Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 16. Från sida 88.     Från sida 68 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

De blinda leda de blinda.

(88)Jag har sett, hur de blinda vägledarna arbetade för att göra andra själar lika blinda, som de själva voro, litet anande, vad som skulle drabba dem. De sätta sig upp mot sanningen, och efter hand som sanningen segrar, känna sig många, som betraktat dessa lärare såsom Guds män och som sett upp till dem för att få ljus, besvikna. De framställa frågor till dessa ledare angående sabbaten, och svaret de få går ut på att komma bort från det fjärde budet. Jag såg, att hänsyn ej tages till verklig ärlighet i de många olika synpunkter, som man antager gent emot sabbaten. Avsikten är att komma ifrån Herrens sabbat och att helighålla en annan dag, än den Herren helgat. Tvingas de att lämna en ståndpunkt, intaga de en motsatt, till och med om de just fördömt denna samma ståndpunkt såsom ohållbar. rätt

(89)Guds folk kommer till enhet i tron. De, som helighålla bibelns sabbat, äro eniga i sina åsikter om bibelns sanningar; men de bland adventfolket, som motsätta sig sabbaten, stå skilda och uppenbart splittrade. Den ene uppträder mot sabbaten och förklarar, att så och så förhåller det sig, och säger så till slut, att den saken är avgjord. Men eftersom hans ansträngningar ej medföra någon lösning på frågan, och eftersom sanningen angående sabbaten går framåt och Guds barn fortfarande antaga den, kommer en annan fram för att kullkasta den. Men då denne framhåller sina åsikter för att komma ifrån sabbaten, nedbryter han fullständigt de argument, som framställdes av den, som först motarbetade sanningen, och han framkommer med en teori, som är lika mycket i strid med den andres teori som med vår uppfattning. På samma sätt med den tredje och den fjärde; men ingen vill ha det, såsom det står i Guds ord: "Den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat." rätt

(90)Jag såg, att sådana ha ett köttsligt sinnelag och därför icke äro Guds lag underdåniga. De äro ej eniga inbördes, utan sträva ihärdigt att med sina slutledningar förvränga skriften och framkalla en rämna i Guds lag för att förändra, avskaffa eller göra vad som helst med det fjärde budet, blott icke hålla det. De önska bringa hjorden till tystnad angående denna fråga, och därför finna de på något i den förhoppningen, att de skola bliva tillfredsställda och att många av deras anhängare skola rannsaka bibeln så litet, att deras ledare med lätthet kunna få villfarelse att se ut som sanning, och de antaga den även som sådan, därför att de ej rikta blicken högre än till sina ledare. rätt

nästa kapitel