Familjens ekonomi
Guds förvaltare

(286)Allt är Guds egendom. - Grunden för hederlighet och all sann framgång är det faktum, att vi är Guds egendom. Han har skapat allt och allt tillhör Honom. Vi är hans förvaltare. Allt vi äger, har Han anförtrott oss, för att vi skall använda det i överensstämmelse med Hans vilja. rätt

(286)Detta är en förpliktelse, som vilar över alla människor. Det omfattar allt som vi sysslar med. Oavsett om vi är medvetna om det eller icke, är vi förvaltare. Gud har utrustat oss med förmågor och möjligheter och satt oss in i världen för att utföra ett verk, som Han har berett för oss. rätt

(186)Pengarna är inte våra, inte heller hus och mark, bilder, möbler, kläder och andra saker. Vi är främlingar och pilgrimer. Vi har bara fått löfte om det, som vi behöver för livets uppehälle... Allt annat är något som Gud anförtror oss, så att vi kan bli i stånd till att ta emot de eviga rikedomarna. Om vi består denna prövning, skall vi en gång som egendom få ta emot allt det, som Kristus har köpt med Sitt blod. Då skall vi få del av härlighet, ära och odödlighet. rätt

(286)Vi måste avlägga räkenskap. - Om våra trossyskon ville tillgodose Guds verk med de pengar, som Gud har anförtrott dem, men som de slösar bort för att tillfredsställa sig själva och dyrka sina avgudar, skulle de samla sig skatter i himlen och de skulle utföra den gärning, som Gud förväntar sig av dem. Men det är många som lever slösaktigt, precis som den rike mannen i liknelsen. De pengar som Gud har anförtrott dem, för att Hans namn skall bli förhärligat, använder de till onödiga saker. De tänker inte på vilket ansvar Gud har lagt på dem. De tänker inte på att de en dag skall avlägga räkenskap för hur de har förvaltat Guds egendom. Den dagen är inte långt borta. rätt

(278)Vi får aldrig glömma att vi i domen skall stå till svars för hur vi har använt Guds medel. Mycket har använts för själviska ändamål, för att tillfredsställa oss själva på ett sätt, som inte leder till något gott, utan bara till skada. När vi verkligen inser, att det är Gud som ger oss allt gott och att de pengar vi har är hans, kommer vi att använda dem med omtanke och i överensstämmelse med Hans heliga vilja. Det som är seder och bruk i världen bör inte utgöra någon förebild för oss. Vi bör aldrig vilja rätta oss efter det som världsliga människor gör och vi får aldrig låta våra benägenheter få herravälde över oss. rätt

(287)Vårt sätt att använda pengar kan hjälpa oss att växa andligt, om vi använder dem rätt och om vi betraktar dem som något vi har anförtrotts av en helig Gud och inte något, som skall tillfredsställa stolthet, fåfänga, aptit och lidelser. rätt

(287)Det har visats mig, att änglarna för noggrann räkenskap över alla offergåvor som ges till Guds verk och likaså över det resultat, som dessa medel leder fram till. Gud lägger märke till också den minsta gåva som ges till Hans verk och om givaren gör det med glädje eller motvilligt. Motiven för att ge räknas också med. rätt

(287)En del av familiens budget. – ”På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara.” (1 Kor. 16:2) Alla medlemmar i familjen, från de äldsta till de yngsta, kan visa detta slags offerglädje. (Obs! Hänvisning görs här till planer som följdes av den första kristna församlingen, genom att varje vecka lägga åt sidan tionden och offer.) rätt

(287)Planen för systematisk välgörenhet kommer att visa sig vara ett beskydd mot frestelsen att använda pengar på onödiga saker. I särskilt hög grad kommer den att vara till välsignelse för dem som äger mycket, eftersom den kommer att hindra dem från att leva på ett slösaktigt sätt. Varje vecka blir de familjemedlemmar, som helhjärtat går med på planen, påminda om vad Gud kräver av alla familjer. Genom att neka sig själv något, som egentligen är onödigt och överflödigt, för att ha något att ge till Guds sak, lär de sig innebörden av självförnekelse för att upphöja Gud. rätt

