Det adventistiska hemmet kapitel 62. Från sida 297.     Från sida 381 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Ekonomiskt förstånd i vardagslivet

(297)"Ta vara på det som blir över" - Kristus gav en gång sina lärjungar en lektion i sparsamhet, som är värd att uppmärksamma. Han utförde ett underverk för att mätta flera tusen hungriga människor, som lyssnade på Hans undervisning. När alla hade ätit sig mätta, tillät Han inte, att det som var kvar kastades bort. Han, som förmådde ge mat till den stora folkmassan när det var nödvändigt, bad lärjungarna att samla ihop resterna så att ingenting gick förlorat. rätt

(297)Denna undervisning är lika nyttig för oss, som den var för dem som levde på Kristi tid. Guds Son har omsorg om allt som vi behöver i det dagliga livet. Han glömde inte de rester, som blev över efter den stora måltiden, trots att Han kunde ombesörja en liknande måltid när helst Han skulle vilja. rätt

(297)Denna undervisning gäller på livets alla områden. Vi måste visa ekonomiskt förstånd i allt. Vi måste ta vara på det som blir över, så att ingenting går förlorat. Det finns en religion som inte berör hjärtat utan begränsas till tomma fraser. Den får inte genomsyra det praktiska livet. Kristen plikt måste gå hand i hand med största försikighet när det gäller affärer. rätt

(297)Lär självförnekelse av Kristus. - För att lära känna de besvikelser, prövningar och bekymmer som människor får möta, steg Kristus ned till smärtans och förödmjukelsens största djup. Han har gått den väg som Han ber sina efterföljare att gå. ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.” Men de som kallar sig kristna är inte alltid villiga att förneka sig själva så som Frälsaren gjorde. De är inte villiga att begränsa sina önskningar och krav, så att de kan ge mer till Herren. Enskilda skyller på att familjen har dyrbara vanor och att det kostar mycket att uppfylla önskningarna. Men detta visar bara, att de behöver tillägna sig ekonomisk kunnighet så som det kom till uttryck i Jesu liv... rätt

(297)Alla människor frestas att ge efter för sina själviska och extravaganta önskningar. Men låt oss aldrig glömma, att livets och härlighetens Herre kom till denna jord för att lära människorna, vad det vill säga att förneka sig själva. rätt

(298)De, som inte bara lever för sig själva, kommer inte att använda alla pengar till mer eller mindre konstlade behov för att inrätta sitt liv så bekvämt som möjligt. De kommer alltid att ha klart för sig att de är Kristi efterföljare och att det finns andra som behöver mat och kläder. rätt

(298)Vi bör vara sparsamma för att kunna stödja Guds sak. - Mycket skulle kunna sägas till de unga om den förmån det är för dem att stödja Guds sak genom att lära sig sparsamhet och självförnekelse. Många tror, att de måste unna sig det ena eller andra nöjet och för att kunna göra det, vänjer de sig vid att leva ur hand i mun. rätt

(298)Gud vill, att vi skall bli bättre i detta avseende. Vi syndar mot oss själva, när vi är tillfreds med att ha nog till mat, dryck och kläder åt oss. Men Gud har satt upp högre mål för oss. Om vi är villiga att göra avkall på våra själviska behov och viga alla våra förmågor och krafter till att arbeta för att främja Guds sak, kommer himmelska varelser att samarbeta med oss och göra oss till en välsignelse för mänskligheten. rätt

(298)Även om de unga är fattiga, kan de genom flit och sparsamhet trots detta lägga något åt sidan för Guds verk. rätt

(298)När vi frestas att använda pengar i onödan. - När ni frestas att använda pengar på onödiga saker, bör ni komma ihåg vilken självförnekelse och självuppoffring Kristus utstod för att frälsa den fallna mänskligheten. Vi måste lära våra barn vad självbehärskning och självförnekelse är. Orsaken till att så många predikanter känner, att de har det svårt på det ekonomiska området, är att de inte lärt sig att behärska sin smak, sin aptit och sina benägenheter. Orsaken till att så många går i konkurs och tillägnar sig pengar på ett oärligt sätt är, att de försöker tillfredsställa barnens och hustruns alltför stora behov. Med vilken omsorg borde inte alla föräldrar vara med och lära sina barn ekonomiskt förstånd genom genom ord och exempel! rätt

