Undervärdering av moderns arbete

(185)Modern frestas tro att hennes arbete är mindre värt. - Ofta kan det vara svårt för modern, att inse hur viktigt hennes arbete är. Det är en uppgift som sällan värdesätts helt och fullt. Andra vet lite om hennes bördor och bekymmer. Hennes dag är ofta en ständig upprepning av små plikter som kräver tålamod, självkontroll, takt, vishet och självuppoffrande kärlek. Och ändå kan inte husmodern skryta med att ha utfört någon bragd. Hon har bara sörjt för att allt i hemmet har gått friktionsfritt. rätt

(185)Ofta är hon trött och uppgiven efter att ständigt på nytt ha försökt tala vänligt till barnen, hålla dem verksamma och glada och leda dem på rätt väg. Kanske känner hon, att hon inte har uträttat något. Men så är det inte. Himmelska änglar håller vakt över den utslitna husmodern och lägger märke till de bördor hon bär dag efter dag. Kanske blev inte hennes namn beaktat i det här livet, men det står skrivet i Livets bok hos Lammet. rätt

(185)Den samvetsgranna husmodern kommer alltid att utföra sina plikter med värdighet och glädje. Hon ser inte på det dagliga arbetet som något mindervärdigt, utan utför glad och villig med sina egna händer allt, som är nödvändigt för att hålla hemmet i ordning. rätt

(185)Betraktas som mindre värt än missionsarbete. - Hur viktigt är inte detta arbete! Och ändå är det många mödrar, som längtar efter att delta i aktivt missionsarbete. Om de bara kunde få resa till främmande land, skulle de känna att de uträttade något. Att ta på sig de dagliga plikterna i hemmet på ett plikttroget sätt tycks vara en alltför slitsam och otacksam uppgift. rätt

(185)Den mor, som längtar efter att bli kallad till ett missionsfält, har ett sådant i familjekretsen... Är inte hennes egna barns själar lika mycket värda som hedningarnas själar? Med öm omsorg borde hon vaka över de växande barnasinnena och leda alla deras tankar till Gud. Vem är bättre i stånd till detta än en kärleksfull mor som fruktar Gud? rätt

(186)Det är många som inbillar sig, att om de inte är direkt engagerade i aktivt missionsarbete, utför de inte Guds vilja. Men detta är en stor missuppfattning. Alla har ett uppdrag att utföra för Herren. Det är underbart att göra hemmet tilltalande och sådant som Gud vill att det skall vara. Om vi är mottagliga för det som Gud vill ge oss, behöver vi inte vara så rikt begåvade för att göra hemmet sådant som Gud vill ha det. En helhjärtad tjänst för Gud kommer att låta ett klart ljus lysa fram. Alla män och kvinnor kan tjäna sin herre på ett helhjärtat sätt, genom att uppriktigt och ärligt att ge akt på det som de har lärt sig och genom att lära sina barn att leva rätt och inte vanära Gud. Detta arbete är lika viktigt, som det predikanten utför från talarstolen. rätt

(186)De mödrar, som är villiga att ta itu med den gärning som är inom räckhåll och med en glad och tillitsfull ande hjälper sina män att bära bördorna och uppfostra sina barn för Gud, är missionärer i ordets djupaste mening. rätt

(186)Församlingsarbetet får inte prioriteras framför omsorgen om familjen. – Om du försummar dina plikter som hustru och mor och önskar att Gud skall ge dig en annan uppgift, kan du vara säker på att Gud inte kommer att motsäga Sig själv. Han kommer att peka på de uppgifter du har i hemmet. Om du menar, att du har utsetts till en högre och heligare gärning, har du helt säkert fallit offer för en villfarelse. Genom att visa trofasthet i hemmet och arbeta för de människor som står dig närmast, kommer du att utvecklas till att kunna bära allt större ansvar för Kristus. Var på det klara över att de som försummar sina plikter i hemmet, inte är lämpliga för att arbeta för andra människor. rätt

(186)Herren har inte kallat dig för att du skall försumma hem, make och barn. Han arbetar inte på det sättet och kommer heller aldrig att göra det... Du får aldrig för ett ögonblick tro att Gud har gett dig en uppgift, som gör en skilsmässa nödvändig mellan dig och dina närmaste. Du får inte låta dem bli demoraliserade genom olämpliga kontakter eller genom att göra deras hjärtan hårda mot sin mor. Det är att låta ljuset lysa i helt fel riktning. På det sättet gör du det betydligt svårare för dina barn att bli, vad Gud skulle vilja att de blev och att till sist nå himlen. Gud har omsorg om dem och som Hans barn måste du följa i Hans fotspår. rätt

(187)De första barnaåren är den bästa tiden för att arbeta, vaka och be för att älska fram alla goda anlag. Detta måste fortsätta utan avbrott. Kanske kommer du då och då att uppmanas delta i mödra- föreningar och symöten eller till att utföra missionsarbete. Men om du inte kan överlämna barnen till en trofast och förstående medhjälpare, är det din plikt att svara, att Gud har gett dig en annan uppgift, som du inte på något sätt kan försumma. När du överdriver ett eller annat arbete, kommer det alltid gå ut över din förmåga att uppfostra barnen så som Gud har sagt. Som Kristi medarbetare är det din plikt att uppfostra dem som Hans egendom. rätt

(187)Många av de felaktiga karaktärsdrag hos ett barn, som inte har uppfotrats på rätt sätt, måste föras på moderns konto. Hon bör inte ta på sig uppgifter i församlingen, som tvingar henne att försumma barnen. En mors första uppgift är att hindra, att det sätts käppar i hjulen för uppfostran av barnen... rätt

(187)Det finns inte något annat sätt, på vilket en mor kan vara till större nytta i församlingen än genom att viga sin tid åt dem, som är beroende av hennes närvaro och av den uppfostran som hon kan ge. rätt

(187)Det är fel att önska sig större missionsuppgifter. – En del mödrar längtar efter att ta del i missionsarbete, samtidigt som de försummar de enklaste plikter som kommer i deras väg. De tar sig inte tillräckligt an barnen och de underlåter att göra hemmet tilldragande för familjen. Gräl och klagomål är vanliga företeelser och de unga kommer så småningom att uppfatta hemmet som den otrevligaste platsen i världen. Följaktligen ser de med otålighet fram emot den dag, då de kan lämna det och de känner inte den minsta motvilja mot att bege sig ut i den stora världen, där hemmets inflytande inte längre begränsar dem och där föräldrarnas råd inte längre når dem. rätt

(188)Föräldrarna borde alltid ha som sitt mål att vinna barnens hjärta, binda dem till sig och leda dem på rätt väg. Men hur ofta ödslar de inte bort gudagivna möjligheter! Hur ofta är de inte blinda för de viktigaste plikterna i livet, därför att de har en fåfäng önskan om att arbeta på ett större missionsfält. rätt

nästa kapitel