(288)En gång varje vecka ställs alla ansikte mot ansikte med vad de har gjort under loppet av veckan, pengarna de kunde ha haft, om de hade visat ekonomisk besinning och de pengar de inte längre har, eftersom de har förbrukats på själviska ändamål. Samvetet väcks och det försvarar eller anklagar dem inför Gud. Om vi vill ha frid i sinnet och om vi vill, att Gud skall erkänna oss som goda tjänare, måste vi äta, dricka och klä oss till Hans ära. rätt

(288)Guds krav måste komma först. - Guds krav kommer alltid först. Vi lever inte upp till Hans vilja, om vi offrar det till Honom som finns kvar, när vi har fyllt alla våra inbillade behov. Innan vi överhuvudtaget använder något av det vi tjänar, bör vi lägga åt sidan den del Han kräver. rätt

(288)I det gamla förbundet brann alltid ett tackoffer på altaret, som visade hur oändligt mycket människan är skyldig Gud. När vi har framgång i vårt arbete, beror det på att Gud välsignar oss. En del av inkomsten bör vi ge till de fattiga och en ännu större del bör vi ge till Guds sak. När vi ger det tillbaka till Gud, som Han förväntar Sig från oss, kommer Han att helga och välsigna det, som vi har kvar för eget bruk. Men när en människa rövar från Gud genom att hålla tillbaka något av det som Han kräver, vilar Guds förbannelse över alltsammans. rätt

(288)Kom ihåg dem som befinnner sig i nöd! - Alla själviska drag måste avlägsnas från våra sinnen, om Kristi karaktär skall bli synlig i våra liv. Om vi skall fullfölja det verk, som Han har gett oss, kommer det att bli nödvändigt att ge vartenda öre av det vi kan spara. Vi kommer att upptäcka mycket fattigdom och nöd i många hem och vi kommer att möta förtvivlade och lidande människor som behöver vår hjälp. Vi känner väldigt litet till hur mycket mänskligt lidande det finns omkring oss. Men när vi har möjlighet, bör vi vara villiga att ge omedelbar hjälp till dem som är i nöd. rätt

(288)Genom att slösa bort pengar till lyx, stjäl vi från de fattiga de medel, som de behöver till mat och kläder. Det som används för att tillfredsställa vår stolthet, både när det gäller kläder, bostad, möbler och alla slags prydnader, kunde lindra nöden i många stackars lidande familjer. Guds förvaltare är satta till att ta sig an de nödställda. rätt

(289)Guds botemedel mot själviskhet och begär. - När offer och gåvor är en frukt av självförnekelse, kommer de att betyda mycket också för givaren. Det hjälper oss att förstå Jesu gärning, Han som gick omkring och gjorde gott, som hjälpte de lidande och gav till dem som behövde. rätt

(289)En ständigt självförnekande offerglädje är Guds medel mot de tärande synder som kallas själviskhet och begär. Gud har infört det systematiska givandet till Sitt verks bästa och för att sörja för de lidande och nödställda. Han vill, att det skall bli en vana att ge, för att det skall motverka begärets farliga och bedrägliga synd. När vi kontinuerligt ger gåvor, kommer begäret att dö av svält. Systematiskt givande är Guds medel för att ta rikedomen från den girige så fort den har samlats ihop, eftersom Han är dess rättmätige ägare... rätt

(289)Guds plan för regelbundet givande kommer att försvaga begäret och låta givmildhet komma i dess ställe. Om vår rikedom ökar, finns det alltid en fara för att vi skall bli bundna av den, även om vi gör anspråk på att frukta Gud. Ju mer människor får i sin ägo, desto mindre ger de till Gud. På detta sätt kan rikedomen göra oss själviska. Hamstring leder alltid till girighet. Ju mer dessa onda saker får lov att prägla vårt handlande, desto starkare grepp får de om oss. rätt

(289)Gud känner till de faror som omger oss och Han har försett oss med medel som skall hindra vår undergång. Han kräver att vi ständigt skall göra gott och visa barmhärtighet. När detta blir en vana, kommer den att bryta de vanor som verkar i motsatt riktning. rätt

nästa kapitel