Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 2. Från sida 19.     Från sida 13 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Min första syn.

(19)Eftersom Gud har visat mig adventfolkets vandring till del! heliga staden och den rika belöning, som skall tillfalla dem, som vänta sin Herres återkomst från bröllopet, torde det vara min plikt att giva eder en kort skildring av det, som Gud uppenbarat för mig. De kära troende ha många prövningar att genomgå. Men våra prövningar, som endast vara ett ögonblick, skola bringa oss en övermåttan stor och evig fullvikt av härlighet, i det att vi icke se på de synliga tingen, ty de synliga tingen äro timliga, men de ting, som icke synas, äro eviga. rätt

(19)Jag har försökt att bringa en god berättelse och några få druvor från det himmelska Kanaan, varför många gärna ville stena mig, liksom församlingen i öknen ville, att Josua och Kaleb skulle stenas för den berättelse, de av gåvo (4 Mos. 14: 10). Men jag vill säga eder, mina bröder och systrar i Herren, att det är ett gott land, och att vi äro i stånd att draga upp och taga det i besittning. rätt

(20)Under det jag bad vid familjealtaret, kom den helige Ande över mig, och det föreföll mig som om jag lyftes allt högre från denna mörka jord. Jag vände mig om för att se efter adventfolket i världen, men kunde ej se dem. Då sade en röst till mig: "Se en gång till, och litet högre." Jag riktade nu blicken uppåt och såg en rak och smal stig, som gick högt över jorden. På denna stig vandrade adventfolket fram mot staden, som låg vid stigens ena ände. Vid stigens början bakom dem stod ett klart ljus uppställt, vilket en ängel sade mig vara midnattsropet. Detta ljus upplyste hela stigen och gav ljus för deras fot, så att de icke skulle falla. Om de höllo blicken fäst på Jesus, som var strax framför dem och förde dem mot staden, så voro de trygga. Men några blevo snart trötta och sade, att staden var långt borta och att de hade väntat att kunna ingå i den förr. Jesus uppmuntrade dem nu genom att upplyfta sin härliga högra arm, och från hans arm utgick ett ljus, som omstrålade adventskaran, vilken ropade: "Halleluja!." Andra förkastade besinningslöst ljuset bakom sig och sade, att det var icke Gud, som hade fört dem så långt ut. Ljuset bakom dem slocknade, så att deras fötter voro i fullständigt mörker, och de snavade, förlorade målet och Jesus ur sikte och föllo ned i den mörka, ogudaktiga världen nedanför. Snart hörde vi Guds röst lik ljudet av många vatten meddela oss dagen och stunden för Jesu ankomst. De levande heliga, de 144,000, kände och förstodo rösten, under det att de ogudaktiga menade, att det var åska och jordbävning. Då Gud meddelade tiden, utgöt han sin helige Ande över oss, och våra ansikten upplystes och skeno av Guds härlighet, liksom Moses' ansikte, då han kom ned från Sinai berg. rätt

(21)De 144,000 voro allasamman beseglade och fullkomligt förenade. På deras pannor stod skrivet: "Gud, Det nya Jerusalem", och en härlig stjärna, innehållande Jesu nya namn. Vårt lyckliga, heliga tillstånd förbittrade de ogudaktiga, som kommo för att öva våld mot oss och kasta oss i fängelse; men vi räckte ut handen i Jesu namn, och då föllo de hjälplösa till jorden. Det var då, som satans synagoga visste, att Gud hade älskat oss, som kunde två varandras fötter och hälsa bröderna med en helig kyss, och de tillbådo för våra fötter. rätt

(21)Snart blev vår blick riktad mot öster, ty en liten svart sky, omkring hälften så stor som en mans hand, visade sig, och vi visste alla, att det var Människosonens tecken. I högtidlig tystnad riktade vi alla blicken på skyn, i det den närmade sig och blev alltjämt ljusare och härligare, till dess den blev till en stor vit sky. Nedtill såg den ut som eld. över skyn var en regnbåge, och omkring den voro tiotusen änglar, som sjöngo den allra vackraste sång, och ovanpå den satt Människosonen. Hans hår var vitt och lockigt och vilade på hans skuldror, och på hans huvud voro många kronor. Hans fötter liknade eld; i hans högra hand var en skarp lie och i hans vänstra en silverbasun. Hans ögon voro såsom eldslågor, som genomforskade hans barn. Alla ansikten voro bleka, och deras, som Gud hade förkastat, skiftade färg. Vi ropade alla: "Vem skall kunna bestå? Är min klädnad utan fläck" Änglarna upphörde att sjunga, och under en stund rådde fullständig tystnad, till dess Jesus sade: "De som ha rena händer och rena hjärtan, skola kunna bestå; min nåd är eder nog." Detta kom våra ansikten att skina, och glädje fyllde allas hjärtan. Änglarna anslogo en högre ton, under det att skyn alltmer närmade sig jorden. rätt

