Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 60. Från sida 319.     Från sida 254 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Den tredje ängelns budskap.

(319)Då Jesu tjänst upphörde i det heliga och han fördes in i det allraheligaste och stod framför arken, som innehöll Guds lag, sände han en annan mäktig ängel med ett tredje budskap till världen. Ängeln fick ett pergament i sin hand, och i det han steg ned till jorden i kraft och majestät, förkunnade han en fruktansvärd varning, innehållande den förfärligaste hotelse, som någonsin ljudit för människorna. Genom att påvisa, att frestelsens och ångestens stund förestod, skulle detta budskap leda Guds barn att vara vaksamma. Ängeln sade: "De skola få en hård kamp med vilddjuret och dess bild. Deras enda hopp om evigt liv beror på, om de äro ståndaktiga. Även om deras liv står på spel, måste de hålla fast vid sanningen." Den tredje ängeln avslutar sitt budskap sålunda: "Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus." Då han upprepade dessa ord, pekade han mot den himmelska helgedomen. Och alla de, som anamma detta budskap, få sin uppmärksamhet riktad till det allraheligaste, där Jesus står framför arken och utför den slutliga medlafetjänsten för alla dem, för vilka det ännu finnes nåd och för dem, som ovetande brutit Guds lag. Denna försoning göres för såväl de rättfärdiga döda som för de rättfärdiga levande. Den innefattar alla, som dött i tron på Kristus, men ej erhållit ljus angående Guds bud och som därför syndat i okunnighet genom att överträda dem.rätt

(320)Då Jesus öppnat dörren till det allraheligaste, uppenbarades ljuset angående sabbaten, och Guds folk prövades liksom Israels barn fordom för att det skulle visa sig, om de ville hålla Guds lag eller ej. Jag såg den tredje ängeln peka uppåt och visa de missräknade vägen till det allraheligaste i den himmelska helgedomen. Då de i tro gå in i det allraheligaste, finna de Jesus, och hoppet och glädjen väckas upp på nytt. Jag såg dem skåda tillbaka och göra en överblick över den flydda tiden från förkunnandet av Kristi andra ankomst och ned genom sina erfarenheter, till dess tiden gick förbi år 1844. De sågo förklaringen på sin missräkning och fylldes åter med glädje och visshet. Den tredje ängeln hade kastat ljus över det flydda, över den närvarande tiden och över framtiden, och de visste, att Gud i sin underbara försyn i sanning hade lett dem.rätt

(320)Det blev framställt för mig, att kvarlevan av Guds folk följde Jesus in i det allraheligaste, dar de sago arken och nådastolen och grepos av brundran över dessas härlighet. Jesus upplyfte därpå arkens lock, och se, där ligga stentavlorna, på vilka de tio buden äro skrivna. De läsa de levande orden, men vika bävande tillbaka när de bland de heliga tio buden se det fjärde lysa med ett klarare ljus än de övriga nio, helt omgivet aven strålande gloria. De finna intet där, som säger dem, att sabbaten blivit avskaffad eller förändrad till den första dagen i veckan. Budet har samma ordalydelse, som då Gud högtidligt talade det på Sinai berg, under det ljungelden flammade och åskan dundrade; det lyder just såsom då han skrev det med sitt eget finger på stentavlorna: "Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat." De förvånas, då de se, huru omsorgsfullt de tio buden bevarats. De se dem anbragta nära Jehova, överskuggade och beskyddade av hans härlighet. De se, att de ha trampat det fjärde budet i lagen under sina fötter och att de i stället för den dag, som Jehova helgat, hava hållit en dag, som är en kvarleva från hedendomen och påvekyrkan. De ödmjuka sig inför Gud och begråta sina begångna överträdelser.rätt

(321)Jag såg röken av rökelsen uppstiga från rökelsekaret, då Jesus uppsände deras bekännelser och böner till Fadern. Och i det den uppsteg, vilade ett klart ljus "över Jesus och över nådastolen, och de allvarliga, bedjande människorna, som kände sig besvärade över den upptäckten, att de hade överträtt Guds lag, blevo välsignade, och deras ansikten upplystes av hopp och glädje. De slöto sig till den tredje ängelns verk och läto sina röster ljuda i förkunnandet av den högtidliga varningen. Till att börja med var det emellertid endast få, som mottogo den; men de trofasta fortsatte ivrigt att förkunna budskapet. Därefter såg jag många andra antaga den tredje ängelns budskap och förena sina röster med de andras, som förut förkunnat varningen, och de ärade Gud genom att hålla hans heliga vilodag.rätt

