Tidig Verksamhet

(49)Från ödemarken återvände Kristus till Jordanfloden, där Johannes Döparen förkunnade. Just då hade det kommit personer utsända från de styrande i Jerusalem. De ifrågasatte Johannes’ rätt, att undervisa och döpa folket. rätt

(49)De frågade, om han var Messias, eller Elia, eller ”profeten”, alltså Moses. På allt detta svarade han: ”’Nej.’” Sedan undrade de: ”’Vem är du då? Tala om det, så att vi kan svara dem som har sänt hit oss. Vad säger du själv?’ rätt

(49)Han svarade: ’Jag är en röst som ropar i den öde öknen, så som Jesaja profeterade: ’Förbered er för Herrens ankomst!’’” Johannesevangeliet 1:22, 23. rätt

(49)Då en kung i svunna tider skulle resa från en del av sitt rike till ett annat, sändes personer i förväg för att jämna vägen för hans vagn. rätt

(49)De fick hugga ned träd, ta bort stenar och fylla igen hål, så att vägen blev farbar för kungen. rätt

(49)Inför den himmelske Kungen Jesu ankomst sändes således Johannes Döparen ut, för att jämna vägen, genom att varsko människorna och mana dem till, att ångra sina synder. rätt

(49)Medan Johannes svarade budbärarna från Jerusalem, upptäckte han Jesus stående på älvstranden. Hans ansikte sken upp, och samtidigt som han räckte ut händerna, sade han: rätt

(50)”här bland folket finns en, som ni inte känner, och som snart kommer att börja sin uppgift ibland er. Jag är inte ens värd att vara hans slav.’” Johannesevangeliet 1:26, 27. rätt

(50)Människorna berördes kraftigt. Messias stod ibland dem! De såg sig ivrigt omkring, för att upptäcka Den, som Johannes talat om. Men Jesus hade blandat Sig med mängden och syntes inte. rätt

(50)Nästa dag såg Johannes Jesus på nytt, och i det att han pekade på Honom, ropade han: ”’Se på honom! Där kommer Guds lamm, som tar bort världens synd.” rätt

(50)Så nämnde Johannes det tecken, som man sett vid Kristi dop. ”Jag såg det hända med denne man, och därför kan jag vittna om”, tillade han, ”att han är Guds Son.’” Johannesevangeliet 1:29, 34. rätt

(50)Med bävan och förundran betraktade åhörarna Jesus. De frågade varandra: Är denne Kristus? rätt

(51)De såg, att Jesus inte uppvisade några tecken på världslig rikedom eller storhet. Hans kläder var vardagliga och enkla, sådana som de fattiga bar. Men i Hans bleka, slitna ansikte såg de något, som berörde deras hjärtan. rätt

(51)I detta ansikte läste de värdighet och makt; och varje ögonkast, varje anletsdrag, talade om gudomligt medlidande och outsäglig kärlek. rätt

(51)Dock drogs inte sändebuden från Jerusalem till Frälsaren. Johannes hade inte sagt, vad de ville höra. De förväntade sig, att Messias skulle komma som en stor erövrare. De såg, att detta inte stämde överens med Jesu uppdrag, och i besvikelse vände de sig ifrån Honom. rätt

(51)Nästa dag såg Johannes Jesus på nytt, och åter utropade han: ”’Se, där är Guds lamm.’” Johannesevangeliet 1:36. rätt

(51)Två av Johannes’ lärjungar stod i närheten, och de följde Jesus. De lyssnade till Hans undervisning, och blev Hans lärjungar. Den ene hette Andreas, den andre Johannes. rätt

(52)Strax därefter tog Andreas med sig sin bror Simon till Jesus. Denne gav Jesus namnet Petrus. Nästa dag, på vägen till Galiléen, kallade Jesus ytterligare en lärjunge, Filippus. Så snart som Filippus funnit Frälsaren, tog han med sig Natanael. rätt

(52)Så här inleddes Kristi stora verk på Jorden. En och en kallade Han Sina lärjungar, och en tog med sig sin bror, en annan sin vän. Det är så här, som varje Kristi efterföljare skall göra. Så snart som han eller hon lärt känna Jesus, skall personen berätta för andra, vilken dyrbar Vän han funnit. Detta är ett arbete, som alla kan uträtta, oavsett ålder. rätt

(52)I Kana i Galiléen besökte Kristus, tillsammans med lärjungarna, ett bröllop. Hans undergörande kraft sattes i verket, för att glädja deltagarna vid denna sammankomst för släkt och vänner. rätt

(52)Det var brukligt i landet, att servera vin vid sådana tillfällen. Innan festen var över, hade vinet tagit slut. Brist på vin vid en fest som denna skulle tyda på bristande gästfrihet, vilket sågs som en stor skam och nesa. rätt

(52)Kristus fick veta vad som hänt, varpå Han bad tjänarna fylla sex stora stenkrus med vatten. Sedan sade Han: ”’Ös upp lite och ge det till hovmästaren.’” Johannesevangeliet 2:8. rätt

(53)I stället för vatten, fanns där vin. Detta vin var mycket bättre, än det som serverats tidigare, och det räckte till alla. rätt

(53)Sedan Han utfört miraklet, drog Sig Jesus stillsamt undan. Inte förrän Han gått, insåg gästerna vad Han gjort. rätt

(53)Kristi gåva vid bröllopet var en sinnebild. Vattnet stod för dopet, och vinet för Hans blod, som skulle utgjutas för världen. rätt

