Livet i det nya Eden-hemmet

(418)Ett nytt Eden. Edens lustgård fanns i fortsättningen kvar på jorden långt efter det att människorna hade drivits bort från dess fridfulla stigar. Den fallna mänskligheten fick under lång tid lov att betrakta de oskyldigas rätta hem. Men ingången var spärrad av änglavakt. Vid porten där keruberna höll vakt, blev Guds härlighet uppenbarad. Adam och hans söner kom hit för att tillbe Gud. Här förnyade de sina löften om lydnad mot den lag som de hade överträtt – vilket hade drivit dem bort från Eden. När orättfärdighetens flodvåg sköljde över världen och människornas ondska beseglade deras förintelse genom en syndaflod, blev Eden draget tillbaka från jorden av samma hand som hade skapat den. Men när allt på nytt kommer att återupprättas, när Gud skapar ”en ny himmel och en ny jord”, skall Eden återskapas ännu skönare än i begynnelsen. rätt

(418)De, som har hållit Guds bud, skall då inandas odödlig livskraft vid foten av livets träd och genom oändliga tidsåldrar skall inbyggarna i syndfria världar se en bild av Guds fullkomliga skapelseverk i denna vackra trädgård. Den är inte märkt av syndens förbannelse utan är ett exempel på vad hela världen kunde ha blivit, om människan hade uppfyllt Skaparens härliga plan. rätt

(418)Guds stora återlösningsplan kommer att leda till att världen på nytt kommer in under Guds nåd. Allt som har gått förlorat på grund av synd, skall återupprättas. Inte bara människan, utan också jorden skall återlösas och bli ett hem för Hans lojala folk. I sex tusen år har Satan kämpat för att behålla herraväldet över jorden. Nu går Guds ursprungliga avsikt med skapelsen i uppfyllelse. ”Då skall alla i ditt folk vara rättfärdiga och för evigt besitta landet.” (Jes. 60:21) rätt

(418)”Tills förlossningen kommer för Guds folk.” Guds ursprungliga syfte med att skapa jorden blir uppfyllt, när den blir en evig boplats för de frälsta. ”Då skall alla i ditt folk vara rättfärdiga och för evigt besitta landet.” (Jes. 60:21) Den tid har kommit, som heliga män med längtan har sett fram emot ända sedan det flammande svärdet utestängde det första människoparet från Edens lustgård - tiden för Guds folks förlossning. Denna jord blev ursprungligen given till människorna som deras kungarike, men de överlämnade den i Satans händer och den mäktige fienden har hållit den fast i sitt grepp. Men nu är den återvunnen genom den stora frälsningsplanen. rätt

(419)Allt, som gick förlorat med den förste Adam, blir återvunnet med den andre Adam. Profeten säger: ”Och du Herdetorn, du dotter Sions kulle, till dig skall det komma, det forna herraväldet skall komma, dottern Jerusalems kungsdöme.” (Mika 4: 8) Och Paulus pekar framåt mot att ”hans eget folk skall förlossas”. (Ef. 1:14) rätt

(419)Gud skapade jorden till bostad för heliga och lyckliga människor. Denna avsikt kommer att gå i uppfyllelse när jorden är förnyad genom Guds kraft och befriad från synd och sorg, som de frälstas eviga hem. rätt

(419)Adam skall bo i det nya Eden. Efter det att Adam blev utstött från Eden, var hans liv på jorden fyllt av sorg. Varje vissnat blad, varje djur som blev offrat, varje ödeläggelse i naturen, varje fläck på människans oskyldighet påminde honom ständigt om hans synd. Han led fruktansvärt då han såg hur orättfärdigheten tilltog. Och när han försökte tillrättavisa folket, blev han förebrådd för att han själv hade orsakat synden. Med ödmjukt tålamod bar han under nära tusen år straffet för sin synd. Han ångrade uppriktigt sin synd och litade på den utlovade Frälsarens förtjänst och dog i hopp om uppståndelsen. Guds Son befriade människorna från deras nederlag och fall och nu blir Adam genom försoningsverket på nytt insatt i sitt första herradöme. rätt