(22)Nu ljöd Jesu silverbasun, i det han steg ned på skyn, insvept i eldsflammor. Han blickade på de avsomnade heligas gravar, lyfte därpå sina ögon och sina händer mot himmelen och ropade: "Vaknen upp! Vaknen upp! Vaknen upp I, som soven i mullen, och stån upp!" Därpå följde en stark jordbävning. Gravarna öppnades, och de döda stodo upp, iklädda odödlighet. De 144,000 ropade: "Halleluja!" i det de igen kände sina vänner, som döden rövat bort från dem, och i samma ögonblick blevo vi förvand lade och tillsammans med dem bortförda till Herrens möte i luften. rätt

(22)Vi inträdde alla i skyn, och det tog oss sju dagar att stiga upp på glashavet, där Jesus hämtade kronorna och med sin egen högra hand satte dem på våra huvuden. Han gav oss harpor av guld och segerpalmer. Här på glashavet stodo de 144,000 i en fullkomlig fyrkant. Några av dem hade mycket strålande kronor, andras voro mindre strålande. Några kronor tycktes vara tunga av stjärnor, under det att andra endast hade några få stjärnor. Men alla voro fullkomligt nöjda med sin krona. De voro alla iförda en härlig vit dräkt, som räckte från skuldrorna till fötterna. Änglar voro överallt omkring oss, då vi gingo över glashavet upp till stadens port. Jesus upplyfte sin mäktiga, härliga arm, grep tag i pärleporten, svängde den tillbaka på dess skinande gångjärn och sade till oss: "1 haven tvagit edra kläder i mitt blod och hållit fast vid min sanning. Träden in!" Vi gingo då alla in och kände, att vi voro fullt berättigade att vara i staden. rätt

(23)Här sågo vi livets träd och Guds tron. Ut från tronen strömmade en flod av rent vatten och på båda sidor om floden stod livets träd på den ena sidan av floden stod en trädstam och en annan på den andra sidan av floden, båda av rent, genomskinligt guld. Först tyckte jag, att jag såg två träd. Jag betraktade trädstammarna igen och såg då, att de i toppen voro förenade till ett träd. Det var således livets träd på bägge sidor om livets flod. Dess grenar böjde sig ned till den plats, där vi stodo. Frukten var härlig och såg ut som guld, blandat med silver. rätt

(24)Vi gingo alla under trädet och satte oss ned för att betrakta platsens härlighet, då bröderna Fitch och Stockman, som hade förkunnat rikets evangelium och som Gud lagt i graven för att frälsa dem, kommo till oss och frågade, vad vi upplevat, sedan de avsomnat. Vi försökte påminna oss våra största prövningar, men jämförda med det stora och eviga måttet av härlighet, som omgav oss, förekommo de oss så små, att vi ej kunde tala om dem, och vi ropade alla: "Halleluja! Himmelen är billig nog!" Och så spelade vi alla på våra härliga harpor och himmelens salar genljödo av dess klang. Med Jesus i spetsen stego vi alla ned från staden till denna jorden, ned på ett stort och mäktigt berg, som icke kunde bära Jesus, utan dela des i två delar, så att ett stort slättland bildades. Vi vände därpå blicken uppåt och sågo den stora staden med tolv grundvalar och tolv portar, tre på varje sida, och en ängel vid varje port. Vi ropade alla: "Staden, den stora staden, som kommer ned av himmelen från Gud!" Och den kom till den plats, där vi sto do. Vi begynte där på betrakta de härliga ting, som funnos utanför staden. Där såg jag övermåttan härliga hus, som liknade silver, vilande på fyra pelare, vilka voro besatta med pärlor, utomordentligt härliga att se på. Här skulle de heliga bo. I varje hus var en hylla av guld. Jag såg många av de heliga gå in i husen, taga av sina strålande kronor och lägga dem på hyllan och därpå gå ut på marken omkring husen för att arbeta i jorden - dock ej på samma sätt, som vi arbeta jorden här; nej, nej, ett härligt ljus sken omkring deras huvuden, och de uppsände ständigt fröjderop till Gud. rätt

