Golgata Kors

(139)Jesus drevs bort till Golgata under folkmassans hojtande och hån. Då Han passerade porten till Pilatus’ domstol, lades det tunga kors, som förberetts åt Barabbas, på Hans såriga och blödande skuldror. Kors lades därjämte på två rövare, som skulle avrättas samtidigt med Jesus. rätt

(139)Tyngden överväldigade Frälsaren i Hans uttröttade, plågade tillstånd. Efter några steg föll Han svimfärdig med korset över Sig. rätt

(139)Då Han hämtat Sig något, lades korset åter på Hans axlar. Han vacklade framåt ett litet stycke, därpå föll Han igen till marken synbart livlös. Förföljarna insåg nu, att det var omöjligt för Honom att längre bära korset. De ställde sig att fundera över, vem som skulle bära den förödmjukande bördan. rätt

(139)Just då mötte de Simon från Cyrene, som kom från motsatt håll. De fattade tag i honom och tvingade honom, att bära korset till Golgata. rätt

(139)Simons söner var lärjungar till Jesus, men själv hade han inte tagit emot Frälsaren. Simon var sedan alltid tacksam över förmånen, att ha fått bära Återlösarens kors. Den börda, som han tvingades att bära, blev härigenom medlet till hans omvändelse. Händelserna på Golgata och de ord, som Jesus uttalade där, fick Simon att ta emot Honom som Guds Son. rätt

(139)Sedan de anlänt till platsen för korsfästelsen, bands de dömda fast vid pinoredskapen. De två rövarna spjärnade emot, då de trycktes fast mot korsen; men Frälsaren gjorde inget motstånd. rätt

(139)Jesu mor hade följt med Honom under den fruktansvärda färden till Golgata. Hon längtade efter att få hjälpa Honom, då Han utmattad sjönk ihop under bördan, men denna förmån vägrades henne. rätt

(140)För varje steg längs den tröttande vägen väntade hon på, att Han skulle ge prov på Sin gudagivna makt, och göra Sig fri från den mordiska hopen. Och då man nu nådde den sista scenen, och hon såg rövarna bindas vid sina kors, genomled hon den svåraste, spända väntan! rätt

(140)Skulle Han, som återskänkt de döda livet, låta Sig Själv bli korsfäst? Skulle Guds Son låta Sig Själv skändligen bli mördad? Måste hon ge upp hoppet om, att Han var Messias? rätt

(140)Hon såg, hur man sträckte ut Hans händer på korset – de händer, som alltid sträckts ut, för att välsigna de lidande. Hammaren och spikarna togs fram, och då spikarna drevs igenom det känsliga köttet, bar de förkrossade lärjungarna bort Jesu moders avsvimmade gestalt från den hjärtslitande scenen. rätt

(140)Frälsaren gav inte ifrån Sig några klagande ljud; Hans ansikte förblev blekt och lugnt, men stora svettdroppar blänkte i pannan. Lärjungarna hade flytt från den förskräckliga platsen. rätt

(140)Han trampade vinpressen ensam; och ingen var där och hjälpte Honom (Jesaja 63:3). rätt

(141)Medan soldaterna uträttade sin uppgift, förträngde Jesus Sina egna smärtor och tänkte på den fruktansvärda hämnd, som Hans förföljare en dag måste möta. Han ömkade Sig över dem i deras okunnighet, och bad: rätt

(141)”’Far, förlåt de här människorna’, sade Jesus, ’för de vet inte vad de gör.’” (Lukasevangeliet 23:34.) rätt

(141)Kristus tjänade ihop till rätten, att bli människors försvarare i Faderns närvaro. Bönen för Hans fiender innefattade hela världen. Den omfattade varje syndare, som levat eller skulle komma att leva, från världens början till tidens slut. rätt

(141)Närhelst vi syndar, blir Kristus sårad igen. För oss lyfter Han Sina genomstungna händer inför Faderns tron, och säger: ”Förlåt dem; ty de vet inte vad de gör.” rätt

(141)Så snart som Kristus naglats vid korset, lyfte starka män upp det, och satte det på plats med våldsam kraft. Detta föranledde Guds Son svår smärta. rätt

(142)Sedan skrev Pilatus ett anslag på latin, grekiska och hebréiska, som han satte på korset, ovanför Jesu huvud, så att alla skulle kunna läsa det. På anslaget stod det: rätt

(142)”’JESUS FRÅN NASARET, JUDARNAS KUNG’.” rätt

(142)Judarna krävde, att texten skulle ändras. Översteprästerna sade: rätt

(142)”’Ändra det ’judarnas kung’ till ’Han sade: Jag är judarnas kung.’’” rätt

(142)Men Pilatus var arg på sig själv för sin tidigare feghet. Dessutom äcklades han av judarnas avundsjuka och onda ledare. Så han svarade: rätt

(143)”’Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.’” Johannesevangeliet 19: (19, 21,) 22. rätt

(143)Soldaterna delade upp Jesu kläder emellan sig. Ett plagg var vävt utan söm, och om det bråkade man. Slutligen lät man lotten avgöra. Guds profet hade förutsagt, att de skulle göra så här. Han skrev: rätt

(143)”Onda män omger mig som en flock hundar. De har genomborrat mina händer och fötter… De kastar tärning om mina kläder.” Psaltaren 22:17, 18. rätt

(143)Väl Jesu kors rests upp, inträffade en fruktansvärd scen. Präster, ledare och Skriftlärde stämde in i slöddrets gyckel och skymfande hån mot Guds döende Son, sägande: rätt

(143)”’Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!’” Lukasevangeliet 23:37. rätt

(144)”’Han hjälpte andra’, hånade de, ’men han kan inte hjälpa sig själv! Ska han vara Israels kung? Kom ned från korset, så ska vi tro dig! Han har sagt att han räknar med Guds hjälp – låt då Gud visa sitt gillande genom att befria honom, för han har ju sagt: ’Jag är Guds Son’?’” Matteusevangeliet 27:42, 43. rätt

(144)”Människorna hånade honom när de gick förbi, och de skakade på huvudet. ’Hur har du det nu?’ skrek de åt honom. ’Du kan ju förstöra templet och bygga upp det igen på tre dagar! Om du är så märkvärdig, fräls då dig själv och kom ned från korset.’” Markusevangeliet 15:29, 30. rätt

(144)Kristus kunde ha kommit ned från korset. Men om Han gjort det, skulle vi aldrig ha kunnat bli frälsta. För vår skull var Han villig att dö. rätt

(144)”Men han blev sårad och slagen för våra synder. Han blev slagen för att vi skulle få frid. Han blev gisslad! Vi blev helade!” Jesaja 53:5 (Levande Bibelns egna betoningar. Övers. anm.). rätt

nästa kapitel