De sju sista plågorna och de ogudaktiga

(236)Guds vredes skålar kommer att hällas ut
Allvarliga händelser kommer att inträffa. Den ena trumpeten efter den andra kommer att ljuda, och den ena skålen efter den andra hällas ut över jordens invånare. - 3SM 426 (1890). rätt

(236)Snart kommer nådens ängel att lämna världen, och de sju sista plågorna hällas ut. Guds vredes blixtar skall snart falla, och när Han väl börjar straffa överträdarna kommer det utan uppehåll fortsätta ända till slutet. - TM 182 (1894). rätt

(236)Länderna är i krig
Fyra mäktiga änglar håller den här världens makter tillbaka, tills Guds tjänare har blivit beseglade på sina pannor. Världens nationer ivrar för krig, men de hålls tillbaka av änglarna. När deras tyglande makt tas bort, skall det komma en tid av nöd och förtvivlan. Man kommer att uppfinna dödsbringande vapen. Fartyg kommer med sin levande last att försvinna i havets djup. Alla som inte har sanningens Ande kommer att förena sig under sataniska makters ledning, men de kommer att hållas tillbaka tills tiden är inne för det stora slaget vid Harmagedon. - 7BC 967 (1900). rätt

(237)Hela världen kommer att gå under
Nu håller änglarna tillbaka stridens vindar, så att de inte släpps loss förrän världen har blivit varnad för den kommande domen. Men det drar ihop sig till en storm som skall drabba jorden, och när Gud befaller sina änglar att släppa loss vindarna kommer det att bli en strid som ingen penna kan beskriva. - Ed 179, 180 (1903). rätt

(237)Jesu profetia om straffdomarna över Jerusalem kommer att uppfyllas på nytt, men Jerusalems förstörelse ger bara en svag antydan om det som skall hända. I den utvalda stadens öde kan vi se domen över en värld som har förkastat Guds nåd och trampat på Hans lag. - GC 36 (1911). rätt

(237)Satan kommer att slunga jordens befolkning in i en sista stor nöd. När änglar inte längre håller tillbaka de mänskliga passionernas våldsamma vindar, kommer striden att bryta ut med full kraft. Hela världen kommer att dras in i en ödeläggelse som är värre än den som drabbade det gamla Jerusalem. - GC 614 (1911). rätt

(238)Gud är både rättvis och nådig
Guds härlighet visar sig genom att Han är nådig och överflödar i kärlek, godhet och sanning. Men Hans rättfärdighet, som manifesteras genom att straffa syndaren, tillhör lika mycket Hans härlighet som Hans nåd. - RH 10 (mars 1904). rätt

(238)Israels Gud kommer att verkställa dom över denna världens gudar likaväl som över Egyptens gudar. Han kommer att ödelägga hela världen med eld och översvämning, plågor och jordskalv. Och då kommer Hans återlösta att upphöja Hans härliga namn på jorden. Skall inte de människor som lever i sista delen av den här världens historia förstå vad det är som Gud vill visa? - 10MR 240, 241 (1899). rätt

(238)Han som har stått som vår Förbedjare, som hör alla ångerfulla böner och bekännelser, och som symboliseras av regnbågen - kännetecknet för nåd och kärlek som omger Hans huvud - kommer snart att avsluta Sin gärning i den himmelska helgedomen. Då skall nåd och barmhärtighet stiga ned från tronen, och rättvisa inta dess plats. Den som Hans folk har sett upp till, kommer att inta Sin rättmätiga plats som den högste Domaren. - RH 1 (jan. 1889). rätt

(238)I hela Bibeln framställs Gud inte bara som vänlig och nådig, utan även som den strikta, opartiska rättvisans Gud. - ST 24 mars1881. rätt

(239)Vissheten om Guds domar
En del hävdar att Guds kärlek skulle göra det omöjligt för Honom att förgöra syndaren. Men människor dömer utifrån sin egen låga uppfattning om rätt och rättvisa. "Då tror du att Jag är som du.” Ps 50: 21. De mäter Gud med sin egen måttstock. De tänker på hur de skulle handla under samma betingelser, och kommer då fram till att Gud skulle göra som de föreställer sig att de själva skulle göra. rätt

