Undgå världsligt umgänge

(405)De unga bör tänka allvarligt över vilket mål de ska ha för sitt liv och vilken livsuppgift de ska välja. De bör lägga grunden på ett sådant sätt att deras vanor är fria från varje spår av fördärv. De måste ha självförtroende, om de ska vara i stånd att påverka andra. Näckrosen söker sig djupt ned med sina rötter i sjöbottnen under den gyttjiga och skräpiga vattenytan. Genom den porösa stjälken suger den upp näringen, som den behöver för att utveckla sig. Därför kan den låta en fläckfri blomma slå ut i ljuset och vila i sin renhet på vattenytan. Den tar inte in i sig något, som skulle kunna smutsa ner den och förstöra dess fläckfria skönhet. {MYP 423.1} rätt

(405)Vi kan lära en läxa av näckrosen. Fastän vi är omgivna av en påverkan, som lätt kan förvränga våra moraliska principer och fördärva vår själ, kan vi vägra att ta till oss det som fläckar ner oss. Vi kan välja att vara på en plats, där dåligt sällskap inte kan fördärva våra hjärtan. Varje ung människa borde söka umgås med dem som strävar mot himlen med fasta steg. De borde undvika att vara tillsammans med dem, som suger till sig varje ont inflytande, som är slöa och passiva och inte har en uppriktig önskan att nå högt i sin karaktärsutveckling. De ska undvika dem som man inte kan lita på, eftersom de inte är trofasta mot principer. De ska umgås med dem som fruktar och älskar Gud, för det är dessa ädla, fasta karaktärer som näckrosen på vattnet är en bild på, där den öppnar sina rena blommor på sjöns vattenyta. Dessa unga säger nej till ett inflytande som skulle fläcka ner deras moral. De lagrar inom sig bara det som kan hjälpa dem att utveckla en ren och ädel karaktär. De önskar att bli formade efter den gudomliga förebilden. - The Youth’s Instructor, den 5 januari 1893 rätt

(406)Våra ord kan vara till hjälp
Kristna samtalar alltför lite om de värefulla erfarenheter som de har gjort. Guds verk lamslås genom att talets gåva missbrukas och Han blir vanärad. Avundsjuka, kränkande antydningar och själviskhet får sin näring i hjärtat och orden vittnar om det inte fördärvet. Många som tar Jesu namn på sina läppar ger efter för onda tankar och talar illa om andra. De talar sällan om den godhet, barmhärtighet och kärlek, som Gud visade då Han gav sin Son för världen. Detta har Han gjort för oss och borde då inte vår kärlek och tacksamhet komma till uttryck? Skulle vi då inte anstränga oss för att låta våra ord bli till hjälp och uppmuntran för varandra i vår kristna erfarenhet? Om vi verkligen älskar Jesus kommer vi att ära Honom med våra ord. De som inte tror blir ofta övertygade, då de hör en ren och äkta lovprisning och tacksägelse till Gud. {MYP 424.1} - Review and Herald, den 25 januari 1898 rätt

(406)Vårt inflytande
Just det exempel som den kristne visar, hans uppträdande så väl som hans tal, skulle vara sådant att det väcker en önskan hos syndaren att komma till livets källa. - Review and Herald, den 29 november 1887 rätt

nästa kapitel