Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 39. Från sida 202.     Från sida 165 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Kristus förrådes.

(202)Jag fördes ned till den tid, då Jesus åt påskalammet tillsammans med sina lärjungar. Satan hade förfört Judas och kommit honom att tro, att han var en av Kristi sanna lärjungar; men hans hjärta hade alltid varit köttsligt. Han hade sett Jesu mäktiga gärningar; han hade varit tillsammans med honom under hans verksamhet och varit övertygad om, att han var Messias. Men Judas var girig och älskade penningar. Förbittrad klandrade han därför, att dyrbar smörjelse utgöts över Jesus. Maria älskade Herren. Han hade förlåtit hennes synder, som voro många, samt uppväckt hennes högt älskade broder från de döda, och hon ansåg ingenting vara för dyrbart att göra för Jesus. Ju dyrbarare smörjelsen var, dess bättre kunde hon uttrycka sin tacksamhet till Frälsaren genom att använda den på honom. Såsom en ursäkt för sin girighet sade Judas, att smörjelsen kunde ha sålts och beloppet givits till de fattiga. Men detta sade han ej därför, att han hade stor omsorg om de fattiga; ty han vllr girig och använde ofta för egen del, vad som anförtrotts honom för de fattiga. Judas hade varit försumlig med avseende på Jesu välbefinnande, och för att överskyla sin girighet talade han ofta om de fattiga. Denna offervillighet hos Maria innebar den kraftigaste fördömelse av hans giriga sinnelag. Vägen bereddes, så att Judas' hjärta kunde bliva tillgängligt för satans frestelser.rätt

(203)Prästerna och judarnas rådsherrar hatade Jesus; men skarorna samlades för att höra hans visdomsord och bevittna hans mäktiga gärningar. Folket greps av det största intresse och följde med uppmärksamhet Jesus för att lyssna till denne underbare lärares undervisning. Många av hövitsmännen trodde på honom, men vågade ej bekänna sin tro av fruktan för att bliva uteslutna från synagogan. Prästerna och de äldste kommo till den slutsatsen, att något måste göras för att avleda folkets uppmärksamhet från Jesus. De fruktade, att alla skulle tro på honom. De kände sig ej alls trygga. Antingen måste de undanröja Jesus eller också mista sin ställning. Även om de dödade honom, skulle det fortfarande finnas människor, som voro levande vittnen om hans makt. Jesus hade uppväckt Lasarus från de döda, och de fruktade för att om de dödade Jesus, skulle Lasarus vittna om hans väldiga kraft. Folket strömmade till för att se den man, som blivit uppväckt från de döda, och för att få ett slut på den rådande spänningen beslöto rådsherrarna att döda även Lasarus. Sedan skulle de leda folkets uppmärksamhet till mänskliga läror och traditioner, till tionde av mynta och dill, och åter skaffa sig inflytelse över dem. De enades om att gripa Jesus, då han var ensam; ty om de försökte gripa honom bland mängden, då alla intresserade sig för honom, skulle de bliva stenade.rätt

(204)Judas visste, huru gärna de önskade komma i besittning av Jesus, och erbjöd sig att förråda honom till översteprästerna och de äldste för några få silverpenningar. Hans girighet ledde honom att förråda sin Herre åt dennes bittraste fiender. Satan verkade direkt genom Judas och mitt under den intrycksfulla handlingen vid den sista nattvarden uttänkte förrädaren planer att förråda sin Herre. Med sorg omtalade Jesus för sina lärjungar, att den natten skulle de taga anstöt av honom. Men Petrus förklarade ivrigt, att om än alla andra toge anstöt av honom, skulle han dock icke göra det. Jesus sade till Petrus: "Se, satan har begärt att få eder i sitt våld för att kunna sålla eder såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder."rätt

(204)Jag såg Jesus i örtagården tillsammans med sina lärjungar. Under djup bedrövelse bad han dem vaka och bedja, att de ej skulle falla i frestelse. Han visste, att deras tro skulle komma att prövas och deras förhoppningar grusas samt att de skulle behöva all den styrka. de kunde erhålla genom sträng vaksamhet och innerlig bön. Under tårar och starkt rop bad Jesus: "Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din." Guds Son bad under djup själsångest. Stora blodsdroppar föllo ned från hans ansikte på jorden. Änglar svävade över platsen och bevittnade vad som försiggick, men endast en fick befallning att stiga ned till Guds Son och styrka honom i hans själsångest. Det rådde ingen glädje i himmelen. Änglarna kastade sina kronor och harpor ifrån sig, och med det djupaste intresse gåva de under tystnad akt på Jesus. De önskade omringa Guds Son, men den ledande ängeln tillät dem det ej, på det att de ej, då de fingo se honom förrådas, skulle befria honom; ty frälsningsplanen var lagd, och den måste fullbordas.rätt

(205)Efter att Jesus hade bedit, kom han bort till lärjungarna, men de sova. I denna förfärliga stund var han till och med berövad sina lärjungars sympati och förböner. Petrus, som för en kort stund sedan visade sådan iver, var överväldigad av sömn. Jesus påminde honom nu om hans bestämda uttalande och sade till honom: "Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!" Tre gånger bad Guds Son under själsångest. Därpå kom Judas och den beväpnade skaran. Han närmade sig sin Herre som vanligt för att hälsa honom. Skaran omringade Jesus; men nu uppenbarade han sin gudomliga makt, i det han sade: "Vem söken I? Det är jag." De veka då tillbaka och föllo till jorden. Jesus framställde denna fråga, för att de skulle få bevittna hans makt och få bevis för att om han velat, hade han kunnat rädda sig ur deras hand.rätt

(205)Då lärjungarna såga skaran med spjut och svärd så plötsligt falla till marken, började de få nytt hopp. Då männen åter reste sig upp och omringade Guds Son, drog Petrus sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. Jesus bad då Petrus sticka svärdet tillbaka på dess plats och sade: "Menar du, att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?" Jag såg, att då dessa ord uttalades, upplystes änglarnas ansikten av hopp. De önskade att genast få omringa sin anförare och skingra den upphetsade skaran. Dock huru bedrövade blevo de ej åter, då Jesus tillade: "Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga, att så måste ske?" Även lärjungarnas hjärtan grepos av förtvivlan och bitter missräkning, då Jesus lät sig bortföras av sina fiender.rätt

(206)Lärjungarna fruktade för sina egna liv samt lämnade Kristus och flydde. Jesus blev nu ensam kvar i mördar hopens våld. O, huru satan nu triumferade! O, vilken sorg och bedrövelse änglarna erforo! Många grupper av heliga änglar, vardera med en hög, befallande ängel i spetsen, blevo sända att bevittna vad som försiggick. De skulle nedskriva varje grymhet och varje skymf, som Guds Son måste genomgå; ty samma män, som deltogo i denna fruktansvärda scen, skola åter en gång få bevittna alltsammans i levande drag.rätt

nästa kapitel