| Budskap till de Unga kapitel 130. Från sida 367. Från sida 383 i den engelska utgåva. | ren sida tillbaka |
(367)De unga borde tänka på höga och ädla ämnen, som de rättfärdigas hem i framtiden och deras eviga belöning. Dröj i tankarna vid den underbara frälsningsplanen och det stora offer, som härlighetens Kung har gjort. Detta offer gjorde det möjligt för dig att bli upphöjd genom Hans blods förtjänster, och att slutligen bli upplyft till Kristi tron genom lydnad. Detta ämne borde sysselsätta sinnets ädlaste tankar. Att bli antagen hos Gud och finna nåd inför Honom - vilket privilegium!.... {MYP 383.1} rätt (367)Unga vänner, jag såg att ni kunde ha varit lyckliga, om ni hade varit upptagna av detta. Orsaken till er rastlöhet är att ni inte söker den enda sanna källan till lycka. Ni försöker att finna glädje utan Kristus, när det bara är i Honom som glädjen finns. I Honom finns inget felslaget hopp. Bönen - hur försummas inte denna dyrbara förmån! När vi läser Guds Ord förbereds sinnet för bönen. En av de viktigaste orsakerna till att ni har så liten lust att komma närmare Gud i bön, är att ni inte har sett till att bli passande för denna heliga närhet. Genom att läsa fängslande historier, som har hetsat upp fantasin och väckt oheliga lustar, har ni fått avsmak för Guds Ord och bönestunden har glömts bort. Bön är den kristnes styrka. När han är ensam är han ändå inte ensam. Han upplever att Han som har sagt: “Se, jag är med er alla dagar” är närvarande. Matt 28:20. rätt (367)De unga behöver just det de inte har, nämligen religion. Ingenting kan ersätta det. Bekännelse i sig själv betyder ingenting. Namn finns registrerade i församlingens matrikel på jorden, men inte i livets bok. Jag fick se att inte en av tjugo ungdomar vet vad praktisk religionsutövning är. De tjänar sig själva, och ändå säger de att de är Jesu tjänare. Om inte förtrollningen som binder dem bryts, kommer de snart att inse att de kommer att dela öde med dem som överträder lagen. När det gäller självförnekelse eller uppoffring för sanningens sak, har de funnit en lättare väg för att slippa undan. När det gäller allvarlig bön under tårar och starka rop till Gud om Hans förlåtande nåd och om styrka från Honom att stå emot Satans frestelser, har de funnit att det är onödigt att vara så allvarliga och nitiska. De anser att de kan klara sig bra ändå. Kristus, ärans Kung, gick ofta ensam upp i bergen eller till öde platser. Där kunde Han tömma ut Sin själs behov och komma till Sin Far med Sin begäran, men syndiga människor, som inte har någon styrka, tror att de kan leva utan så mycket bön. - Testimonies for the Church, band 1, s 503-505 rätt (367)Jesu exempel |