Guds folks befrielse

(44)När tiden kommer då mänskliga lagar inte längre skyddar dem som ärar Guds lag, skall det i olika länder samtidigt uppstå rörelser som har som målsättning att döda dem. När den tid som bestämts i påbudet närmar sig, kommer människorna att sammansvärja sig för att utrota den avskydda sekten. De fattar ett beslut att en natt slå ett avgörande slag, som en gång för alla skall tysta oppositionens och tillrättavisningens röst. rätt

(44)Guds folk – en del i fängelser, andra gömda på ensliga platser i skogar och bland berg, fortsätter att be om Guds beskydd. rätt

(44)Mängder av onda människor är beredda att med segerjubel, hån och förbannelser kasta sig över sitt byte. Ett tätt mörker, tjockare än nattens mörker sänker sig emellertid över jorden. Himlen omges av en regnbåge som strålar av härligheten från Guds tron, och ser ut att innesluta varje bedjande grupp. De ursinniga folkmassorna stannar plötsligt. De har nu glömt dem som var föremål för deras mordiska vrede. Med ängslan och onda aningar stirrar de på regnbågen – symbolen för Guds förbund – och vill dölja sig för dess överväldigande klarhet. rätt

(44)Det är vid midnatt, som Gud uppenbarar sin makt för att befria sitt folk. Solen bryter fram och skiner i all sin glans. Tecken och under följer snabbt efter varandra. De ogudaktiga betraktar scenen med skräck och häpnad, medan de rättfärdiga med högtidlig glädje ser tecknen på sin befrielse. Mitt på den vredgade himlen finns en klar plats som lyser av obeskrivlig härlighet. Härifrån kommer Guds röst, som låter som ljudet från många vatten: ”Det har skett”. Upp. 16:17. rätt

(44)Den rösten skakar himlarna och jorden. Det uppstår en väldig jordbävning, ”så stor att något liknande inte har förekommit så länge människor funnits på jorden, sådan var jordbävningen och så väldig”. Vers 17, 18. Bergen skakar som vass för vinden och lösryckta klippstycken slungas åt alla håll. Havet piskas upp i raseri och orkanen ryter som en röst från onda andar, som är ute för att ödelägga. Jordens ståtligaste städer ödeläggs. Fängelsemurarna störtar samman. Gud befriar sitt folk, som hållits i fångenskap på grund av sin tro. rätt

(44)Gravarna öppnas och ”många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam”. Daniel 12:2. ”Även de som har genomborrat honom” (Upp. 1:7), de som hånade och förlöjligade honom i hans dödskamp och de starkaste motståndarna till hans sanning och hans folk, uppstår, för att få bevittna Honom i hans härlighet och se den ära som kommer de lojala och lydiga till del. rätt

(44)Intensiva blixtar flammar upp över hela himlen och omger jorden med ett hav av lågor. Över åskans fruktansvärda dunder hörs hemlighetsfulla, skräckinjagande röster, som förkunnar de ogudaktigas undergång. De som strax innan var så hänsynslösa, så skrytsamma och trotsiga, så triumferande i sin grymhet mot Guds laglydiga folk är överväldigade av bestörtning och skälver av fruktan. Onda andar erkänner Kristi gudom och bävar för hans makt, medan människor ber om nåd och drar sig undan i förnedrande skräck. rätt

(44)Guds röst hörs från himlen och förkunnar dagen och stunden, när Jesus kommer. Guds folk står och lyssnar med blicken riktad uppåt. Deras ansikten är upplysta av hans härlighet och skiner såsom Mose ansikte när han kom ned från Sinai. Snart visar sig i öster ett litet svart moln, ungefär hälften så stort som en människohand. Det är det moln som omsluter Frälsaren och som på det stora avståndet ser ut att vara inhöljt i mörker. Guds folk vet att detta är Människosonens tecken. Under högtidlig tystnad ser de på det med spänd blick, medan det kommer närmare jorden och blir ljusare och härligare, tills det blir ett stort vitt moln med en härlighet som en förtärande eld i dess nedre del. Över den finns förbundets regnbåge. När det levande molnet kommer ännu närmare, kan alla se Livets Furste. Hans ansikte överglänser middagssolens bländande ljus. rätt

(44) ”Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och mäktiga, alla slavar och alla fria, gömde sig i hålor och bland klippor i bergen. Och de sade till bergen och klipporna: Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?” Se Upp. 6:15- 17. rätt

(44)Medan jorden raglar, blixtarna ljungar och åskan dundrar, hörs Guds Sons röst, som kallar fram de heliga som är döda. Alla uppstår ur sina gravar med samma kroppsstorlek som de hade när de lades ned i dem, men alla uppstår med den eviga ungdomens hälsa och vitalitet. Synden vanställde och nästan utplånade den gudomliga bilden, men Kristus kom för att återställa det som gått förlorat. Han kommer att förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. rätt

(44)Den dödliga, förgängliga kroppen, berövad sitt behagliga utseende, en gång förorenad av synden, blir fullkomlig, skön och odödlig. rätt

(44)De levande rättfärdiga förvandlas ”i ett nu, på ett ögonblick” (1 Korintierbrevet 15:52). De förhärligas vid Guds röst. Nu får de odödlighet, och tillsammans med de uppståndna heliga rycks de upp för att möta Herren i luften. Änglar ”skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra.” (Matteus 24:31). Små barn bärs av heliga änglar till sin moders famn. Vänner, som länge varit skilda åt genom döden, återförenas för att aldrig mer skiljas och för att med glädjesånger tillsammans stiga upp till Guds stad. rätt

(44)Framför den återlösta skaran ligger den heliga staden. Jesus öppnar pärleportarna på vid gavel och de folk som har bevarat sanningen går in genom dem. Då säger den röst som är ljuvligare än någon musik som någonsin har ljudit för någon dödlig människa till dem: ”Er strid är slut”. ”Kom, ni min Faders välsignade. Ta i besittning det rike som stått färdigt åt er sedan världens skapelse” (Matteus 25:34). rätt

nästa kapitel