I Josefs Grav

(149)Förräderi mot de romerska myndigheterna var det brott, som Frälsaren dömdes för. Personer, som avrättades av denna orsak, begravdes på en för dylika brottslingar avsedd plats. rätt

(149)Johannes ryste inför blotta tanken på, att hans älskade Mästares kropp skulle hanteras av de känslolösa soldaterna och läggas i en grav för svåra brottslingar. Men han såg ingen utväg därur, eftersom han inte kunde påverka Pilatus. rätt

(149)I denna svåra stund kom Nikodemus och Josef från Arimatea lärjungarna till hjälp. Båda dessa män var medlemmar av Rådet, och kände Pilatus. Båda var rika och ägde inflytande. De var fast beslutna om, att Frälsarens kropp skulle få en värdig begravning. rätt

(149)Josef gick utan rädsla till Pilatus, och bad om Jesu kropp. Sedan Pilatus fått Kristi död bekräftad, beviljade han begäran. rätt

(149)Medan Josef var borta hos Pilatus för att få Frälsarens kropp, förberedde Nikodemus begravningen. Det var sed på den tiden, att svepa in kroppen i linnetyg, sedan den smorts med kostsamma salvor och väldoftande kryddor. Detta var ett slags balsamering. Alltså skänkte Nikodemus som gåva omkring fyrtiofem kilo myrra och aloe för Jesu kropp. rätt

(149)De mest hedrade i Jerusalem kunde inte ha bevisats större ära i döden. Jesu oansenliga efterföljare slogs med häpnad, då de såg dessa rika ledare intressera sig så för deras Mästares begravning. rätt

(149)Lärjungarna blev överväldigade av sorg vid Kristi död. De hade glömt, att Han förutsagt den. De stod där utan hopp. Varken Josef eller Nikodemus hade öppet tagit emot Frälsaren, medan Han levde. Men de hade lyssnat till Hans undervisning, och hade noga studerat Hans gärning. Fastän Frälsarens ord om Sin förestående död fallit lärjungarna ur minnet, kom Josef och Nikodemus väl ihåg dem. Och händelserna kring Jesu död, som slog ned modet på lärjungarna och skakade deras tro, bevisade bara för dessa ledare, att Han var den riktige Messias och kom dem att bestämt välja sida som Hans troende. rätt

(150)Hjälpen från de rika och ansedda herrarna kom synnerligen väl till pass i denna stund. De kunde göra för deras döde Mästare det, som var omöjligt för de fattiga lärjungarna. rätt

(150)Med sina egna händer tog de, varsamt och med vördnad, ned Kristi kropp från korset. Deras tårar av medlidande föll snabbt, då de betraktade Hans såriga och pryglade gestalt. rätt

(150)Josef ägde en grav, som var uthuggen i klippan. Han hade ordnat den för sin egen skull; men nu upplät han den åt Jesus. Kroppen, tillsammans med Nikodemus’ kryddor, lindades i ett linnelakan, varpå Återlösaren bars till graven. rätt

(150)Ehuru de judiska ledarna lyckats få Kristus avrättad, kände de ingen stor lättnad. De var väl medvetna om Hans väldiga kraft. rätt

(150)En del av dem hade stått vid Lasarus’ grav, och hade sett den döde återföras till livet. Nu darrade de av skräck för, att Kristus Själv skulle stiga upp från de döda, och åter visa Sig för dem. rätt

(151)De hade hört Honom säga till mängden, att Han ägde makt att lämna ifrån Sig Sitt liv och sedan ta igen det. rätt

(151)De mindes också dessa Hans ord: ”Förstör den här helgedomen och jag ska bygga upp den igen på tre dagar’” (Johannesevangeliet 2:19), och visste att Han talat om Sin egen kropp. rätt

(151)Judas hade berättat för dem, att Kristus under den sista resan upp till Jerusalem sagt till Sina lärjungar: rätt

(151)”’Se, vi går nu upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall håna och gissla och korsfästa honom. Och på tredje dagen skall han uppstå.’” Matteusevangeliet 20:18, 19. rätt

(151)Nu mindes de mycket, som Han sagt i förväg rörande Sin uppståndelse. De kunde inte glömma detta, hur än gärna de ville. Liksom sin fader Djävulen trodde och darrade de. rätt

(152)Allting sade dem, att Jesus var Guds Son. De förmådde inte sova, ty Han oroade dem mera i döden, än Han gjort i livet. rätt

(152)Med den klara föresatsen, att göra sitt yttersta för att hålla Honom kvar i graven, bad de Pilatus om, att låta besegla och bevaka graven till den tredje dagen. Pilatus ställde en grupp soldater under prästernas kommando: rätt

(152)”’Använd er egen tempelpolis’, sade Pilatus till dem. ’Den kan bevaka graven tillräckligt bra.’ De förseglade därför stenen och ställde ut vakter för att skydda graven från intrång.” Matteusevangeliet 27:65, 66. rätt

nästa kapitel