Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 31. Från sida 155.     Från sida 123 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Falska herdar.

(155)Det har visats mig, att de falska herdarna voro druckna, men ej av vin, de raglade, men ej av starka drycker. Guds sanning är förseglad för dem; de kunna ej läsa den. Då de tillfrågas, vad sjundedags-sabbaten är, om det är den rätta sabbaten enligt bibeln eller ej, leda de tanken på fabler. Jag såg, att dessa profeter voro som rävar i öknen. De ha ej ställt sig i rämnan; de ha ej murat upp murarna, för att Guds folk skall bestå i striden på Herrens dag. När uppmärksamheten blir väckt hos några, och de begynna fråga de falska herdarna om sanningen, välja dessa det enklaste och bästa sättet att nå sin avsikt och tillfredsställa dem som fråga, i det de, för att uppnå målet, till och med själva ändra sin ståndpunkt. Ljuset har lyst för många av dessa herdar, men de ha ej velat antaga det, utan åtskilliga gånger ändrat ståndpunkt för att kringgå sanningen och komma bort från de resultat, som de helt naturligt kommit till, om de hållit fast vid sin tidigare ståndpunkt. Sanningens kraft har rivit sönder deras grundval, men i stället för att giva efter för den, ha de ställt sig på en annan ståndpunkt, som de ej ens själva varit nöjda med. rätt

(156)Jag såg, att många av dessa herdar hade förnekat Guds tidigare undervisning; de hade förnekat och förkastat de härliga sanningar, som de en gång ivrigt förfäktat, och dolt sig bakom mesmerism och allehanda villfarelser. Jag såg, att de voro berusade av villfarelse och att de förde sin hjord i döden. Många av dessa motståndare till Guds sanning upptänka ont på sina nattläger, medan de om dagen utföra sina ogudaktiga planer för att slå ned sanningen och få något nytt, som kan intressera folket och leda deras sinnen bort från den dyrbara och över måttan viktiga sanningen. rätt

(156)Jag såg, att prästerna, som leda sin hjord till döden, snart skola bliva hejdade i sitt förfärliga lopp. Guds plågor komma, men det blir ej nog för dessa falska herdar att plågas med en eller två av dessa plågor. Guds hand skall på den tiden fortfarande vara uträckt i harm och i rättfärdighet, och han skall ej draga den tillbaka igen, förrän hans avsikt är uppnådd och de prästerliga legodrängarna bringats att tillbedja för de heligas fötter och erkänna, att Gud älskat de heliga, emedan de hållit fast vid sanningen och hållit Guds bud, och förrän alla de orättfärdiga på jorden äro fördärvade. rätt

(157)De olika partierna bland dem, som tro på Kristi tillkommelse, hava alla litet sanning; men Gud har givit alla sina sanningar till sina barn, som beredas för Herrens dag. Han har också givit dem sanningar, som intet av dessa partier känner till, ej heller förstår. Ting, som äro förseglade för dessa, har Herren upplåtit för dem, som vilja se och som äro beredda att förstå. Om Gud har något nytt ljus att meddela, skall han låta sina utvalda och älskade förstå det, utan att de skola behöva gå bort för att bliva upplysta av dem, som äro i mörker och villfarelse. rätt

(157)Det blev framställt för mig, hur nödvändigt det är för dem, som tro, att vi ha de! sista nådens budskap, att skilja sig från dem, som dagligen insupa nya villfarelser. Jag såg, att varken ung eller gammal bör besöka deras möten; ty det är oriktigt att på så sätt uppmuntra dem, då de framställa villfarelser, som är ett dödligt gift för själen, och framhålla läror, som äro människobud. Inflytelsen av sådana sammankomster är ej god. Om Gud befriat oss från sådant mörker och sådana villfarelser, böra vi stå fast i den frihet, han kallat oss till, 'och glädja oss i sanningen. Vi misshaga Gud, då vi lyssna till villfarelse, ty om han ej sänder oss till dessa möten, där villfarelsen påtvingas folket med till hjälp av viljekraften, så skall han ej bevara oss. Änglarna upphöra att vaka över oss, och vi blottställas för fiendens anslag för att bliva förmörkade och försvagade av honom och hans onda änglars makt, och ljuset omkring oss blir besmittat av mörkret. rätt

(158)Jag såg, att vi ha ingen tid att förspilla med att lyssna till fabler. Vårt sinne och våra tankar böra ej bortledas på detta sätt, utan vara sysselsatta med den närvarande sanningen, sökande efter visdom, så att vi bättre förstå vår ståndpunkt och i ödmjukhet kunna med skriftens ord giva skäl för vårt hopp. Då falska läror och farliga villfarelser tränga sig in på sinnet, kan det ej dväljas vid sanningen, som skall bereda Israels hus att bestå på Herrens dag. rätt

nästa kapitel