(419)I gränslös lycka betraktar han de träd som en gång gladde honom, samma träd från vilka han plockade frukt, då han ännu levde i oskyldighet och glädje. Han ser vinrankorna som han har odlat med sina egna händer, samma blomster som han en gång gladde sig över att sköta om. Han fattar nu att detta är verklighet. Han förstår, att detta verkligen är det återupprättade paradiset och att det är skönare nu, än då han drevs bort från det. Frälsaren leder honom till livets träd, plockar den härliga frukten och ber honom att äta den. Han ser sig omkring och upptäcker, att en stor skara av hans familj är frälst och står i Guds paradis. Så kastar han sin skinande krona framför Jesu fötter och omfamnar Förlossaren. Han spelar på guldharpan och himlavalven genljuder av hans segerssång: ”Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.” (Upp. 5:12) Adams familj upprepar sången och kastar sina kronor för Frälsarens fötter, medan de knäböjer i tillbedjan. rätt

(420)De änglar, som grät då Adam föll och som gladde sig när Jesus uppstod och for upp till himlen efter det att Han hade öppnat graven för alla som ville tro på Hans namn, är vittnen till denna återförening. Nu ser de, att försoningsverket är fullbordat och de ansluter sig till den stora lovprisningskören. rätt

(420)Ett hem för de hemlösa i denna världen. Fruktan för att ge de frälstas arv en alltför materiell prägel, har fått många att förandliga och bortförklara de sanningar, som har fått oss till att betrakta det som vårt hem. Kristus försäkrade Sina lärjungar om att Han gick bort för att bereda rum för dem i sin Fars hus. De som tar emot det som Bibeln lär, behöver inte vara helt okunniga om det himmelska hemmet... Det mänskliga språket är alltför fattigt för att kunna beskriva vilken lön de rättfärdiga skall få. Bara de som en gång får se det, kommer att veta något om det. Ett begränsat människosinne kan inte uppfatta härligheten i Guds paradis. rätt

(420)I Bibeln kallas de frälstas arv för ett land. Där leder den himmelske herden sin hjord till källan med det levande vattnet. Livets träd ger sin frukt varje månad och bladen på trädet tjänar till läkedom för folken. Det flyter ständiga vattenströmmar, klara som kristall och längs dem kastar de vajande träden sina skuggor på stigarna som iordningställts för Herrens friköpta. De vidsträckta slätterna övergår i vackra kullar och Guds berg reser sina höga toppar. På dessa fridfulla slätter, längs de levande vattenströmmarna, kommer Guds folk, som så länge har varit främlingar och pilgrimmer, att finna ett hem. rätt

(420)Det finns hem för pilgrimmerna på jorden. Där kommer de rättfärdiga att få kläder, härliga kronor och segerpalmer. Allt i Guds försyn, som har varit obegripligt för oss, kommer att vara enkelt och tydligt för oss i den kommande världen. Det som var svårt att förstå, kommer vi då att få förklaring på. Nådens hemligheter kommer då att öppnas för oss. Där vårt begränsade förstånd bara såg förvirring och brutna löften, kommer vi att upptäcka den vackraste och mest fullkomliga harmoni. Vi kommer att förstå, att det var Guds gränslösa kärlek, som tillät de erfarenheter som föreföll oss vara de mest prövande. När vi förstår vilken öm omsorg Gud har om oss, Han som får allting att samverka till vårt bästa, kommer vi att glädja oss med en glädje som är obeskrivlig och förhärligad... rätt

(421)Vi är på väg hem. Han som älskat oss så högt, att Han dog för oss, har byggt en stad åt oss. Det nya Jerusalem är vår viloplats. Ingen kommer att sörja i Guds stad. Aldrig skall vi höra någon klaga på grund av sorg. Det skall inte höras någon sorgesång över grusade förhoppningar och besvikna känslor. Snart kommer sorgens dräkt att bytas ut mot bröllopskläderna. Snart skall vi bevittna kungens kröning. De som har dolt sitt liv med Kristus i Gud, de som har utkämpat trons goda strid på jorden, kommer att lysa med Återlösarens härlighet i Guds rike. rätt