(25)Jag såg ett annat fält fullt av alla slags blommor, och då jag plockade dem, utbrast jag: "De skola aldrig vissna!" Därnäst såg jag en äng med bögt gräs, övermåttan härligt att se. Det var levande grönt och glänste som av silver och guld, i det att det vajade stolt till Jesu, konungens ära. Därefter kommo vi in på en mark, som var full av alla slags djur - lejon, lamm, leopard och varg, alla i fullkomlig sämja. Vi gingo mitt emellan dem, och de följde troget efter. Så trädde vi in i en skog - dock icke lik de mörka skogar, vi ha härnere; nej, nej, utan ljus och utomordentligt härlig. Trädens grenar böjdes fram och tillbaka, och vi ropade: "Vi skola bo tryggt i öknen och sova i skogarna!" Vi gingo genom skogen, i det vi voro på väg till Sions berg. rätt

(25)Då vi gingo framåt, träffade vi en skara, som också betraktade platsens härlighet. Jag lade märke till en röd kant på deras kläder. Deras kronor voro strålande, och deras kläder voro av finaste vitt. Då vi hälsade på dem, frågade jag Jesus, vilka de voro. Han sade, att de voro martyrer, som blivit dödade för hans skull. Tillsammans med dem var en otalig skara barn, som även hade en röd kant på sina kläder. Sions berg låg alldeles framför oss, och på berget fanns ett härligt tempel, omkring vilket lågo sju andra berg, på vilka växte rosor och liljor. Jag såg de små klättra eller, om de så ville, använda shia små vingar för att flyga upp på bergens toppar och plocka de aldrig vissnande blommorna. Runt omkring templet funnos träd av alla slag, vilka förskönade platsen; buxbom, granen, furan, oljeträdet, myrten, granatäppelträdet och fikonträdet dignande under tyngden av de tidigt mogna fikonen - dessa gjorde platsen oändligt härlig. Då vi skulle träda in i det heliga templet, hördes Jesu älskade stämma säga: "Endast de 144,000 träda in på denna plats." Och vi ropade: "Halleluja!" rätt

(26)Detta tempel vilade på sju pelare, alla av genomskinligt guld, besatta med utomordentligt härliga pärlor. De underbara ting, som jag här såg, kan jag ej beskriva. O, kunde jag blott tala Kanaans språk, så kunde jag beskriva litet av härligheten i den andra världen! Jag såg stentavlor, på vilka .namnen av de 144,000 voro ingraverade med' guldbokstäver. Efter att vi betraktat templets härlighet, gingo vi ut, och Jesus lämnade oss och gick till staden. Snart hörde vi åter hans vänliga stämma säga: "Kommen, mitt folk, I haven kommit ut ur den stora bedrövelsen, I haven gjort min vilja och lidit för mig; kommen till måltiden, jag vill uppskörta mig och tjäna eder." Vi ropade: "Ära, halleluja!" och gingo in i staden. Där såg jag ett bord av rent silver. Det var många mil långt, men likväl kunde vi överskåda det hela. Jag såg frukten av livets träd, manna, mandel, fikon, granatäpplen, vindruvor och många andra slags frukter. Jag bad Jesus att få äta av frukten. Han sade: "Icke nu. De som äta av frukten i detta land, återvända aldrig till jorden. Men om du är trogen, så skall du om en kort tid både få äta av livsträdets frukt och dricka av livskällans vatten." Och han sade: "Du måste återvända till jorden och omtala för andra det, som jag uppenbarat för dig." En ängel förde mig därpå milt tillbaka till denna mörka värld. Ibland tycks det mig, som om jag icke längre kunde stanna här; allting på jorden synes mig så ledsamt. Jag känner mig mycket ensam här, ty jag har sett ett bättre land. Ack, om jag hade vingar som en duva, så ville jag flyga bort och finna vila. rätt

