Dagar fulla av Kamp

(37)De judiska ledarna införde många regler för folket, och krävde av dem, att de skulle göra mycket, som Gud aldrig krävt. Även barnen måste lära sig dessa regler och lyda dem. Men Jesus försökte inte att ta till Sig det, som rabbinerna lärde ut. Han såg dock noga till, att inte tala kränkande om dessa lärare. I stället studerade Han Skrifterna, och lydde Han Guds lagar. rätt

(37)Det hände ofta, att Han förebråddes för att Han inte gjorde som andra. Då visade Han, vad Bibeln sade var det rätta. rätt

(37)Jesus försökte alltid, att göra andra glada. Eftersom Han var så vänlig och blid, hoppades rabbinerna kunna förmå Honom, att göra som de själva. Men det lyckades dem inte. Då de uppmanade Honom, att lyda deras regler, frågade Han efter Bibelns undervisning på denna punkt. Vad än Bibeln sade, ville Han göra. rätt

(37)Detta gjorde rabbinerna förargade. De visste, att deras regler stred emot Bibeln, och ändå blev de missnöjda, då Jesus vägrade att lyda dem. rätt

(37)De klagade på Honom hos Hans föräldrar. Josef och Maria menade, att rabbinerna var fina människor, och Jesus utsattes därför för klander. Denna kritik var svår att bära. rätt

(37)Jesu bröder tog rabbinernas parti. Dessa lärares ord skulle, sade de, åtlydas såsom Guds ord. De åthutade Jesus, för att Han satte Sig över folkets ledare. rätt

(37)Rabbinerna ansåg sig vara förmer, än andra och vägrade att umgås med vanligt folk. De föraktade de fattiga och okunniga. Till och med de sjuka och lidande lämnade de därhän, utan att skänka dem vare sig hopp eller tröst. rätt

(38)Jesus visade ett kärleksfullt intresse för alla. Han försökte att hjälpa alla nödlidande, som Han träffade. Han hade inte mycket pengar att ge bort, och ofta avstod Han ifrån Sin egen mat, för att bistå andra. rätt

(38)Då Hans egna bröder talade hjärtlöst och hårt till utslagna stackare, uppsökte Jesus just dessa för att uttrycka Sin vänliga omtänksamhet och uppmuntra dem. rätt

(38)Till dem, som hungrade och törstade, kom Han med en bägare kallt vatten, och ofta skänkte Han dem maten, som Han stod i begrepp att äta. rätt

(38)Allt detta gjorde Hans bröder på misshumör. De hotade och försökte att skrämma Honom, men Han fortsatte bara att göra Guds vilja. rätt

(38)Många var de prövningar och frestelser, som Jesus måste uthärda. Satan höll alltid utkik, för att få Honom på fall. rätt

(39)Om det hade gått att få Jesus att göra en syndig handling, eller att säga ett irriterat ord, kunde Han inte ha blivit vår Frälsare, och då skulle hela världen ha gått förlorad. Det visste Satan om, och det var därför som han så ihärdigt försökte att förleda Jesus till synd. rätt

(39)Frälsaren hade alltid vakande skyddsänglar omkring Sig, ändå var Hans liv en enda lång strid mot mörkrets makter. Ingen kommer någonsin att måsta möta så häftiga frestelser som Han. rätt

(39)Varje frestelse mötte Han med samma svar: ”Det står skrivet.” Han tillrättavisade sällan bröderna för deras felsteg, utan pekade på vad Gud hade sagt om saken. rätt

(39)Nasaret var fullt av ondska, och barnen och de unga försökte att förmå Jesus till att apa efter deras illvilliga tilltag. Han var glad och munter, och de gillade Hans sällskap. rätt

(39)Dock väckte Hans gudfruktiga levnadsregler deras ilska. Ofta, då Han vägrade att delta i någon förbjuden handling, kallade man Honom för ynkrygg. Ofta snäste man åt Honom och sade, att Han var alltför nogräknad, även i små angelägenheter. På sådant löd Hans svar: ”Det står skrivet.” ”’Lyssna! Att frukta Herren är sann vishet och att fly det onda är förstånd.’” Job 28:28. Att älska det onda, är att älska döden, ty ”Syndens lön är döden”. Romarbrevet 6:23. rätt

(40)Jesus stred inte för Sina rättigheter. Då Han blev illa behandlad, fann Han Sig tålmodigt i det. Eftersom Han var så hjälpsam och aldrig knotade, gjordes ofta Hans arbete onödigt hårt. Ändå sjönk inte Hans mod, ty Han visste att Gud log mot Honom. rätt

(40)Hans lyckligaste stunder tillbringade Han ensam i naturen och med Gud. Efter arbetet älskade Han att gå ut på ängarna, att sitta och fundera i de grönklädda dalgångarna, att be till Gud på bergssidorna, eller ibland skogens träd. rätt

(40)Han lyssnade till lärkans drill, dess sköna musik till sin Skapare, och Han stämde in i den glada jubel- och lovsången. rätt

(40)Han välkomnade morgonens ljus, genom att stämma upp en sång. I gryningen befann Han Sig ofta på någon stilla plats. Där tänkte Han på Gud, studerade Bibeln, eller bad. rätt

(40)Från dessa stillsamma stunder återvände Han till hemmet. Där återupptog Han Sina sysslor, och föregick med Sitt goda omdöme i tålmodigt slit och strävan. Varhelst Han var, tycktes Hans närvaro få änglarna att närma sig. Alla slags människor erfor inflytandet från Hans rena, helgade liv. rätt

(41)Oförarglig och fri från moralisk fördärvelse, rörde Han Sig mitt ibland de tanklösa, de oförskämda, de oborstade; likaså ibland de ohederliga tullindrivarna, de obetänksamma slösarna, de orättfärdiga samariterna, de hedniska soldaterna och de ohyfsade bönderna. rätt

(41)Han talade ett medlidsamt ord här och där, då Han såg trötta människor, som likväl måste bära tunga bördor. Han delade deras bördor, och upprepade för dem Sina lärdomar från naturen – Guds kärlek, vänlighet och godhet. rätt

(41)Han lärde dem inse, att de ägde dyrbara färdigheter, vars rätta bruk skulle ge dem eviga rikedomar. Genom Sitt eget exempel lärde Han ut, att varje ögonblick är värdefullt och bör klokt användas. rätt

(41)Han betraktade ingen som ett hopplöst fall, utan försökte att stärka även de motbjudande och minst lovande. Han sade dem, att Gud älskade dem som Sina barn, och att de kunde bli Honom lika till sinnelaget. rätt

(41)Alltså verkade Jesus stilla ända från barndomen för andra. Detta arbete kunde ingen av de belästa lärarna, nej, inte ens Hans egna bröder, förmå Honom att ge upp. Med outtröttlig föresats genomdrev Han avsikten med Sitt liv, ty Han skulle vara världens ljus. rätt

nästa kapitel