Guds sändebud.

(79)Herren har ofta låtit mig se den ställning! som hans spridda utvalda, vilka ännu ej sett den närvarande sanningens ljus, befinna sig i, och han har visat mig, att sändebuden böra skynda sig så mycket som möjligt att finna dem och bringa dem ljuset. överallt omkring oss finnas många, som blott behöva få sina fördomar fjärnade och få bevisen för vår närvarande ståndpunkt framlagda från Guds ord, för att de med glädje skola antaga den närvarande sanningen. Sändebuden böra vaka över själarna såsom de, som skola avlägga räkenskap. Deras liv bör vara ett arbetsamt liv, präglat aven själens börda, i det att tyngden av Kristi dyrbara, men ofta misshandlade sak vilar på dem. De böra lägga världsliga intressen och bekvämligheter åsido och låta det vara deras första uppgift att göra allt vad som står i deras makt för att påskynda sanningens sak och frälsa själar, som gå mot förtappelse. rätt

(79)De skola också få glädjes kronor skola en rik belöning. I deras de, som genom deras ansträngning ar räddas och till sist bliva frälsta, skina som stjärnor alltid och evinnerligen. Och i all evighet skola de kunna njuta den tillfredsställelsen, att de gjorde vad de kunde för att framhålla sanningen i dess renhet och skönhet, så att själar fattade kärlek till densamma, blevo helgade genom den och använde sig av den ovärderliga förmånen att bliva gjorda rika, renade i Lammets blod och frälsta inför Gud. rätt

(80)Jag såg, att innan herdarna förfäkta nya, viktiga sanningspunkter, som bibeln efter deras mening lär, böra de rådfråga sig med sådana, som de ha orsak att lita på, sådana som varit med länge och som äro rotade i den närvarande sanningen. Då skola herdarna vara fullkomligt förenade, och deras enhet skall märkas av församlingen. Enligt vad som blivit visat mig, skulle ett sådant tillvägagångssätt avvärja olyckliga splittringar, och det skulle' icke vara någon fara för att den dyrbara hjorden skulle splittras och fåren skingras utan någon herde. rätt

(80)Jag såg ytterligare, att Gud hade sändebud, som han ville använda i sitt verk, men de voro ej färdiga därför. De voro för ytliga och lättsinniga för att utöva ett gott inflytande över hjorden, och de hade ej den förståelse av sakens betydelse och själars värde, som Guds sändebud måste hava för att kunna verka med framgång. Ängeln sade: "Varen rene, I som bären Herrens kärl! Varen rene, I som bären Herrens kärl!" De kunna göra endast ringa nytta, om de ej helt överlämna sig åt Gud och känna, huru viktigt och allvarligt det sista nådens budskap är, vilket nu ljuder till den skingrade hjorden. Några, som Gud icke kallat, äro mycket villiga att gå ut med budskapet, men om de hade en känsla av sakens betydelse och av det ansvar, ett sådant kall medför, skulle de känna sig benägna att draga sig tillbaka och säga med aposteln: "Vem är därtill skicklig?" En orsak, varför de äro så villiga att gå, är, att Gud icke lagt någon börda för saken på dem. Icke alla, som förkunnade den första och den andra ängelns budskap, skola förkunna den tredjes, även om de helt omfattat det; ty många hava varit insnärjda i så många villfarelser och förvillelser, att de med nöd kunna frälsa sina egna själar, och om de taga sig för att vägleda andra, skola de därigenom bliva ett medel att bringa dem på fall. Men jag såg, att några, som förr gått långt i fanatism, nu skola vara de första att gå åstad, innan Gud sån der dem och innan de blivit renade från forna villfarelser. Då de hava sanningen blandad med villfarelse, skola de bespisa Guds hjord med denna, och om de finge lov att fortsätta, skulle det inom hjorden uppstå osunda förhållanden, vilka skulle medföra förvirring och död. Jag såg, att de oupphörligen måste sållas till dess de blevo renade från sina villfarelser, annars kunde de aldrig inkomma i Guds rike. Sändebuden kunde ej hava samma tillit till deras uppfattning och omdömesförmåga, vilka varit insvepta i villfarelser och fanatism, som till dem, vilka varit rotade i sanningen. Det finnes också många, som ha allt för bråttom med att få ut enskilda på arbetsfältet, vilka just antagit sanningen och som hava mycket att lära och mycket att göra, innan de själva kunna bliva antagna av Gud, och så mycket mera då, innan de kunna visa andra vägen. rätt

(82)Jag såg nödvändigheten av att särskilt sände buden äro vakna och motarbeta all fanatism överallt, där den visar sig. Satan intränger från alla håll, och om vi ej äro på vår vakt och hava ögonen öppna för hans påfund och snaror samt äro iförda hela Guds vapenrustning, så skola den ondes glödande pilar nå oss. Guds ord innehåller många dyrbara sanningar, men det är den närvarande sanningen, hjorden nu behöver. Jag har sett, hur farligt det är, att sändebuden vika av från de viktigaste punkterna i den närvarande sanningen för att fästa sig vid ämnen, som ej äro ägnade att förena hjorden och helga själen. Satan skall här använda varje tillfälle att skada Guds sak. rätt

(82)Sådana ämnen som helgedomen i förbindelse med de 2,300 dygnen, Guds bud och Jesu tro äro helt ägnade att förklara adventrörelsen hitintills och visa, vad vår nuvarande ståndpunkt är, befästa tron hos de tvivlande och bringa klarhet med hänsyn till den härliga framtiden. Det har ofta blivit mig visat, att dessa voro de huvud ämnen, vid vilka sändebuden böra särskilt fästa sig. rätt

(83)Om Herrens utvalda sändebud skulle vänta, tills alla hinder vore fjärnade från deras väg, skulle många aldrig gå ut för att uppsöka de förskingrade fåren. Satan framkommer med många invändningar för att avhålla dem från att göra sin plikt. Men om de gå ut i tro, förtröstande på honom, som har kallat dem till sitt verk, så skall han öppna vägen för dem allt efter som det länder till deras bästa och till hans ära. Jesus, den store läraren och det stora mönstret, hade ingenting att luta sitt huvud till. Hans liv var ett liv av möda, sorg och lidande, och slutligen gav han sitt liv för oss. De som i Kristi ställe uppmana människorna att låta försona sig med Gud och som hoppas kunna regera med Kristus i härlighet, måste förvänta att bliva delaktiga av hans lidanden här. "De som så med tårar skola skörda med jubel. De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar. (Ps. 126: 5, 6). rätt

nästa kapitel