Gå och berätta för mina Lärjungar!

(157)I sin redogörelse för Frälsarens begravning talar Lukas om kvinnorna, som var med Honom vid korsfästelsen. Lukas säger: rätt

(157)”Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.” Lukasevangeliet 23:56 (Svenska Folk-Bibeln 98). rätt

(157)Frälsaren begravdes på Fredagen, den sjätte veckodagen. Kvinnorna gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor att balsamera sin Herre med. Dessa lades åt sidan, tills Sabbaten var över. Inte ens arbetet med att balsamera Jesu kropp ville de alltså utföra på vilodagen. rätt

(157)”När sabbaten var över… Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp.” Markusevangeliet 16:1, 2 (Svenska Folk-Bibeln 98). rätt

(157)Då de närmade sig graven, blev de förvånade över det vackert upplysta himlavalvet och jordbävningen under sina fötter. De hastade till graven, och blev än häpnare över den bortrullade stenen och den romerska vaktstyrkans frånvaro. rätt

(157)Maria Magdalena var först fram. Då hon såg att stenen var bortvältrad, skyndade hon sig bort för att underrätta lärjungarna. Väl de andra kvinnorna anlänt, lade de märke till att det strålade kring graven, och då de tittade in i den, såg de att den var tom. rätt

(157)Då de dröjde sig kvar, upptäckte de plötsligt en ung man i skinande kläder sittande vid graven. Det var ängeln, som rullat bort stenen. De blev rädda och vände om för att fly, men ängeln sökte att lugna dem: rätt

(158)”’Var inte rädda’, sade han, ’jag vet att ni söker efter Jesus, han som korsfästes. Men han är inte här! Han har återvänt till livet, alldeles som han sade att han skulle. Kom in och se var hans kropp låg. rätt

(158)Och skynda er nu att tala om för hans lärjungar, att han har uppstått från de döda, och att han tänker gå till Galileen för att möta dem där.” Matteusevangeliet 28:5-7. rätt

(158)Då kvinnorna på nytt tittade in i graven, såg de en annan lysande ängel, som undrade: rätt

(158)”’Varför letar ni i en grav efter en som lever? Han är inte här. Han har återvänt till livet! Kommer ni inte ihåg vad han sade till er där borta i Galileen – att Messias måste bli förrådd och överlämnad i onda människors våld och korsfäst och att han skulle uppstå igen på tredje dagen?’” Lukasevangeliet 24:5-7. rätt

(158)Så förklarade änglarna Kristi död och uppståndelse. De påminde kvinnorna om Kristi egna ord, då Han förutskickat Sin korsfästelse och uppståndelse. Dessa Jesu ord blev nu tydliga för dem, och med förnyat hopp och mod skyndade de åstad, för att meddela de glada nyheterna. rätt

(159)Maria hade frånvarat vid detta sammanträffande, men återvände nu tillsammans med Petrus och Johannes. Då dessa gick åter till Jerusalem, stannade hon vid graven. Hon kunde bara inte gå därifrån, förrän hon visste, vad som hänt med hennes Herres kropp. Medan hon stod där och grät, hörde hon en röst: rätt

(159)”’Varför gråter du?’ frågade han henne. ’Vem söker du?’” rätt

(159)Hennes ögon var så förblindade av tårar, att hon inte lade märke till, vem det var som talade med henne. Hon trodde att det måhända var trädgårdsmästaren och vädjade till honom: rätt

(159)”’Herre’, sade hon, ’om du har tagit bort honom, tala då om för mig var du har lagt honom, så ska jag gå och hämta honom.’” rätt

(159)Hon resonerade som så, att i fall denne rike mans grav betraktades som för fin för hennes Herre, skulle hon själv ordna med en åt Honom. Men nu uppfattade hon Kristi stämma. Han sade: ”’Maria’”. rätt

(160)Raskt torkade hon tårarna, varpå hon såg Frälsaren. I sin glädje glömde hon bort, att Han varit korsfäst, och räckte ut händerna mot Honom, med ordet: ”’Herre!’” (Mästare). rätt

(160)”’Rör mig inte’, varnade han, ’för jag har ännu inte återvänt till Fadern. Men gå och sök reda på mina bröder och tala om för dem att jag ska gå till min Far och er Far, min Gud och er Gud.’” Johannesevangeliet 20:15-17. rätt

(160)Jesus vägrade att ta emot Sitt folks hyllning, tills Han fått reda veta, att Fadern godtagit Hans offer. Han steg upp till de himmelska salarna, där Gud Själv betygade för Honom, att Hans försoning för människornas synder varit tillräckligt, och att alla genom Hans blod kunde vinna evigt liv. rätt

(160)Livets Furste erhöll all makt i himmelen och på Jorden, sedan återvände Han till Sina efterföljare i en syndig värld, för att ingjuta i dem Sin makt och härlighet. rätt

nästa kapitel