(27)Efter att synen upphört, tycktes mig allting såsom förändrat; något dunkelt vilade över allt jag såg. O, hur mörk denna världen såg ut för mig! Då jag fann, att jag var här, grät jag och kände hemlängtan. Jag hade sett en bättre värld, och den närvarande tilltalade mig ej mer. Jag omtalade synen för vår lilla krets av troende i Portland, och de trodde fullt och fast, att den var från Gud. Det var en underbar tid. Evighetens allvar vilade över oss. Omkring en vecka senare gav Herren mig ånyo en syn, vari han uppenbarade för mig de prövningar, som jag måste genomgå, och visade mig, att jag skulle omtala för andra, vad han uppenbarat för mig, samt att jag skulle möta starkt motstånd och erfara andliga kval, när jag lydde hans uppmaning. Men ängeln sade: "Guds nåd är dig nog; han skall uppehålla dig." rätt

(28)Efter att jag haft denna syn, kände jag mig mycket besvärad. Min hälsa var mycket dålig, och jag var endast sjutton år gammal. Jag visste, att många fallit på grund av högmod, samt att om jag i något avseende skulle känna mig högmodig, skulle Gud lämna mig och jag gå förlorad. Jag gick till Gud i bön och bad honom enträget att lägga bördan på en annan. Jag tyckte ej, att jag kunde bära den. Jag låg länge på mitt ansikte, och det enda svar jag kunde få var: "Kungör för andra, vad jag uppenbarat för dig. rätt

(28)I nästa syn jag hade, bad jag Herren allvarligt, att han skulle bevara mig för högmod, om jag måste gå och omtala, vad han visat mig. Han visade mig då, att min bön var hörd och att om jag stod i fara att bliva högmodig, skulle han lägga sin hand på mig och jag skulle plågas av sjukdom. Ängeln sade: "Om du är trogen och förkunnar budskapet och håller ut intill änden, så skall du få äta frukten av livets träd och dricka vatten ur livets flod." rätt

(28)Snart spreds det ryktet överallt, att synerna voro en följd av mesmerism (hypnotism), och många bland adventfolket voro redo att tro detta rykte och utbreda det. En läkare, som var en känd hypnotisör, sade mig, att mina syner voro mesmerism, att jag var ett lätt byte härför, och att han kunde hypnotisera mig och giva mig en syn. Jag meddelade honom då, att Herren visat mig i syner, att hypnotismen härstammade från djävulen, från avgrunden, och att den snart skulle hamna där tillsammans med dem, som använde sig av den. Jag gav honom därpå tillåtelse att hypnotisera mig, om han kunde. I över en halv timme försökte han med olika medel, varefter han uppgav försöket. Genom tro på Gud kunde jag motstå hans inflytelse, så att den ej på minsta sätt påverkade mig. rätt

(29)Hade jag en syn under ett möte, var det många, som sade, att det var överspändhet och att någon hypnotiserade mig. Jag gick då ensam ut i skogen, där ingen annan än Gud kunde höra eller se mig, och bad, och ibland kunde han vid sådana tillfällen giva mig en .syn. Detta gladde mig, och jag omtalade, vad Gud hade uppenbarat för mig i min ensamhet, där ingen dödlig människa kunde påverka mig. Men då var det några, som sade, att jag hypnotiserade mig själv. O, tänkte jag, har det kommit därhän, att de, som i uppriktighet söka Gud i ensamheten för att tillägna sig hans löften och hans frälsning, skola beskyllas för att stå under hypnotismens fördärvliga och själsförstörande inflytelse? Bedja vi vår käre Fader i himmelen om bröd" endast för att få en "sten" eller en ">skorpion"? Dessa ting sårade min ande och pinade mig med bittra kval, så att jag var nära att förtvivla, under det andra ville få mig att tro, att det ej var någon helig Ande, och att alla de inflytelser, som Guds heliga män erfarit, endast varit mesmerism eller sataniska förvillelser. rätt

