Jesus bärs fram i Templet

(17)Josef och Maria var judar, och de följde landets sedvänjor. Då Jesus var sex veckor gammal, bar de fram Honom i templet i Jerusalem. rätt

(17)Detta gjordes i enlighet med Guds lag för Israel, och Jesus skulle vara lydaktig i allting. Därmed lär vi oss av Guds egen Sons föredöme – himmelens Furste – att också vi skall lyda. rätt

(17)Bara den förstfödde i varje familj skulle bäras fram i templet. Med ceremonins hjälp skulle man hålla i minne en händelse, som ägt rum långt tidigare. rätt

(17)Då Israels barn var trälar i Egypten, sände Herren Moses för att befria dem. Han ombad Moses att gå till Farao, kungen över Egypten, och säga: rätt

(17)”’Så säger Herren: Israel är min förstfödde son, och nu har jag gett dig befallning att låta honom gå, så att han kan hålla gudstjänst åt mig, men du har vägrat. Därför ska jag nu döda din förstfödde son.’” Andra Moseboken 4:22, 23. rätt

(18)Moses framförde budskapet till kungen. Men Faraos svar löd: ”’Men vem är då Herren, eftersom jag skulle rätta mig efter honom och släppa Israel? Jag känner inte honom och tänker inte låta Israel ge sig iväg.’” Andra Moseboken 5:2. rätt

(18)Därefter sände Herren fruktansvärda plågor över Egypten. Den sista plågan innebar, att den förstfödde i varje familj – från kungahuset till de fattigaste i landet – dödades. rätt

(18)Herren sade åt Moses, att varje israelitisk familj skulle döda ett lamm, och att en del av lammets blod skulle strykas på dörrposterna till deras hus. rätt

(18)Detta var ett tecken åt dödsängeln: Han skulle gå förbi israeliternas hus, och endast döda de stolta och grymma egyptierna. rätt

(18)Blodet, som offrades under denna, den första Påsken, var en bild för judarna på Kristi blod. I sinom tid skulle nämligen Gud utge Sin älskade Son och låta Honom dödas såsom lammet dödats. På så vis skulle alla, som trodde på Kristus, räddas undan den eviga döden. Kristus kallas för vårt Påskalamm. (Första Korintierbrevet 5:7.) Om vi tror på Honom, blir vi räddade – alltså frälsta – genom Hans blod. (Efésierbrevet 1:7.) rätt

(19)Då varje familj i Israel bar fram sin äldste son i templet, skulle de alltså minnas hur barnen på den tiden räddats undan plågan, och att alla kan bli frälsta ifrån synden och den eviga döden. Barnet, som bars fram i templet, lades i prästens famn och så lyfte han upp det framför altaret. rätt

(19)På så sätt helgades barnet högtidligen åt Gud. Sedan barnet lämnats åter till mamman, skrev man dess namn i rullen, eller boken, som innehöll namnen på de förstfödda i Israel. Likadant är det med dem, som blir frälsta genom Kristi blod: Deras namn skrivs i livets bok. rätt

(19)Josef och Maria förde fram Jesus till prästen, såsom lagen krävde. Varje dag kom fäder och mödrar med sina barn, och hos Josef och Maria såg prästen ingenting ovanligt. De var bara arbetare. rätt

(19)I Jesusbarnet såg han blott ett hjälplöst spädbarn. Föga anade prästen, att han i sin famn höll världens Frälsare, Översteprästen i det himmelska templet. Men han kunde ha vetat bättre; ty om han hade lytt Guds Ord, skulle Herren ha undervisat honom om den saken. rätt

(20)Vid det här tillfället befann sig i templet två av Guds sanna tjänare, Simeon och Hanna. Båda hade uppnått hög ålder i Hans tjänst, och Gud visade dem sådant, som det inte gick att visa för de stolta och själviska prästerna. rätt

(20)Simeon hade lovats, att han inte skulle dö, förrän han sett Frälsaren. Så snart som han såg Jesus i templet, visste han att denne var den Utlovade. rätt

(20)Över Jesu ansikte vilade det ett mjukt, himmelskt ljus. Då Simeon tog barnet i sin famn, prisade han Gud med dessa ord: rätt

(20)”’Herre’, sade han, ’nu kan jag dö i frid! Nu har jag sett honom som du lovade att jag skulle få se. Jag har sett Frälsaren, som du har gett åt världen. Han är det ljus som ska skina över folken, och han kommer att bli ditt folk Israels ära.’” Lukasevangeliet 2:29-32. rätt

(20)Hanna, en profetissa, ”kom fram just när Simeon talade med Maria och Josef, och hon började också tacka Gud och öppet tala om för alla i Jerusalem, som väntade på Frälsaren, att Messias hade kommit.” Lukasevangeliet 2:38. rätt

(21)Alltså väljer Gud ödmjuka personer som Sina vittnen. De, som världen anser vara förnämliga, förbigås ofta. Många är nämligen som de judiska prästerna och styresmännen. rätt

(21)Många är ivriga att tjäna och ära sig själva, men är ointresserade av att tjäna och ära Gud. Därför kan Han inte låta dem berätta om Hans kärlek och barmhärtighet. rätt

(21)Maria, Jesu moder, funderade över Simeons vittgående förutsägelse. Då hon betraktade barnet i sin famn, och mindes herdarnas ord i Betlehem, fylldes hon av tacksam glädje och ett stort hopp. rätt

(21)Simeons ord kom henne att tänka på Jesajas profetia. Hon förstod, att följande underbara ord sagts om Jesus: rätt

(21)”Folket som vandrar i mörkret ska få se ett stort ljus – ett ljus som ska lysa över alla dem som bor i dödsskuggans land. rätt

(21)För ett barn är oss fött och en son blir oss given. Regeringsmakten ska vila på hans axlar, och de här kungliga titlarna ska han bära: ’Underbar’, ’Rådgivare’, ’Mäktig Gud’, ’Evig Fader’, ’Fridsfurste’.” Jesaja 9:2, 6. rätt

nästa kapitel