(298)Jag önskar, att jag kunde få alla att förstå, vilken allvarlig synd det är att slösa bort Herrens pengar på inbillade behov. rätt

(298)Även om de summor det rör sig om kan förefalla obetydliga vid första ögonkastet, kommer de ändå att starta en kedjereaktion, som får konsekvenser in i evigheten. När böckerna öppnas vid den Yttersta domen, kommer vi att få se vad som har gått förlorat. Vi kommer att få se allt det goda, som vi kunde ha uträttat för de små och stora summor, som vi använde till rent själviska ändamål. rätt

(299)Ta vara på småpengarna. - Ni bör inte slösa bort småpengarna genom att köpa onödiga saker. Ni tror kanske, att dessa små summor inte har någon betydelse, men några ören här och några där kommer till slut att utgöra ett ansenligt belopp. Om det var möjligt, skulle vi uppmana er att tillgodose Guds verk med de medel som används onödigt, till onödiga kläder och till andra själviska behov. Runt oss finns det en gränslös fattigdom på alla håll och Gud har gjort det till vår plikt att lindra människornas nöd så långt det är möjligt. rätt

(299)Gud önskar, att Hans folk skall vara omtänksamt och hjälpsamt. Han vill att de skall visa ekonomisk kunnighet på alla områden och inte låta något slösas bort. rätt

(299)De belopp, som vi dagligen använder till onödiga saker, därför att vi inbillar oss, att det bara rör sig om småpengar, utgör så småningom stora summor. Om vi multiplicerar dem med antalet dagar på året, kommer talet att förefalla nästan otroligt. Och det ökar för varje år. rätt

(299)Sök inte efterlikna rika grannar. - Det är fel av oss att låtsas vara rika eller något annat, som är förmer än vad vi är. Vi bör inte göra oss själva till något annat än det vi är - Frälsarens ödmjuka lärjungar. Det angår inte oss, om våra grannar bygger vackra hem och inreder dem på ett sätt, som vi inte har möjlighet att efterlikna. Hur tror ni, att Jesus ser på våra själviska ansträngningar för att tillfredsställa aptiten, behaga våra gäster eller tillfredsställa våra benägenheter? Det är en snara för oss att försöka bli uppmärksammade eller att tillåta våra barn att göra det. rätt

(299)Erfarenhet från Ellen Whites barndom. - Redan då jag var tolv år gammal, hade jag lärt mig vad sparsamhet är. Min syster och jag lärde oss ett yrke och även om inkomsten bara var tjugofem cent om dagen, klarade vi ändå av att spara litet till missionen. Vi sparade litet hela tiden ända tills vi hade trettio dollar. När vi sedan nåddes av budskapet om Herrens snara återkomst och vi fick veta, att behovet av pengar var stort, kände vi det som vår förmån att kunna överlämna dessa trettio dollar till far, för att han skulle kunna investera dem i traktater och andra skrifter för att föra ut budskapet till dem som var i mörket... rätt

(300)Med de pengar vi hade förtjänat, försåg min syster och jag oss själva med kläder. Vi lämnade våra pengar till vår mamma med orden: ”Använd dem så, att det blir något över till missionen.” Det ville hon göra, för att på det sättet uppmuntra en missionsanda i oss. rätt

(300)Sparsamhet är en princip. - Om vi skall vara med och fylla behovet av medel till Guds sak och lindra nöd och lidande bland våra medmänniskor, kan vi inte vara likgiltiga och släpphänta i vårt sätt att använda pengar. Vi måste alltid vara noggranna med att hålla utgifterna inom ramen för vad vi tjänar. Sparsamhet måste vara en princip för oss. Vi måste känna oss förpliktade till att spara, så att vi har något att ge. rätt

nästa kapitel