(30)Vid denna tid var det en del fanatism i staten Maine. Några avhöllo sig från allt arbete och utstötte envar, som inte ville antaga deras åskådning om denna sak och om några andra ting, som de ansågo för att vara religiösa plikter. Gud uppenbarade dessa villfarelser för mig i syner och sände mig till sina vilsefarande barn för att visa dem deras misstag; men många förkastade budskapet alldeles och beskyllde mig för att följa världen. Å andra sidan blev jag av dem, som till namnet tillhörde adventfolket, beskylld för fanatism, och jag blev falskeligen och av några ondskefullt framställd som ledaren av den fanatism, som jag i verkligheten. bekämpade. Åter och åter fastställdes olika tider för Herrens ankomst, och dessa ideer sökte man påtvinga bröderna; men Herren visade mig, att alla sålunda fastställda tider skulle gå förbi, emedan prövningstiden måste komma före Kristi ankomst, och att varje fastställd tid, som gick förbi, skulle rubba Guds folks tro. På grund härav beskyllde man mig för att vara den onde tjänaren, som säger i sitt hjärta: "Min Herre dröjer." rätt

(31)Alla dessa ting vilade tungt på mitt sinne, och i förvirringen var jag ibland frestad att draga min egen erfarenhet i tvivel. Då vi en morgon höllo familjeandakt, började Guds kraft vila över mig, och då den tanken trängde sig på mig, att det var mesmerism, satte jag mig emot den. ögonblickligen blev jag slagen med stumhet, och under några ögonblick visste jag ingenting om vad som försiggick omkring mig. Jag insåg då min synd i att tvivla på Guds makt och förstod, att det var av denna orsak jag blev stum, och att min tunga åter skulle lösas inom tjugofyra timmar. Ett kort hölls upp framför mig, och på detta stod med guldbokstäver hänvisningar till ett femtiotal skriftställen med angivande av kapitel och vers. Då synen försvann, gjorde jag tecken och begärde att få en tavla, på vilken jag skrev, att jag var stum samt även vad jag sett, och att jag önskade den stora bibeln. Jag tog bibeln och slog med lätthet upp alla de skriftställen, som jag hade sett på kortet. Hela dagen var jag ur stånd att tala. Tidigt nästa morgon fylldes min själ av glädje, och min tunga blev löst till att upphöja Gud. Efter denna erfarenhet vågade jag ej tvivla eller ett enda ögonblick sätta mig emot Guds makt, vad än andra skulle tänka om mig. rätt

(31)Under ett uppehåll i Fairhaven, Massachusetts, år 1846 företog, jag tillsammans med min syster (som vanligen följde mig på den tiden), syster A. och br G. en segeltur för att besöka en familj på West's Island. Det var nästan afton, då vi anträdde resan, och då vi kommit ett litet stycke ut på sjön, utbröt helt plötsligt en storm. Det blixtrade och åskade, och regnet störtade ned över oss. Det såg ut som om vi skulle gå under, om ej Gud kom till vår hjälp. rätt

(32)Jag knäböjde i båten och började ropa till Gud om hjälp. Och där på de oroliga böljorna, under det vattnet spolade över båten, fick jag en syn. Jag såg, att förr skulle varenda droppe i havet torka bort, än vi skulle omkomma, ty min verksamhet hade just börjat. Då synen upphörde, var all min fruktan försvunnen; vi sjöngo och prisade Gud, och vår lilla båt var för oss som ett flytande Betel. Redaktören för tidningen "Advent Herald" hade sagt, att mina syner vara kända "såsom en följd av mesmerism". Men jag frågar: "Hur kunde det bliva fråga om mesmerism vid ett sådant tillfälle? Br G. hade mer än nog att göra med att sköta båten. Han försökte att kasta ankar, men det misslyckades. Vår lilla farkost kastades omkring på böljorna, och det var så mörkt, att vi ej kunde se från den ena ändan av båten till den andra. Snart fastnade dock ankaret, och br G. ropade efter hjälp. Det fanns endast två hus på ön, och det visade sig, att vi kommit i närheten av det ena, dock ej det som vi önskade besöka. Hela familjen hade gått till vila med undantag aven liten flicka, som lyckligtvis hörde ropet om hjälp ute på sjön. Hennes far kom oss snart till hjälp i en liten båt. Största delen av den natten tillbringade vi i tack och lov till Gud för hans underbara godhet mot oss. rätt

(33)Skriftställen, till vilka hänvisas i det föregående. Och se, ända till den dag, då detta sker, skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas" (Luk. 1: 20). rätt