(421)De återlöstas privilegier. Himlen är en god plats. Jag längtar efter att vara där och se min käre Jesus som gav Sitt liv för mig och bli förvandlad till Hans härliga avbild. Språket förmår inte att ge uttryck för härligheten i den kommande ljusa världen. Jag törstar efter de levande strömmar som fyller Guds stad med glädje. Herren har låtit mig få se in i andra världar. Jag fick vingar och en ängel följde mig från staden till en plats som var ljus och härlig. Gräset var friskt och grönt, fåglarna drillade en vacker sång. Inbyggarna på platsen var av alla storlekar. De var ädla, majestätiska och vackra. De var tydliga avbilder av Jesus och deras ansikten lyste av helig glädje, som ett uttryck för den lycka och frihet som rådde där. Jag frågade en av dem, varför de var så mycket vackrare här än på jorden. Och jag fick till svar, att de hade levt i fullkomlig lydnad mot Guds bud och inte fallit i olydnad som människorna på jorden har gjort... rätt

(422)Jag bönföll ängeln som följde mig om att få stanna kvar på den platsen. Jag kunde inte uthärda tanken på att återvända till denna mörka värld. Men ängeln sade: ”Du måste återvända. Om du är trofast, skall du, tillsammans med de 144 000, få besöka alla världar och betrakta Guds skapelseverk. rätt

(422)När den jordiska familjen förenas med den himmelska. Där skall de frälsta ”se ansikte mot ansikte”, (1 Kor. 13:12) liksom också Gud känner dem helt och fullt. Den kärlek och medkänsla som Gud har lagt ned i människosinnet, skall komma till uttryck på det sannaste och ömmaste sätt. Den rena samvaron med heliga varelser, umgänget med upphöjda änglar och med de trogna från alla tidsåldrar som har tvättat sina kläder och gjort dem rena i Lammets blod, de heliga band som förenar alla dem som kallas Guds barn – allt detta är en del av de frälstas lycka. rätt

(422)De frälsta kommer inte att känna någon annan lag än himlens lag. Alla kommer att utgöra en lycklig, förenad familj som är klädd i tacksamhetens och lovsångens kläder. Och över hela skådeplatsen kommer morgenstjärnorna att jubla och alla Guds söner att ropa av fröjd, medan Gud och Kristus förenar sig genom att förkunna: ”Och ingen förbannelse skall vara mer... Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga.” (Upp. 22:3, 21:4) rätt

(422)Från den händelse, som fyllde himlen med glädje vid Kristi himmelsfärd, ljuder ekot av Kristi egna underbara ord tillbaka till oss här på jorden: ”Jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud.” (Joh. 20: 17) Familjen i himlen och familjen på jorden är ett. Det var för vår skull som Kristus for upp till himlen och det är för vår skull som Han lever. ”Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.” Hebr. 7:25) rätt

(422)Löftet står fast, trots tidens tand. Vi har väntat länge på Frälsarens återkomst. Men löftet står lika fullt fast. Snart skall vi vara i det hem som vi har fått löfte om. Jesus skall leda oss längs livets älv, som flyter ut från Guds tron. Han kommer att förklara för oss allt det som är mörkt och oklart när det gäller hur Han har lett oss här på jorden för att göra vår karaktär fullkomlig. Med oförmörkad syn skall vi se allt det sköna i det återupprättade Eden. Vi skall lägga ned kronorna framför hans fötter, gripa guldharporna och fylla himlen med lovsång till Honom som sitter på tronen. rätt

(423)Allt det vackra vi finner i vårt jordiska hem, bör påminna oss om den kristallklara älven och de gröna markerna, de vajande träden och källsprången, den strålande staden och alla de vitklädda sångarna, vårt himmelska hem - den förunderligt sköna värld som ingen konstnär kan avbilda och ingen dödlig tunga kan beskriva. Där kommer vi att se ”vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom”. rätt

nästa kapitel