Intåget i Jerusalem

(83)Jesus närmade Sig Jerusalem, där Han skulle fira Påsken. Han omgavs av folkmassor, som också var på väg till denna stora, årliga högtid. rätt

(83)På Hans befallning hämtade två av lärjungarna en åsninnas föl, som Han skulle rida in i Jerusalem på. De lade sina kläder på djuret, och hjälpte sin Mästare upp på det. rätt

(83)Så snart som Han satt på fålen, hördes ett segerrop. Mängden hyllade Honom som Messias, sin Kung. Mer än femhundra år tidigare hade profeten förutskickat scenen: rätt

(83)”Gläd dig, mitt folk! … Se, din kung kommer! … Ändå rider han i ödmjukhet på en åsnefåle!” Sakarja 9:9. rätt

(83)Alla i den snabbt växande folkmassan var lyckliga och upprymda. De kunde inte erbjuda Honom några dyrbara gåvor, men de lade ut sina ytterplagg, som en matta, i Hans väg. rätt

(83)De bröt av de vackra grenarna på oliv- och palmträd, och strödde ut dem på vägen. De trodde sig ledsaga Kristus, för att Han skulle inta Davids tron i Jerusalem. rätt

(83)Aldrig tidigare hade Frälsaren tillåtit Sina efterföljare att visa Honom några kungliga hedersbetygelser. Men vid denna tidpunkt önskade Han mest av allt, att visa Sig för världen som dess Återlösare. rätt

(84)Guds Son skulle snart bli ett offer för människornas synder. Hans församling måste i alla tider göra Hans död till ämne för djup tanke och ingående studium. Det var nödvändigt att rikta allas uppmärksamhet på Honom nu. rätt

(84)Efter en scen som denna kunde aldrig Hans rättegång och korsfästelse döljas för världen. Det var Guds avsikt, att varje händelse på slutet av Frälsarens liv skulle bli så påtaglig, att ingen makt skulle kunna få människorna att glömma det. rätt

(84)I den väldiga skara, som omgav Frälsaren, fanns bevisen på Hans undergörande kraft. rätt

(84)De blinda, vars syn Han återställt, anförde tåget. rätt

(84)De stumma, vars tungors band Han lossat, höjde de högljuddaste hyllningsropen. rätt

(85)De krymplingar, som Han helat, skuttade av fröjd, och bröt ivrigast av palmkvistarna och viftade dem framför Honom. rätt

(85)Änkor och föräldralösa upphöjde Jesu namn tack vare Hans barmhärtighetsgärningar mot dem. rätt

(85)De fasaväckande spetälska, som renats genom Hans ord, lade ut sina kläder på vägen. rätt

(85)De, som väckts ur döden av Frälsarens livgivande röst, var där. rätt

(85)Och Lasarus, vars kropp börjat ruttna i graven, men som nu gladdes åt sin mandoms fulla, härliga kraft, följde med den lyckliga skara, som ledsagade Frälsaren till Jerusalem. rätt

(86)Nyanlända personer i massan greps också av stundens glädje, och stämde in i ropen, som ljöd och genljöd mellan kullarna och i dalarna. rätt

(86)”Hosianna*, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” Matteusevangeliet 21:9 (Svenska Folk-Bibeln 98. * ”Hosianna Ett hebreiskt ord med betydelsen ”Herre, fräls” (Ps 118:25 f).” Svenska Folk-Bibeln 98:s kommentar. Övers. anm.) rätt

(86)Många fariséer bevittnade scenen, och blev harmsna. De kände, hur de förlorade kontrollen över folket. Med all sin myndighet försökte de att tysta dem; men deras hot och vädjanden bara stegrade begeistringen. rätt

(86)Då de såg att de inte kunde styra folket, banade de sig väg genom skaran dit, där Jesus var, och sade till Honom: ”’Herre, tillrättavisa dina efterföljare”. rätt