(33) "Allt vad Fadern har, det är mitt; därför sade jag, att han skall taga av mitt och förkunna det för eder" (Joll. 16: 15). rätt

(33) "Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tuugomål, efter som Anden ingav dem att tala" (Apg. 2: 4). "Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjänare, att de med all frimodighet må förkunna ditt ord, i det att du utsträcker din hand till att bota de sjuka och till att låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn. När de hade slutat att bedja, skakades platsen, där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet" (Apg. 4: 29-31). rätt

(33) "Given icke åt hundarna, vad heligt är, och kasten icke edra pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under fötterna och sedan vända sig om och sarga eder. Bedjen, och eder skall varda givet: söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet. Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar, skall varda upplåtet. Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten, när han beder honom om bröd, eller som räcker honom en orm, när han beder om en fisk. Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke dä eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem, som bedja honom! Därför, allt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skolen lock göra dem; ty detta är lagen och profeterna. Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder men invärtes äro glupande ulvar" (Matt. 7: 6-12, 15). rätt

(34) "Ty människor, som falskeligen säga sig vara Messias, skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under för att, om möjligt, förvilla jämväl de utvalda" (Matt. 24: 24). rätt

(34) "Såsom l nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom, och varen rotade i honom, och läten eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått; och överflöden i tacksägelse. Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom sin tomma och bedrägliga 'vishetslära', i det att han åberopar fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens 'makter' och icke till Kristus" (Kol. 2: 6-8). rätt

(34) "Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön. I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är. Ty ännu en helt liten tid, så kommer den, som skall komma, och han skall icke dröja; och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom. Dock, vi höra icke till dem, som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem, som tro och så vinna sina själar" (Hebr. 10: 35-39). rätt

(34) "Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina. Så låtom oss nu med all flit sträva efter att fä komma in I den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet. Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd och tränger Igenom, så att det ätskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar" (Hebr. 4: 10-12). rätt

(34) "Och jag har den tillförsikten, att han, som i eder har begynt ett gott verk, han skall och, fullborda det, intill Kristi Jesu dag Fören allenast en sådan vandel, som är värdig Kristi evangelium, sä att jag - vare sig jag kommer och besöker eder, eller jag förbliver frånvarande får höra om eder, att I stån fasta i en och samme Ande och endräktigt kämpen tillsammans för tron på evangelium, utan att i något stycke täta skrämma eder av motståndarna. Ty att I så skicken eder är för dem ett vittnesbörd om, att de själva gå mot fördärvet, men att I skolen bliva frälsta, och detta av Gud. At eder har ju förunnat, icke allenast att tro pä Kristus, utan ock att lida för hans skull. (Fil. 1: 6, 27-29). rätt

(35) "Ty Gud är den som verkar I eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gören allt utan att knorra och tveka, så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland 'ett vrångt och avogt släkte', Inom vilket I lysen såsom himlaljus I världen" (Fil. 2: 13-15). rätt

(35) "För övrigt, bliven allt starkare I Herren och i han, väldiga kraft. Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp, Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som räda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna. Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet. Stån därför omgjordade kring edra länder med sanningen, och 'varen iklädda rättfärdighetens pansar' och haven såsom skor på edra fötter den beredvillighet, som fridens evangelium giver. Och tagen alltid trons sköld, varmed I skolen kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar. Och låten giva eder 'frälsningens hjälm' och Andens svärd, som är Guds ord. Gören detta under ständig åkallan och bön, så att I alltjämt bedjen i Anden och fördenskull vaken, under ständig uthällighet och ständig bön för alla de heliga" (Ef. 6: 10-18), rätt

(35) "Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra, och förlåten varandra, såsom Gud I Kristus har förlåtit eder" (Ef. 4: 32). rätt

(36) "Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad broderlig kärlek; och älsken varandra av hjärtat med uthällig kärlek" (1 Petr. 1: 22). rätt

(36) "Ett nytt bud giver jag eder, att 1 skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock 1 älska varandra. Om I haven kärlek Inbördes, så skola alla därav förstå, att I ären mina lärjungar> (Joh. 13: 34, 35). rätt

