Förrådd och gripen

(107)Inga spår av Hans nyss utståndna lidande syntes, då Frälsaren trädde fram för att möta Sin förrädare. Stående framför lärjungarna, frågade Han pöbeln: rätt

(107)”’Vem söker ni?’” rätt

(107)De svarade: ”’Jesus från Nasaret’”. rätt

(107)Jesus sade: ”’Det är jag’”. Johannesevangeliet 18:4, 5. rätt

(107)I och med att Jesus talade dessa ord, ställde ängeln, som nyss skänkt Honom lindring, sig emellan Honom och pöbeln. Ett gudomligt ljus lyste upp Frälsarens ansikte, och en duvlik skepnad kom över Honom. rätt

(107)Den mordiska pöbeln förmådde icke att förbli stående så mycket som en sekund i det gudomligas närvaro. De raglade baklänges. Prästerna, de äldste och soldaterna föll som döda till marken. rätt

(107)Ängeln vek undan, och ljuset dog ut. Jesus kunde ha flytt, men stod kvar, lugn och samlad. Lärjungarna var för häpna, för att kunna yttra ett enda ord. rätt

(108)Raskt hoppade de romerska soldaterna upp på fötterna igen. Tillsammans med prästerna och Judas ställde de sig omkring Kristus. De tycktes skamsna för sin svaghet, och vara rädda för, att Han skulle komma undan. På nytt ställde Återlösaren frågan: ”’Vem söker ni?’” rätt

(108)På nytt svarade de: ”’Jesus från Nasaret.’” Då sade Frälsaren: ”’Jag sade till er att det är jag’ (…), och eftersom det är mig ni söker, så låt de andra gå’” (här pekade Han på lärjungarna). Johannesevangeliet 18:7, 8. rätt

(108)I prövningens stund tänkte Kristus på Sina älskade lärjungar. Han ville inte att de skulle lida, även om Han Själv måste gå i fängelse och i döden. rätt

(108)Judas, som förrådde Honom, kom ihåg att spela sin roll. Han gick fram till Jesus, och kysste Honom. rätt

(108)Jesus sade till honom: ”Min vän, varför har du kommit?” Matteusevangeliet 26:50 (King James Version). Hans röst darrade, då Han tillade: ”’Judas, hur kan du göra detta – förråda Messias med en kyss?’” Lukasevangeliet 22:48. rätt

(109)Dessa milda ord borde ha rört Judas i hjärtat; men all tillgivenhet och heder tycktes ha lämnat honom. Judas hade överlämnat sig själv åt Satans kontroll. Han stod djärvt framför Herren, och skämdes inte över, att lämna Honom i den grymma pöbelns händer. rätt

(109)Kristus vägrade inte, att ta emot förrädarens kyss. I detta gav Han oss ett exempel på överseende, kärlek och medömkan. Om vi menar oss vara Hans lärjungar, måste vi behandla våra fiender som Han behandlade Judas. rätt

(109)Modet växte på den mordiska hopen, då de såg Judas vidröra den person, som alldeles nyss blivit förhärligad inför deras ögon. Nu lade de händerna på Frälsaren, och band de händer, som alltid varit sysselsatta med, att göra gott. rätt

(109)Lärjungarna trodde inte, att Kristus skulle låta Sig tas tillfånga. De visste, att den kraft, som kunnat få pöbeln att säcka ihop som döda, kunde hålla dem hjälplösa, tills Kristus och Hans följeslagare hunnit undfly. rätt

(109)De blev besvikna och upprörda, då de såg rep tas fram för att binda händerna på Honom, som de älskade. I sin ilska drog Petrus sitt svärd, och försökte att skydda sin Mästare. Men han lyckades bara hugga av ena örat på översteprästens tjänare. rätt

(110)Då Jesus upptäckte, vad som hänt, frigjorde Han händerna, trots att de romerska soldaterna hårt höll i dem, och sade: ”’Kämpa inte emot längre’” (Lukasevangeliet 22:51), vidrörde det sargade örat och helade det ögonblickligen. rätt

(110)Sedan förmanade Han Petrus: ”’Lägg undan ditt svärd’, sade Jesus till honom. ’De som använder svärd kommer att dödas. Inser du inte att jag skulle kunna be min Far om tusentals änglar till vårt beskydd, och han skulle sända hit dem omedelbart? Men om jag gjorde det, hur skulle då de skriftord uppfyllas, som beskriver det som händer nu?’” Matteusevangeliet 26:52-54. ”Ska jag inte dricka den bägare Fadern gett mig?’” Johannesevangeliet 18:11. rätt

(110)Därefter vände Kristus Sig till översteprästerna och de judiska ledarna, som kommit med pöbeln, och sade: ”’Är jag en farlig brottsling, eftersom ni kommer på det här viset, väpnade till tänderna för att gripa mig? Varför har ni inte arresterat mig i templet? Jag har ju varit där och undervisat varje dag. Men detta händer för att profetiorna om mig ska uppfyllas.’” Markusevangeliet 14:48, 49. rätt

(110)Lärjungarna blev stötta, då de såg att Frälsaren inte gjorde något försök, att undkomma fienderna. De klandrade Honom för Hans handlingssätt. De kunde inte förstå, varför Han underkastade Sig pöbeln. Skräckslagna övergav de Honom och flydde. rätt

(110)Kristus hade förutsagt deras snöpliga sorti. ”’Men den stund kommer”, hade Han sagt, ” – ja, den är faktiskt redan här – när ni ska skingras och återvända var och en till sitt eget hem och lämna mig ensam. Jag kommer ändå inte att vara ensam, för Fadern är med mig.” Johannesevangeliet 16:32. rätt

nästa kapitel