(53)Det vin, som Jesus gjorde, var ingen jäst och destillerad spridryck. Sådant vin orsakar druckenhet och många allvarliga hemsökelser. Därför har Herren förbjudit dess bruk. Han säger: ”Vin ger falskt mod. Starksprit leder till bråk. Vilka dårar människorna är som låter detta bli herrar över dem, så att de druckna raglar längs gatorna.” ”Till slut biter det som en giftorm, ja, det hugger som en huggorm.” Ordspråksboken 20:1; 23:32. rätt

(53)Vinet, som brukades på festen, var druvans rena, söta saft. Det var av samma slag, som det profeten Jesaja kallar för ”det nya vinet … i klasen”; och han säger: ”En välsignelse vilar däri.” Jesaja 65:8 (King James Version). rätt

(54)Genom att besöka bröllopet, visade Kristus att det är rätt att träffas på detta trevliga vis. Han ville se människor lyckliga. Ofta besökte Han dem i hemmen, och försökte få dem att glömma bort sina omsorger och bekymmer, och i stället tänka på Guds godhet och Hans kärlek. Var Kristus än var, sökte Han alltid att göra det. Varhelst ett hjärta var öppet för Guds budskap, förklarade Han sanningen om vägen till frälsning. rätt

(54)En dag, då Han var på vandring genom landet Samarien, satte Han Sig ned vid en brunn för att vila. Då en kvinna kom dit för att hämta vatten, bad Han henne att få litet att dricka. rätt

(54)Kvinnan blev förvånad över det, ty hon visste hur mycket judarna avskydde samariterna. Men Kristus sade henne, att om hon skulle be Honom om samma tjänst, skulle Han skänka henne levande vatten. Detta gjorde henne än mer förbryllad. Så talade Jesus åter till henne: rätt

(54)”Jesus svarade, att människor snart blir törstiga igen sedan de druckit detta vatten. ’Men det vatten jag ger dem’, sade han, ’blir en ständig källa inom dem, som alltid flödar med evigt liv.’” Johannesevangeliet 4:13, 14. Med det levande vattnet menas den Helige Ande. Liksom en törstig vandrare behöver vatten att dricka, behöver vi Guds Ande i hjärtat. Den, som dricker av Guds andliga vatten, skall därför aldrig törsta. rätt

(54)Den Helige Ande för in Guds kärlek i hjärtat. Denna kärlek tillfredsställer vår längtan, så att världens rikedomar och anseende samt nöjen inte lockar oss. Och den ger oss sådan glädje, att vi vill att även andra skall äga den. Därmed blir Guds kärlek i oss en källa, vars vatten flödar över av välsignelser till alla i omgivningen. rätt

(55)Och alla, vari Guds Ande dväljs eller bor, kommer att leva för evigt med Kristus i Hans rike. Om Anden tas emot i hjärtat i tro, börjar det eviga livet. rätt

(55)Kristus sade kvinnan, att om hon bad om Hans dyrbara välsignelse, skulle hon få den. Det förhåller sig likadant med oss. rätt

(55)Kvinnan hade överträtt Guds budord, och Kristus visade henne, att Han kände till hennes synder. Men Han visade också, att Han var hennes vän, att Han älskade och ömkade Sig över henne, och att om hon bara ville överge sina synder, skulle Gud ta henne till Sig som Sitt barn. rätt

(55)Hur glad blev hon inte av denna nyhet! I sin förtjusning skyndade hon sig till den närbelägna staden, där hon manade människorna att komma och träffa Jesus. rätt

(55)Alltså begav de sig till brunnen, och bad Honom att stanna hos dem. Han var där i två dagar, och undervisade dem. Många lyssnade till Hans ord. De ångrade sina synder, och trodde på Honom som sin Frälsare. rätt

(55)Under Sin verksamhet besökte Jesus sitt gamla hem i Nasaret vid två tillfällen. Vid det första besöket gick Han i synagogan på Sabbatsdagen. rätt

(55)Där läste Han högt ur Jesajas förutsägelse rörande Messias’ verksamhet – hur Han skulle förkunna goda nyheter för de fattiga, trösta de sörjande, återge blinda synen och hela dem, som var illa däran. rätt

(56)Sedan sade Han folket, att allt detta gått i uppfyllelse den dagen. Detta var det arbete, som Han uträttade. rätt

(56)Orden fyllde åhörarna med jubel. De trodde, att Jesus var den utlovade Frälsaren. Den Helige Ande vidrörde deras hjärtan, och deras gensvar kom i form av innerliga amen och ”pris ske Herren!”. rätt

(56)Sedan drog de sig till minnes, hur Jesus levat ibland dem som snickare. Ofta hade de sett Honom arbeta i snickarboden med Josef. Fastän Han i hela Sitt liv bara utfört kärleks- och barmhärtighetsgärningar, vägrade de nu att tro, att Han var Messias. rätt

(56)Med sina onda tankar lät de Satan enkelt ta herraväldet över deras sinnen. Sedan fylldes de av ursinne mot Frälsaren. De vrålade mot Honom, och beslutade sig för att ta Hans liv. rätt

(56)De drev Honom skyndsamt iväg, och hade för avsikt att knuffa Honom utför ett brant stup. Men heliga änglar var på plats, för att skydda Honom. Han gick oantastad genom mängden, och ingen kunde hitta Honom igen. rätt

(57)Folket var lika ovilliga att ta emot Honom nästa gång Han besökte Nasaret. Han gick därifrån, för att aldrig återvända. rätt

(57)Han verkade för dem, som önskade Hans hjälp, och i hela landet samlades människorna omkring Honom. I det att Han helade och undervisade dem, utbrast de i högljudd glädje. Himmelen tycktes ha kommit ned till Jorden, och de formligen festade på den barmhärtige Frälsarens nåd. rätt

nästa kapitel