(36) "Rannsaken eder själva, huruvida I ären i tron, ja, pröven eder själva. Eller kännen I icke med eder själva, att Jesus Kristus är i eder? Varom Icke, så hällen I ej provet" (2 Kor. 13:5). rätt

(36) "Efter den Guds nåd, som blev mig given, lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en mil se till, huru han bygger därpå. Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus. Men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå, så skall det en gång visa sig, huru det är med vars och ens verk. 'Den dagen' skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva" (1 Kor. 3: 16-13). rätt

(36) "Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord, I vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod. Jag vet, att, sedan jag har skilts från eder, svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden. Ja, biand eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är för att locka lärjungarna att följa sig. (Apg. 20: 28-30). rätt

(36) "Det förundrar mig, att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium. Likväl är detta icke något annat evangelium; det är allenast så, att några finnas, som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium. Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hav. förkunnat för eder, så vare han förbannad. Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad" (Gal. 1: 6-9). rätt

(37) "Dårför skall allt, vad I haven sagt i mörkret, bliva hört I ljuset, och vad I haven viskat I någons öra I kammaren, det skall bliva utropat på taken. Men jag säger eder, mina vänner: Frukten Icke för dem, som väl kunna dräpa kroppen men sedan Icke hava makt att göra något mer. Jag vill lära eder, vem I skolen frukta: frukten honom, som har makt att, sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jag säger eder: Honom skolen I frukta. - Säljas icke fem sparvar för två skärvar? Och icke en av dem är förgäten hos Gud. Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade. Frukten icke; I ären mer värda än många sparvar" (Luk. 12: 3-7). rätt

(37) "Det är ju skrivet: Han skall giva sina änglar befallning om dig, och de skola väl bevara dig; så ock: De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten" (Luk. 4: 16-11). rätt

(37) "Ty den Gud som sade: 'Ljus skall lysa fram ur mörkret', han är den, som har låtit ljus gli upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken. Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något, som kommer frän oss. Vi äro pil allt sätt i trångmål, dock icke utan utväg; vi äro rådvilla, dock icke rådlösa; vi äro förföljda, dock icke givna till spillo; vi äro slagna till marken, dock Icke förlorad" (2 Kor. 4: 6-9). rätt

(37)Ty vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss i översvinnligen rikt mått en härlighet, som väger översvinnligen tungt och varar i evighet - åt oss, som icke hava till ögonmärke de ting som synas, utan dem som Icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid, men de som icke synas, de vara i evighet" (vers. 17, 18). rätt

(38) "I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frälsning, som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden. Därför män I fröjda eder, om lock nu en liten tid, där så måste ske, liden bedrövelse under allahanda prövningar, för att, om eder tro håller provet - vilket är mycket mer värt än guldet, som förgås, men som dock genom eld bliver beprövat - detta mil. befinnas lända eder till pris, härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse" (1 Petr. 1:5-7). rätt

(38) "Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren" (1 Tess. 3: 8). rätt

(38) "Och dessa tecken skola åtfölja dem, som tro: genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungomäl, ormar skola de taga i händerna, och om de dricka något dödande gift, så skall det alls icke skada dem; på. sjuka skola de lägga händerna, och de skola di! bliva friska" (Mark. 16: 17, 18). rätt

(38) "Då svarade hans föräldrar och sade: 'Att denne är vår son, och att han föddes blind, det veta vi. Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi, vem som har öppnat hans ögon. Frågen honom själv; han är gammal nog, han må själv tala för sig. Detta sade hans föräldrar, därför att de fruktade för judarna; ty judarna hade redan kommit överens om, att den som bekände Jesus vara Messias, han skulle utstötas ur synagogan. Därför var det som hans föräldrar sade: 'Han är gammal nog; frågen honom själv.' Då kallade de för andra gången till sig mannen, som hade varit blind, och sade till honom: 'Säg nu sanningen, Gud till pris. Vi veta, att denne man är en syndare.' Han svarade: 'Om han är en syndare, vet jag icke; ett vet jag: att jag, som var blind, nu kan se.' Dä frågade de honom: 'Vad gjorde han med dig? På vad sätt öppnade han dina ögon?' Han svarade dem: 'Jag har ju redan sagt eder det, men I hörden icke på mig. Varför viljen i dä äter höra det? Kanske viljen också i bliva hans lärjungar?" (Joh. 9: 20-27). rätt

