När föräldrarna blir gamla

(282)”Hedra din far och din mor.” - Barnens plikt att hedra sina föräldrar varar hela livet. Om föräldrarna är gamla och svaga, bör barnen visa dem den hängivenhet och uppmärksamhet de då behöver. Även om det krävs självförnekelse, bör de ändå på ett ädelt och beslutsamt sätt vara sådana mot föräldrarna, att de kan avlägsna all oro och ängslan från deras sinnen och tankar... rätt

(282)Barnen bör lära sig att vara vänliga och omsorgsfulla mot sina föräldrar. De bör själva ta sig an dem, för de gamla tycker inte om att bli omhändertagna av andra. Vi måste utnyttja alla tillfällen till att så vänlighetens frö. rätt

(282)Vi kommer alltid att stå i skuld till våra föräldrar. Vår kärlek till dem och deras kärlek till oss bestäms inte av år eller avstånd och vi kan heller aldrig frita oss från vårt ansvar för dem. rätt

(282)Barnen bör alltid komma ihåg, att de gamla föräldrarna inte har så många källor till glädje och trivsel. Det finns inte något, som bedrövar dem mer, än att barnen inte bryr sig om dem. Finns det någon värre synd än att förorsaka en gammal, hjälplös far eller mor sorg? rätt

(282)Göra vägen lättare. - När barnen har kommit upp i vuxen ålder, menar somliga, att de har uppfyllt sina plikter mot föräldrarna om de har skaffat dem ett ställe att bo på. De ger dem mat och husrum, men inte kärlek och omsorg. När föräldrarna blir gamla och längtar efter att barnen skall ge uttryck för kärlek och förståelse, undanhålls de den uppmärksamhet de förtjänar. rätt

(282)Barnen borde aldrig underlåta att visa föräldrarna kärlek och respekt. Så länge föräldrarna lever, bör barnen vara glada över att kunna hedra och respektera dem. De bör fylla de år, som föräldrarna har kvar att leva, med så mycket glädje och solsken som möjligt. De bör göra vägen mot graven lättare, så att den inte blir så tung att gå. Det finns inte någon bättre rekommendation, än att ett barn har hedrat sina föräldrar. Barnen kan inte heller få något bättre omnämnande i himlens böcker, än att de har älskat och ärat sin far och mor. rätt

(283)Otacksamhet mot föräldrarna. - Är det möjligt, att barn kan glömma sina plikter mot sina föräldrar så fullständig, att de inte är villiga att göra det de kan för att ta bort alla orsaker till sorg och besvikelse hos dem och hjälpa dem med outtröttlig omsorg och kärlek? Känner de inte någon glädje över att kunna göra föräldrarnas sista levnadsdagar till deras bästa tid? Hur kan en son eller dotter gå med på att överlämna en far eller mor till främmande människor, för att de skall ta sig an dem? Även om modern inte är troende och svår att komma överens med, befriar det inte barnen från det ansvar Gud har lagt på dem när det gäller föräldrarna. rätt

(283)Somliga föräldrar är skyldiga till barnens bristande respekt. - Om föräldrarna inte är observanta på barnens behov av respekt medan de är små, utan tillåter sig att tala på ett retligt och oartigt sätt, kommer det att få förskräckliga konsekvenser många år senare. Om de inte kräver absolut lydnad av sina barn, misslyckas de med att lägga en rätt grund för de små barnens karaktär. Barnen uppfostras då till att vanära sina föräldrar när de blir gamla och bereder dem sorg när de närmar sig graven, såvida inte Kristi nåd får lov att förändra barnen och forma deras karaktärer i rätt riktning. rätt

(283)Hämnas inte någon orätt. - En dotter sa om sin mor: ”Jag kände alltid motvilja mot min mor och det gjorde hon mot mig också.” Dessa ord står skrivna i himlens böcker och kommer att bli uppenbarade på domens dag, då alla skall få igen efter sina gärningar. rätt

(283)Om barnen menar, att de blev alltför strängt behandlade då de växte upp, kommer det ändå inte att hjälpa dem att växa till i nåd och kunskap om Kristus eller till att återspegla Hans bild, om de hyser en hatets och hämndens ande mot föräldrarna, när de har blivit gamla och svaga. Är inte föräldrarnas hjälplöshet i sig själv en bön om barnens kärlek? Skall inte behoven hos en gammal far eller mor locka fram det ädlaste och finaste i människohjärtat? Och skall inte barnen, genom Kristi nåd, behandla sina föräldrar med omtanke och respekt? rätt

(284)Låt inte hjärtat bli hårt som diamant mot far och mor! Hur kan en dotter som bär Kristi namn, känna ovilja mot sin mor, särskilt som modern är sjuk eller gammal? Låt vänlighet och kärlek, det kristna livets godaste frukter, finna en plats i barnens hjärtan mot föräldrarna. rätt

(284)Visa tålamod mot skröpligheter. - Hur fruktansvärt är det inte att se, att ett barn vänder sig bort från en mor som har blivit gammal och skröplig och inte är så klar i tankarna. Hur ömma och tåliga bör inte barnen vara mot en sådan mor! De bör tala milt och vänligt och inte göra henne upprörd på något sätt. En sann kristen kommer aldrig att vara ovänlig. Han kommer inte under någon omständighet att försumma sin far och mor, utan rätta sig efter budordet: ”Hedra din far och din mor.” Gud har sagt: ”För ett grått huvud skall du resa dig upp, och den gamle skall du ära. Du skall frukta din Gud. Jag är HERREN.” rätt

(284)Det finns många skröpliga föräldrar, som inte klarar att ta hand om sig själva. Jag vill uppmana alla barn att fylla deras sista dagar med glädje, frid och kärlek. På sin väg mot graven bör de för allt i världen bara få höra vänliga, kärleksfulla, medkännande och förlåtande ord. Ni önskar er Guds kärlek, barmhärtighet och nåd och att Han skall vara hos er, när ni är sjuka. Skall ni inte behandla andra på samma sätt, som ni själva vill bli behandlade? rätt

(285)Guds plan för de gamla. – Ständigt på nytt bör vi understryka, hur viktigt det är att ta sig an äldre trossyskon som inte har något hem. Vad kan vi göra för dem? Herren har upprepade gånger gett mig ljus över denna fråga. Den bästa lösningen är inte att upprätta institutioner som skall ta sig an de äldre, så att de kan vara tillsammans. Vi bör inte sända dem hemifrån, för att andra skall ta sig an dem. De enskilda familjemedlemmarna bör ta sig an sina egna släktingar. Om detta inte är möjligt, bör det vara församlingens sak och vi bör betrakta det både som en plikt och en förmån. Alla som har Kristi Ande, kommer att behandla de svaga och gamla med särskild respekt och omsorg.

En förmån som ger glädje och tillfredsställelse. - Tanken på att man som barn har varit till glädje och tröst för sina föräldrar, är en tanke som ger tillfredsställelse genom hela livet. Och den kommer särskilt att fylla oss med glädje, när vi mest har behov av kärlek och medkänsla. När hjärtat är fyllt med kärlek, kommer vi att se det som en dyrbar förmån att göra vägen mot graven lättare och ljusare för våra föräldrar. Vi kommer att glädja oss över att fylla deras sista dagar med tröst och glädje och frid. Att göra något annat, att beröva hjälplösa, gamla människor den vänliga omtanke och hjälp de har behov av att få från söner och döttrar, kommer att fylla våra sinnen med sorg och självförebråelser och våra dagar med ånger, såvida inte våra hjärtan har blivit hårda och kalla som sten. rätt

nästa kapitel