Inför Pilatus

(123)Sedan Kristus dömts till döden av Rådets domare, fördes Han omgående till Pilatus, den romerske landshövdingen, för att domen skulle bekräftas och verkställas. rätt

(123)De judiska prästerna och styresmännen kunde inte själva gå in i Pilatus’ domsal. Enligt nationens ceremonilagar, skulle de därmed bli orenade och således förhindrade att delta vid Påskhögtiden. rätt

(123)I sin blindhet såg de inte, att Kristus var det egentliga Påskalammet, ej heller att eftersom de förkastat Honom, hade den stora högtiden förlorat sin betydelse för dem. rätt

(123)Då Pilatus betraktade Jesus, såg han en man med ädelt ansikte och värdig hållning. I detta ansikte syntes inte ett spår av brottslighet. Pilatus vände sig till prästerna och frågade: rätt

(123)”’Vad anklagar ni den här mannen för?’” Johannesevangeliet 18:29. rätt

(123)Hans anklagare ville inte gå in på detaljer, och var därför oförberedda på detta spörsmål. De visste med sig, att de inte hade några hållbara bevis, som den romerske landshövdingen kunde döma Honom efter. Alltså kallade prästerna de falska vittnena till sin hjälp. ”De började omedelbart anklaga honom: ’Den här mannen har förvillat vårt folk genom att säga att de inte ska betala skatt till romerska staten och genom att påstå att han är vår Messias – en kung.’” Lukasevangeliet 23:2. rätt

(123)Detta var lögn, ty Kristus hade klart och tydligt godkänt betalning av skatt till kejsaren. Då de lagkloka sökt att snärja Honom på just den här punkten, hade Han sagt: rätt

(124)”’Då så. Ge det till kejsaren om det är hans”. Matteusevangeliet 22:21. rätt

(124)Pilatus lät sig inte luras av menedarnas vittnesmål. Han vände sig till Frälsaren med frågan: rätt

(124)”’Är du judarnas konung?’” rätt

(124)Jesus svarade: ”’Du själv säger det.’” Matteusevangeliet 27:11 (Svenska Folk-Bibeln 98). rätt

(124)Då de hörde detta svar, uppmanade Kaifas och hans sällskap Pilatus att intyga, att Jesus erkänt det brott, som de anklagade Honom för. Med högljudda rop krävde de, att Han skulle dömas till döden. rätt

(125)Eftersom Kristus ej svarade Sina anklagare, sade Pilatus till Honom: ”’Svarar du ingenting? Du hör hur mycket de anklagar dig.’” rätt

(125)”Men Jesus svarade inte längre”. Markusevangeliet 15:4, 5 (Svenska Folk-Bibeln 98). rätt

(125)Pilatus blev förvirrad, ja, villrådig. Han såg inget brottsligt hos Jesus, och han saknade förtroende för dem, som anklagade Honom. Frälsarens vördnadsvärda utseende och lugna, fina sätt stod i bjärt kontrast till Hans anklagares upphetsning och lidelse. Detta gjorde intryck på Pilatus, som blev fullt på det klara med Hans oskuld. rätt

(125)I hopp om, att få ur Honom sanningen, gick han avsides med Jesus och ställde frågan: ”’Är du judarnas kung?’” rätt

(125)Kristus gav inget direkt svar på spörsmålet, utan frågade Själv: ”’Vilket slags kung – enligt ditt sätt att se eller enligt judarnas?’”1 rätt

(126)Guds Ande kämpade med Pilatus. Jesu fråga var menad att få honom att rannsaka sig själv. Pilatus förstod frågans innebörd. Det egna hjärtat blottades för honom, och han insåg att övertygelse väckts i hans själ. Men stolthet flammade upp i hans hjärta, så han svarade: rätt

(126)”’Är jag en jude?’ snäste Pilatus. ’Ditt eget folk och dess överstepräster har fört dig hit. Varför det? Vad har du gjort?’” rätt

(126)Pilatus’ gyllene tillfälle var borta. Dock önskade Jesus, att Pilatus skulle inse att Han inte kommit i egenskap av jordisk monark. Därför sade Han: rätt

(126)”’Jag är inte en jordisk kung. Om jag var det, så skulle mina efterföljare kämpat när jag arresterades av de judiska ledarna. Men mitt rike är inte av denna världen.’” rätt

(126)Sedan frågade Pilatus: ”’Men du är alltså ändå en kung?’” rätt

(127)”’Ja’, sade Jesus. ’Jag är född till det. Och jag kom för att föra sanningen till världen. Alla som älskar sanningen är mina efterföljare.’” rätt

(127)Pilatus ville lära känna sanningen. Han var förvirrad. Ivrigt greppade han tag om Frälsarens ord, och i hjärtat kände han en stark längtan efter, att verkligen få veta, vad sanningen var och hur han kunde vinna den. Han frågade Jesus: ”’Vad är sanning?’” rätt

(127)Dock inväntade han inte svaret. Oron i folkmassan utanför domsalen hade stegrats till ett vrål. Prästerna larmade om skyndsam handling, och Pilatus blev åter uppmärksam på sin aktuella uppgift. Stående framför folket, tillkännagav han: ”’Han är inte skyldig till något brott.” Johannesevangeliet 18:33-38. rätt

(127)Dessa ord från en hednisk domare var en svidande åthutning för Israels ledares usla förräderi och lögnaktighet, som kommit till uttryck i anklagelserna mot Frälsaren. rätt

(127)Prästernas och de äldstes besvikelse och raseri kände inga gränser, då de hörde Pilatus’ uttalande. Länge hade de smitt ränker och väntat på detta tillfälle. Då de insåg, att Jesus skulle kunna bli frigiven, tycktes de vilja slita Honom i stycken. rätt

(128)De förlorade allt förstånd och självbehärskning. De vräkte ur sig förbannelser och uppförde sig mer som demoner, än som människor. De kritiserade Pilatus högljutt och hotade honom med de romerska myndigheternas misshag. De anklagade Pilatus för att vägra döma Jesus, som, enligt dem själva, satt Sig upp emot kejsaren. Därefter ropade de: rätt

(128)”’Men han vållar upplopp mot staten överallt där han går fram, i hela landet från Galileen till Jerusalem.’” Lukasevangeliet 23:5. rätt

(128)I det här läget hade Pilatus ingen tanke på, att döma Jesus. Han var övertygad om Hans oskuld. Men då han hörde, att Kristus var ifrån Galiléen, bestämde han sig för att skicka honom till Herodes, landshövdingen över det området. Denne befann sig då i Jerusalem. Genom detta förfarande hoppades Pilatus kunna skjuta ansvaret för förhöret från sig själv till Herodes. rätt

(128)Jesus var matt av hunger och uttröttad på grund av sömnlöshet. Han led också av den grymma behandling, som Han utsatts för. Dock överlämnade Pilatus Honom på nytt till soldaterna. Han släpades iväg, till den obarmhärtiga pöbelns hån och spott. rätt

(128)1 ”En parafras av denna vers – som går utanför denna boks parafrasering – skulle vara: ’Menar du deras kung eller deras Messias?’ Om Pilatus frågade i egenskap av romersk landshövding, skulle han fråga om Jesus försökte sätta upp en rebellregering. Men judarna använde ordet ’kung’ i meningen religiös ledare, Messias. Eller lyder versen: ’Säger du det här av dig själv eller har någon annan sagt det om mig?’” Levande Bibelns kommentar till Johannesevangeliet 18:34. Övers. anm. rätt

nästa kapitel