(38) "Och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag göra, på det att Fadern mä bliva förhärligad i Sonen. Ja, om I bedjen om något i mitt namn, så skall jag göra det. Älsken I mig, så hållen I mina bud" (kap. 14: 13-15). rätt

(39) "Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så män I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder. Därigenom bliver min Fader förhärligad, att I bären mycken frukt och bliven mina lärjungar> (kap. 15: 7, 8). rätt

(39) "Strax härefter befann sig i deras synagoga en man, som var besatt aven oren ande. Denne ropade och sade: 'Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet, vem du är, du Guds Helige.' Men Jesus tilltalade honom strängt och sade: 'Till, och far ut ur honom'" (Mark. 1: 23-25). rätt

(39) "Ty jag är viss om, att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är, eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller någon makt I djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre" (Rom. 8: 38, 39). rätt

(39) "Och skriv till Filadelfias församlings ängel: 'Så säger den Helige, den Sannfärdige, han som har 'Davids nyckel', han som 'upplåter och ingen kan tillsluta', han som 'tillsluter, och ingen upplåter': Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta. Ty väl är din kraft ringa, men du har tagit vara på mitt ord och har icke förnekat mitt namn. Se, jag vill överlämna 111 dig några från satans synagoga, några av dem, som säga sig vara judar men icke äro det, utan många; ja, jag vill göra så, att de komma och falla ned för dina fötter, och de skola förstå, att jag har fått dig kär. Eftersom du har tagit vara på mitt bud om ståndaktighet, skall ock jag taga vara på dig och frälsa dig nt ur den prövningens stund, som skall komma över hela världen, för att sätta jordens inbyggare på prov. Jag kommer snart: häll fast det du har, så att ingen tager din krona. - Den som vinner seger, honom skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer lämna det; och jag skall skriva pil honom min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ned från himmelen, frän min Gud, så ock mitt eget nya namn. Den som har öra, han höre, vad Anden såger till församlingarna (Upp. 3: 7-13). rätt

(40) "Dessa äro de, som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de äro såsom jungfrur. Dessa äro de, som följa Lammet, varthelst det går. De hava blivit friköpta ifrån människorna till en förstling åt Gud och Lammet. Och i deras mun har ingen lögn blivit funnen; de äro ostraffliga" (Upp. 14: 4, 5). rätt

(40) "Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta vi ock Herren Jesus Kristus såsom Frälsare" (Fil, 3: 20). rätt

(40) "Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I sen, huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn. Ja, biden ock I tåligt, och styrken edra hjärtan; ty Herrens tillkommelse är nära" (Jak. 5: 7, 8), "Vilken skall så förvandla vår förnedringskropp, att den bliver lik hans härlighetskropp - genom den kraft, varmed han ock kan underlägga sig allt" (Fil. 3: 21). rätt

(40) "Och jag fick se en vit sky, och på skyn satt en, som liknade en människoson; och han hade på sitt huvud en gyllene hans och i sin hand en vass lie. Och en annan ängel kom ut ur templet och ropade med hög röst till den, som satt på skyn: 'Låt din lie gå och Inbärga skörden; ty skördetiden är kommen, och säden pil jorden är fullt mogen till skörd. Den som satt på skyn högg då till med sin lie på jorden, och jorden blev avbärgad. Och en annan ängel kom ut ur templet i himmelen, och jämväl han hade en vass lie" (Upp. 14: 14-17). rätt

(40) "Alltså står en sabbatsvila ännu äter för Guds folk" (Hebr, 4:9). rätt

(40) "Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud, som är prydd för sin brudgum" (Upp. 21: 2). rätt

(40)Och jag fick se Lammet stå på Sions berg och jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor" (Upp. 14: 1). rätt

(40)Och han visade mig en ström med levande vatten, klar som kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron och flöt fram mitt igenom stadens gata. Och på båda sidor om strömmen stodo livsträd, som gävo tolv skördar, ty de bura frukt var månad, och trädens löv tjänade till läkedom för folken. Och ingen förbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall stå därinne, och hans tjänare skola tjäna honom och skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat på deras pannor. Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ly Herren Gud skall lysa över dem, och de skola regera i evigheternas evigheter" (Upp. 22: 1_5). rätt

nästa kapitel