(322)Många, som antaga det tredje budskapet, hade ej haft någon erfarenhet under de föregående två budskapen. Satan förstod detta, och han hade sitt onda öga fäst på dem för att övervinna dem; men den tredje ängeln gjorde dem uppmärksamma på det allraheligaste, och de, som haft erfarenhet angående de föregående budskapen, visade dem vägen till den himmelska helgedomen. Många såga den fullkomliga sanningskedjan i änglarnas budskap och mottaga dem med glädje i den ordning, vari de komma, samt följde Jesus genom tron in i den himmelska helgedomen. Dessa budskap blevo framställda för mig såsom ett ankare för Guds folk. De som förstå dem och antaga dem, skola bliva bevarade från att ryckas med i satans många villfarelser.rätt

(323)Efter den stora missräkningen år 1844 voro satan och hans änglar strängt upptagna med att lägga snaror för att få adventfolkets tro att vackla. Han påverkade somliga, som haft någon erfarenhet i budskapen och som såga ut att vara ödmjuka. Några menade, att det första och det andra budskapet hörde framtiden till, medan andra påstodo, att de uppfylldes långt tillbaka i tiden. Dessa fingo inflytande över de oerfarnas sinnen och komma deras tro att vackla. Några granskade bibeln för att förskaffa sig en egen tro oberoende av adventfolket. Satan fröjdade sig över allt detta, ty han visste, att dem, som lösgjorde sig från ankaret, kunde han påverka genom olika villfarelser och blott ställa för varje lärdomsväder. Många, som tagit en ledande del i det första och det andra budskapet, förkastade nu budskapen, och split och förvirring uppstod inom adventskaran.rätt

(323)Min uppmärksamhet blev därpå riktad på William Miller. Han såg besvärad ut och var nedtyngd av ängslan och bekymmer för sitt folk. Den skara av troende, som år 1844 varit sammanknutna med enighetens och kärlekens band, höllo på att förlora sin kärlek, så att de motstodo varandra och försjönko i ett tillstånd av kyla och likgiltighet. Åsynen härav fyllde honom med en sorg, som tärde på hans krafter. Jag såg ledande män giva akt på honom, fruktande, att han skulle antaga Gen tredje ängelns budskap och Guds befallningar. Och när han tycktes bliva dragen mot ljuset från himmelen, lade dessa män en eller annan plan för att leda hans tankar bort därifrån. En mänsklig inflytelse gjorde sig gällande för att hålla honom i mörker och för att hålla hans inflytelse på deras sida, som stodo emot sanningen. Till sint lät William Miller sin stämma ljuda mot ljuset från himmelen. Han antog ej det budskap, som skulle hava givit honom en tydlig förklaring på hans missräkning samt kastat ljus och klarhet över den flydda tiden, vilket skulle hava återupplivat hans avtagande krafter, gjort hans hopp ljust och kommit honom att ära Gud. Han stödde sig på mänsklig visdom i stället för på gudomlig; men, nedbruten som han var av ålder och ihärdigt arbete i Mästarens tjänst, var han ej ansvarig i samma grad som de, vilka höllo honom borta från sanningen. De bära ansvaret; synden vilar på dem.rätt

(324)Hade William Miller kunnat se ljuset av det tredje budskapet, skulle många ting, som före" kommo honom dunkla och mystiska, blivit förklarade. Men hans bröder föregåvo sig omfatta honom med så mycken kärlek och med sådant intresse, att han tyckte sig ej kunna lösgöra sig från dem. Ibland ville hans hjärta liksom dragas till sanningen; men då vände han sig till sina bröder, och dessa stodo sanningen emot. Kunde han väl riva sig lös från dem, som stått skuldra mot skuldra med honom i förkunnandet av Jesu ankomst? Han trodde, att de säkert ej skulle leda honom på villospår.rätt

(325)Gud tillät honom komma under satans makt, dödens herravälde, och lät graven gömma honom för dem, som ständigt drogo honom bort från sanningen. Moses begick ett fel, då han stod färdig att ingå i det förlovade landet, och jag såg, att även William Miller handlade orätt, strax innan han skulle gå in i det himmelska Kanaan, i det han lät sitt inflytande riktas mot sanningen. Andra förledde honom därtill, och andra måste taga ansvaret därför på sig. Men änglar vaka över det dyrbara stoftet av denne Guds tjänare, och han skall träda fram, då den yttersta basunen ljuder.rätt

nästa kapitel