Kristi verksamhet.

(193)Efter att satan slutat sina frestelser, lämnade han Jesus en tid. Änglarna tillredde nu föda åt Frälsaren i öknen och styrkte honom, och Faderns välsignelse vilade över honom. Satan hade lidit nederlag med hänsyn till att fresta Jesus; men han såg framåt till den tid i Jesu verksamhet, då han vid olika tillfällen skulle pröva sin list på honom. Han hoppades ännu få överhand över honom och kunna tillintetgöra honom. Satan höll en särskild rådplägning med sina änglar, som vara missräknade och förbittrade över, att de ingenting förmått mot Guds Son. De komma till den slutsatsen, att de måste visa större list och använda sin makt till det yttersta för att ingjuta tvivel hos Guds eget folk med hänsyn till att han var världens Frälsare och på detta sätt göra Jesus modlös i utförandet av sin mission. Om judafolket kunde hållas i blindhet angående profetiorna och bringas att tro, att Messias skulle framträda som en mäktig jordisk konung, så kunde de ledas till att förakta och förkasta Jesus, oavsett hur noggranna de annars vara med sina offer och ceremonier. rätt

(194)Jag såg, att satan och hans änglar under Jesu verksamhet vara mycket upptagna med att ingjuta otro, hat och förakt hos människorna. Då Jesus uttalade en eller annan träffande sanning och bestraffade synden, hände det ofta, att folket blev förbittrat. Satan och hans änglar sökte förmå dem att taga Guds Sons liv. Mer än en gång toga de stenar för att stena honom, men änglar beskyddade honom, förde honom bort från den upphetsade människoskaran och bragte honom i säkerhet. Åter hände det, då de tydliga sanningarna ljödo från hans heliga läppar, att mängden grep honom och förde honom till randen av något djup i avsikt att störta honom ned. Strid uppstod mellan folket inbördes om vad de skulle göra med honom, och även nu dolde änglarna honom för mängdens blickar, så att Jesus gick mitt igenom folkhopen och vandrade bort från platsen. rätt

(195)Satan hoppades fortfarande, att frälsningsplanen skulle misslyckas. Och han använde all sin makt för att förhärda människornas hjärtan och väcka bitterhet hos dem mot Jesus. Han hoppades, att så få skulle mottaga honom såsom Guds Son, att han skulle komma att betrakta sin uppoffring och sitt lidande som ett allt för stort offer att bringa för så få. Men jag såg, att även om endast två människor hade velat mottaga Jesus såsom Guds Son och tro på honom till sina själars frälsning, så skulle han hava genomfört planen. rätt

(195)Jesus började sin verksamhet med att bryta satans makt över de lidande. Han botade de sjuka, gav de blinda deras syn, helbrägdagjorde de halta, så att de sprungo av glädje och prisade Gud. De som vari! sjuka och i åratal varit bundna av satans hemska makt, återgav han hälsan. Med vänliga ord tröstade han de svaga, de försagda och de missmodiga. De elända, som satan triumferande höll i sina band, ryckte han ur den ondes våld och gav dem kroppslig hälsa tillika med stor glädje och lycka. Han uppväckte de döda, och de lovade Gud för den mäktiga uppenbarelsen av hans kraft. Han verkade mäktigt för alla, som trodde på honom. rätt

(195)Kristi liv var fullt av ord och handlingar, som vittnade om välvilja, sympati och kärlek. Han var alltid villig att höra på dem, som kommo till honom, och att lindra deras smärtor. Skaror av människor buro i sina egna kroppar beviset på hans gudomliga makt. Men efter att han utfört sina välgärningar mot dem, var det likväl många, som skämdes för den oansenlige och dock mäktige läraren. Emedan översteprästerna ej trodde på Jesus, ville ej heller folket antaga honom, som var en smärtornas man och förtrogen med lidande. De ville ej låta sig ledas av hans ädla, självförnekande liv, utan önskade njuta den ära, som världen giver. Dock var det många, som följde Guds Son, lyssnade till hans undervisning och fröjdade sig över de dyrbara ord, som ljödo från hans läppar. Hans ord voro fulla av betydelse och likväl så enkla, att även den mest okunnige kunde fatta dem. rätt

(196)Satan och hans änglar förblindade judarnas ögon, förmörkade deras förstånd och uppeggade folkets rådsherrar och ledare att taga Frälsarens liv. Andra blevo sända att föra Jesus till dem; men då de kommo i närheten av den plats, där han var, blevo de storligen förundrade. De märkte, att åsynen av mänskligt lidande fyllde honom med sympati och medlidande. De hörde, hur han med kärlek och ömhet talade uppmuntrande ord till de elända och lidande. De hörde också, hur han med befallande röst bröt satans makt och satte hans fångar fria. De lyssnade till de visdomsord, som kommo från hans läppar, och blevo intagna därav. Och de kunde ej bära hand på honom, utan återvände till prästerna och de äldste utan att föra Jesus med sig. Då de blevo tillfrågade: "Varför haven l icke fört honom hit?" berättade de om hans underverk, som de varit vittne till, och om de heliga ord, som de hade hört honom tala med visdom, kärlek och kunskap, och de slutade med att säga: "Aldrig har någon människa så talat som denne." översteprästerna anklagade dem då och sade, att även de blivit förvillade, och några av ämbetsmännen skämdes över, att de icke gripit honom. Prästerna frågade hånfullt, om väl någon av rådsherrarna hade trott på honom. Jag såg, att många av hövitsmännen och de äldste trodde på Jesus, men satan avhöll dem från att erkänna det; de fruktade folkets hån mera, än de fruktade Gud. rätt

(197)Hittills hade satans hat och list ej kunnat göra frälsningsplanen om intet, och tiden närmade sig, då avsikten med Jesu ankomst till världen skulle fullbordas. Satan och hans änglar rådslogo och beslutade att uppegga Kristi egen nation att enträget kräva hans blod och överhopa honom med grymheter och hån. De hoppades, att Jesus skulle sätta sig emot en sådan behandling och ej fasthålla vid sin ödmjukhet och saktmodighet. rätt

(197)Under det satan lade sina planer, uppenbarade Jesus försiktigt för lärjungarna de lidanden, han måste genomgå - att han skulle bliva korsfäst och att han skulle uppstå igen på den tredje dagen. Men deras förstånd tycktes vara omtöcknat, och de kunde ej fatta vad han sade till dem. rätt

nästa kapitel