den vackra nya jorden, med all sin härlighet, var de heligas eviga arv. Riket och makten och väldet över alla riken under himlen gavs till den Högstes heliga, som skulle besitta det för evigt, ja, från evighet till evighet. rätt |