Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 5. Från sida 50.     Från sida 39 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Guds kärlek till sitt folk.

(50)Jag har sett, vilken stor och öm kärlek Gud har till sitt folk. Jag såg änglar sväva över de heliga med sina vingar utsträckta omkring dem. Varje helig hade sin ledsagande ängel. Om de heliga på grund av missmod fällde tårar eller voro i någon fara, flögo änglarna, som ständigt ledsagade dem, hastigt mot himmelen för att bringa underrättelse därom, och änglarnas sång i staden tystnade. Då sände Jesus en annan ängel ned till jorden för att uppmuntra, vaka över och söka avhålla dem från att lämna den smala stigen; men om de ej aktade på dessa änglars sorgfälliga omvårdnad och ej ville låta sig tröstas av dem, utan fortsatte att fara vilse, så blevo änglarna bedrövade och gräto. De flögo åter till himmelen med bud därom, och alla änglarna i staden gräto, varpå de sade med hög röst: "Amen." Men om de heliga riktade blicken mot klenoden framför dem och ärade Gud genom att prisa honom, då buro änglarna de glada nyheterna till staden, och änglarna i staden spelade på sina gyllene harpor och sjöngo med hög röst: "Halleluja!" och de himmelska valven genljödo av deras ljuva sång. rätt

(51)I den heliga staden råder den fullkomligaste ordning och harmoni. Alla de änglar, som hava i uppdrag att besöka jorden, hava ett gyllene kort, som de uppvisa för änglarna vid stadsportarna, då de gå in och nt genom desamma. Himmelen är en härlig plats. Jag längtar efter att vara där och skåda min älskade Frälsare, som gav sitt liv för mig, samt att bliva förvandlad till hans härliga avbild. O, om jag hade ord, som kunde uttrycka den tillkommande världens härlighet! Jag törstar efter de levande vattenströmmarna, som fröjda vår Guds stad. rätt

(51)Herren har låtit mig se andra världar. Jag fick vingar, och en ängel ledsagade mig från staden till en lysande och härlig plats. Gräset här var levande grönt, och fåglarna sjöngo en ljuvlig sång. Invånarna voro av olika storlek; de voro ädla, majestätiska och älskliga. De buro Jesu tydliga avbild, och deras ansikten strålade av helig glädje, som uttryckte den frihet och lycka, vilken var rådande där. Jag frågade en av dem, varför de voro så mycket behagligare än de, som levde på jorden. Svaret lydde: "Vi hava levat i sträng lydnad för Guds bud och hava icke fallit genom olydnad, såsom förhållandet är med dem, som bo på jorden." Då fick jag se två träd, av vilka det ena mycket liknade det livets träd, som var i staden. Båda trädens frukter sågo härliga ut, men av det enas frukt fingo människorna ej äta. De hade väl förmåga att äta av båda, men voro förbjudna att äta av det ena. Då sade min ledsagande ängel till mig: "Ingen, som bor på denna plats, har smakat den förbjudna frukten; men skulle de göra det, så skulle de falla. Sedan blev jag förd till en värld, som hade sju månar. Där såg jag den gamle gode Enok, som blivit levande förvandlad. På sin högra arm bar han en härlig palmkvist, och på varje löv stod skrivet: "seger". Omkring hans huvud syntes en skinande vit krans, på vilken vara löv, och på varje löv stod skrivet: "renhet", och omkring löven vara stenar av olika färger, som glänste klarare än stjärnorna och kastade ett återsken på bokstäverna och förstorade dem. På bakhuvudet var en båge, som sammanband kransen, och på bågen stod skrivet: "helighet". Över kransen var en härlig krona, som lyste klarare än solen. Jag frågade honom, om han blev tagen till denna plats, då han lämnade jorden. Han svarade: "Nej, staden är mitt hem, och jag är här endast på besök." Han gick omkring, såsom om han varit fullkomligt hemmastadd på platsen. Jag bad min ledsagande ängel, att han skulle låta mig kvar stanna på denna plats. Jag kunde ej fördraga tanken på att återvända till denna mörka värld igen. Då sade ängeln: "Du måste återvända, men om du bliver trogen intill änden, skall du tillika med de 144,000 få förmånen att besöka alla världar och beskåda Guds underbara verk." rätt

nästa kapitel