Han är uppstånden!

(153)Man hade lagt ned den största omsorg på, att bevaka Frälsarens grav, och ingången hade förseglats med en stor sten. På stenen hade Roms sigill anbringats på så sätt, att stenen inte kunde flyttas, utan att förseglingen skulle brytas. rätt

(153)Runt om graven stod romerska soldater på vakt. De skulle hålla noggrann uppsikt, så att Jesu kropp icke skulle bli ofredad. Somliga av soldaterna stegade hela tiden fram och åter vid graven, medan andra vilade sig på marken ett kort stycke därifrån. rätt

(153)Graven bevakades dessutom av andra. Mäktiga änglar från himmelen var på plats. Vilken som helst av änglavakten kunde, med sin kraft, ha slagit ned hela den romerska armén. rätt

(153)Natten till morgonen den första dagen i veckan har sakta lidit mot sitt slut, och den mörkaste timmen, strax före gryningen, har kommit. rätt

(153)En av de mäktigaste änglarna sänds ut från himmelen. Hans ansikte skiner som ljungelden, och hans kläder är vita som snö. Han banar sig väg genom mörkret, och hela himlavalvet lyses upp av hans härlighet. rätt

(153)De sovande soldaterna vaknar, och flyger upp i stående. Med förfäran och undran stirrar de på det öppna himlavalvet och den lysande gestalt, som närmar sig dem. rätt

(153)Marken skälver och gungar upp och ned, när den mäktige varelsen från en annan värld nalkas. Han kommer i ett glädjens ärende, och hastigheten och kraften hos hans flykt skakar världen likt en svår jordbävning. Soldater, befäl och vaktposter faller likt döda till marken. rätt

(154)Ytterligare vakter fanns utplacerade vid Frälsarens grav. Onda änglar var där. Eftersom Guds Son bringats om livet, gjorde Djävulen anspråk på kroppen i sin egenskap av den, som har makten över döden. rätt

(154)Satans änglar närvarade, för att se till att ingen makt skulle riva Jesus ur deras grepp. Men då den mäktige ängeln från Guds tron nalkades, flydde de i panik från platsen. rätt

(154)Ängeln greppade tag i den stora stenen vid gravens öppning, och rullade bort den, som om den varit en småsten. Sedan ropade han med en stämma, som fick Jorden att skälva: rätt

(154)”Jesus, Du Guds Son, kom ut. Din Fader kallar på Dig!” rätt

(154)Så kom Han, som förtjänat makten över döden och graven, ut ur graven. Utanför den rämnade gravkammaren tillkännagav Han: ”Jag är uppståndelsen och livet.” Och änglahären bugade sig till marken i tillbedjan inför Förlossaren, och välkomnade Honom med hyllningssånger. rätt

(155)Jesus trädde ut lik en erövrare. Vid Hans närvaro raglade Jorden, blixten ljungade och åskan mullrade. rätt

(155)Ett jordskalv markerade den tidpunkt, då Kristus gav upp Sitt liv. Ett annat jordskalv markerade den tidpunkt, då Han återtog det i triumf. rätt

(155)Satan skummade av ilska över sina änglars flykt inför den annalkande himmelske budbäraren. Han hade vågat hoppas på, att Kristus inte skulle återta Sitt liv, och att frälsningsplanen skulle misslyckas. Men då han såg Frälsaren komma ut ur graven i triumf, var allt hopp ute. Satan insåg, att hans rike skulle få ett slut, och att han till sist skulle komma att dödas. rätt

nästa kapitel