(86)De tillkännagav, att en dylik uppståndelse var olaglig, och att den inte skulle tillåtas av myndigheterna. rätt

(87)Jesus sade: ”’Om de tiger så kommer i stället stenarna längs vägen att börja jubla!’” Lukasevangeliet 19:39, 40. rätt

(87)Denna segerscen hade Gud ombesörjt; den hade förutsagts av profeterna, och ingen jordisk makt kunde avstyra den. Guds verk kommer alltid att gå framåt, trots människors samlade försök att hindra eller ödelägga det. rätt

(87)Då processionen nådde toppen på kullen med utsikt över Jerusalem, möttes de tågandes blickar av stadens hela härlighet. rätt

(87)Den väldiga mängdens rop dog bort, deltagarna blev som trollbundna av skönheten. Allas blickar riktades mot Frälsaren, i väntan på att Hans ansikte skulle uttrycka samma beundran, som de själva kände. rätt

(87)Jesus stannade upp. Han såg djupt bekymrad ut. Mängden förundrade sig över, att Han brast ut i bitter gråt. rätt

(88)De, som stod runt Frälsaren, kunde inte förstå Hans sorg; men Han grät för den dömda staden. rätt

(88)Han hade vårdat Sig om den likt en far över sitt barn, så Hans hjärta fylldes av ångest, då Han insåg att den snart skulle göras öde. rätt

(88)Hade dess invånare varit lyhörda för Kristi undervisning, och mottagit Honom som sin Frälsare, skulle Jerusalem ha ”stått för evigt.” rätt

(88)Staden kunde ha blivit rikenas drottning, fri genom den styrka, som Guds makt skulle ha gett den. rätt

(88)Då skulle inga beväpnade trupper ha väntat utanför dess portar, inga romerska banér ha vajat från dess murar. rätt

(88)Från Jerusalem skulle fredens duvor ha flugit till alla länder. Staden skulle ha varit det krönande verket i världen. rätt

(88)Men judarna hade förkastat sin Frälsare; de stod i begrepp, att korsfästa sin Kung. Och vid solnedgången den kvällen skulle Jerusalems dom för alltid beseglas. (Omkring fyrtio år senare ödelade och brände den romerska hären Jerusalem fullständigt.) rätt

(88)Myndigheterna hade nåtts av rapporter om, att Jesus var på väg mot staden med en väldig mängd anhängare. De gick ut för att möta Honom, i hopp om att skingra skaran. Med en uppvisning av stor myndighet frågade de: ”’Vem är han?’” Matteusevangeliet 21:10. rätt

(88)Lärjungarna, som var fyllda av inspirationens Ande, svarade: ”Adam kan säga Er det: ’Det är kvinnans Säd, som skall krossa ormens huvud.’ rätt

(88)Fråga Abraham. Han kan säga Er det: ’Det är Melkisedek, Salems Kung, Fridens Kung.’ rätt

(88)Jakob kan säga Er det: ’Han är Silo av Juda stam.’ rätt

(88)Jesaja kan säga Er det: ’Emmanuel, Underbar, Rådgivare, den mäktige Guden, den evige Fadern, Fridsfursten.’ rätt

(88)Jeremia kan säga Er det: ’Davids Gren, Herren, vår rättfärdighet.’ rätt

(89)Daniel kan säga Er det: ’Han är Messias.’ rätt

(89)Hosea kan säga Er det: ’Han är Härskarornas Furste, Herren är Hans minnesvård.’ rätt

(89)Johannes Döparen kan säga Er det: ’Han är Guds Lamm, som borttar världens synd.’ rätt

(89)Den store Jehova har kungjort det från Sin tron: ’Denne är Min älskade Son.’ rätt

(89)Vi, Hans lärjungar, tillkännager det: ’Denne är Jesus, Messias, Livets Furste, Återlösaren.’ rätt

(89)Och rent av mörkrets furste erkänner Honom med orden: ’Jag vet vem Du är, Du Guds Helige!’” rätt

nästa kapitel