Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 65. Från sida 345.     Från sida 273 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Babylons synder.

(345)Jag såg, att kyrkosamfunden blivit mer och mer fördärvade sedan den tid, då den andra ängeln förkunnade deras fall. De hava namn av att vara Kristi efterföljare, men det är omöjligt att skilja dem från världen. Prästerna taga sina texter från Guds ord, men tala smickrande ting. Detta har det naturliga hjärtat ingenting emot. Det är endast sanningens ande och kraft och frälsningen i Kristus, som väcker motvilja hos det köttsliga hjärtat. I den populära förkunnelsen finns ingenting, som väcker satans vrede eller leder syndare att bäva eller framställer för hjärtat och samvetet den förfärliga verkligheten, att domen är nära förestående. Ogudaktiga människor finna vanligen behag i en form av fromhet utan sann gudsfruktan, och en sådan kristendom vilja de understödja och främja. rätt

(346)Ängeln sade: "Ingenting mindre än rättfärdighetens fulla vapenrustning kan sätta en människa i stånd att övervinna mörkrets makter och behålla segern över dem. Satan har tagit kyrkosamfunden som ett helt i full besittning. Man fäster sig mera vid människors uttalanden och handlingar än vid Guds ords tydliga, skarpa sanningar. Världens ande och världens vänskap äro fiendskap mot Gud. Då sanningen i sin enkelhet och kraft, sanningen, såsom den är i Jesus, riktas mot världens ande, väckes strax förföljelsens ande till liv. En mycket stor del av dem, som utgiva sig för att vara kristna, känna ej Gud. Det naturliga hjärtat har ej blivit förändrat, och det köttsliga sinnet är fortfarande fientligt mot Gud. De äro satans trofasta tjänare, även om de antagit ett annat namn." rätt

(346)Jag såg, att sedan Jesus lämnat det heliga i den himmelska helgedomen och gått innanför den andra förlåten, hava kyrkosamfunden blivit fyllda med allahanda "orena och vederstyggliga fåglar". Jag såg stor ogudaktighet och moraliskt fördärv i dessa kretsar; likväl bekänna sig dessa kyrkosamfunds anhängare att vara kristna. Deras bekännelse, deras böner och deras förmaningstal äro en vederstygglighet i Guds ögon. Ängeln sade: "Gud finner ej behag i deras sammankomster. De äro egenkära, svekfulla och bedrägliga utan några samvetsförebråelser. Och över alla dessa dåliga drag breda de kristendomens kappa." De namnkristna samfundens högmod visades mig. Gud är ej i deras tankar. Deras köttsliga sinne dväljes vid dem själva; de pryda sina usla, förgängliga kroppar, och så betrakta de sig själva med tillfredsställelse och välbehag, medan Jesus och änglarna betrakta dem med vrede. Ängeln sade: "Deras synder och deras stolthet nå till himmelen. Deras öde är förberett för dem. Rättfärdighet och dom ha länge slumrat, men skola snart vakna. Hämnden är min, och jag skall vedergälla, säger Herreu." Den tredje ängelns fruktansvärda hotelser skola förverkligas, och alla ogudaktiga skola komma att dricka av Guds vredes vin. En otalig här av onda änglar spridas över hela landet och fylla kyrkosamfunden. Dessa satans redskap betrakta de religiösa samfunden med fröjd; ty kristendomens mantel döljer de största förbrytelser och den största ogudaktighet. rätt

(347)Hela himmelen ser med harm därpå, att mänskliga väsen, Guds händers verk, av sina medmänniskor nedsänkts i det största elände och ställts på samma ståndpunkt som oskäliga djur. Så kallade efterföljare av den käre Frälsaren, som alltid rördes till medlidande över all mänsklig nöd, äro djupt insnärjda i denna stora och förfärliga synd, handlande med slavar och människosjälar. Mänskliga varelser föras från plats till plats, köpas och säljas. Änglar hava fört räkenskap över allt detta; det står upptecknat i boken. Gudfruktiga slavars och slavinnors, mödrars och barns, bröders och systrars tårar har Gud gömt i sin lägel i himmelen. Endast en liten kort tid skall ban hålla tillbaka sin vrede, vilken liksom brinner mot denna nation, och då huvudsakligast mot de religiösa kretsar, som byllat denna fruktansvärda trafik och själva deltagit däri. Många s. k. efterföljare av den ödmjuke och saktmodige Jesus betrakta en sådan orättfärdighet, sådant förtryck och sådana lidanden med hjärtlös likgiltighet. Och många av dem kunna själva med en avskyvärd tillfredsställelse åsamka andra alla dessa obeskrivliga kval och likväl våga tillbedja Gud. Detta är ett stort hån mot Gud; satan fröjdar sig också däröver samt hånar Jesus och hans änglar på grund av detta självmotsägande handlingssätt, i det satan med djävulsk triumf utbrister: "Sådana äro Kristi efterföljare!" rätt

(348)Dessa s. k. kristna läsa om martyrernas lidanden och tårar rinna utför deras kinder. De förundras över att människor någonsin blivit så förhärdade, att de kunnat vara så grymma mot sina medmänniskor. Men de, som tänka och tala så, hålla samtidigt mänskliga väsen i slaveri. Och detta är ej allt: de sönderslita naturens band och förtrycka sina medmänniskor. Med samma obarmhärtiga grymhet, som katoliker och hedningar visat gent emot Kristi efterföljare, kunna de låta andra genomgå den grymmaste tortyr. Ängeln sade: "På den dag, då Guds straffdomar fullbordas, skall det bliva drägligare för hedningar och för påvekyrkans anhängare än för sådana människor." rätt

(349)De förtrycktas rop stiger upp till Gud, och änglar stå slagna med förvåning över de outsägliga kval och lidanden, som människor, skapade till Guds avbild, förorsaka dessa sina medmänniskor. Ängeln sade: "Förtryckarnas namn äro skrivna med blod, överkorsade med blod och vätta av smärtans bittra, brännande tårar. Guds vrede skall ej lägga sig, förrän detta upplysta land druckit hans' vredes bägare i botten, förrän han betalt Babylon dubbelt igen. Betalen henne, såsom hon har betalt eder, och vedergällen henne dubbelt efter hennes gärningar; iskänken henne dubbelt i den bägare, vari hon har iskänkt." rätt

(349)Jag såg, att slavägaren skall komma att hållas ansvarig för sin slavs själ, vilken han hållit i okunnighet, och slavens synder skola bliva hemsökta på hans herre. Gud kan ej upptaga till himmelen den slav, som hållits i okunnighet och förtryck, som ingen kunskap fått om Gud eller bibeln, som ingenting annat fruktat än sin herres piska och som intagit en lägre ståndpunkt än ett oskäligt djur. Men han gör det bästa för honom, som en barmhärtig Gud kan göra. Han låter honom bliva, såsom om han aldrig varit till, varemot hans herre måste genomgå de sju sista plågorna och därefter uppstå igen i den andra uppståndelsen för att lida den fruktansvärda andra döden. Då skall Guds rättfärdighet vara uppfylld. rätt

nästa kapitel