(239)Inget land och ingen regering tillåter lagbrytare att avgöra hur man ska straffa dem som bryter mot lagen. Allt som vi har, alla Hans nådegåvor som vi äger, har vi Honom att tacka för. Den motbjudande karaktär som synd mot en sådan Gud vittnar om, kan lika lite uppskattas som himlen kan mätas med en handsbredd. Gud är en moralisk Väktare likaväl som en Far. Han är Laggivaren. Han stiftar lagar och upprätthåller dem. Om överträdelse av lagen inte bestraffas, har lagen ingen verkan. rätt

(239)Kanske påstår någon att en kärleksfull Far inte skulle kunna uthärda att se Sina barn drabbas av Hans straff i eld, när Han har möjlighet att skona dem från det. Men av hänsyn till Sina undersåtars välfärd och säkerhet bestraffar Gud överträdaren. rätt

(240)Gud handlar inte som människor. Han kan utöva obegränsad rättvisa, vilket en människa inte har rätt att göra gentemot sina medmänniskor. Det skulle ha misshagat Gud om Noa hade dränkt någon av bespottarna och smädarna som ansatte honom, men Gud dränkte en hel värld. Lot skulle inte ha haft rätt att bestraffa sina svärsöner, men Gud gjorde det i sträng rättfärdighet. Vem vågar säga att Gud inte kommer att göra vad Han har sagt att Han skall göra? - 12MR 207-209; 10MR 265 (1876). rätt

(240)Domarna faller när Gud tar bort Sitt beskydd
Det har visats mig att Guds straffdomar över människorna inte skall komma direkt från Herren, utan genom att de drar sig undan Hans beskydd. Han varnar, bestraffar, tillrättavisar och visar den enda vägen till säkerhet. Men om de som har varit föremål för Hans särskilda omsorg, trots upprepade varningar, vill gå sina egna vägar oberoende av Guds Ande, kommer Han inte att ge Sina änglar befallning att skydda dem mot Satans angrepp. Det är Satans makt som verkar till havs och på land, som orsakar katastrofer och nöd, varvid många blir vår fiendes byte. - 14MR 3 (1883). rätt

(240)Gud kommer att använda Sina fiender till att straffa dem som har följt sina egna fördärvliga vägar, så att Guds sanning har vantolkats och blivit missuppfattad och vanärad. - PC 136 (1894). rätt

(240)Guds Ande, som har blivit förolämpad, avvisad och smädad, håller redan på att dras tillbaka från jorden. Så snart Guds Ande dras tillbaka, kommer Satans grymma verk att utföras på land och till havs. - Ms 134, 1898. rätt

(240)De ogudaktiga har överskridit gränsen för sin nådatid. Guds Ande, som människor så hårdnackat har stått emot, har dragits tillbaka. Oskyddade av den gudomliga nåden har de inget försvar mot den onde. - GC 614 (1911). rätt

(240)Vid vissa tillfällen utövar Guds änglar ödeläggande makt
Guds straffdomar verkställdes beträffande Jeriko. Staden var en fästning. Men Fursten över Herrens här kom personligen ner från himlen för att anföra himlens här i angreppet mot staden. Guds änglar grep tag i de massiva murarna och rev ner dem. - 3T 264 (1873). rätt

(241)Under Guds ledning är änglarna allsmäktiga. Vid ett tillfälle, i lydnad mot Kristus befallning, dräpte de på en natt 185 000 män i den assyriska hären (2 Kung 19:35). - DA 700 (1898). rätt

(241)Samma ängel som kom från himlen för att rädda Petrus, hade varit vredens och domens budbärare till Herodes. Ängeln väckte Petrus genom att ge honom ett slag. Det var med ett annorlunda slag som han knäckte den onde kungens stolthet och förde den Allsmäktiges straff över honom. Herodes dog i ångest och kroppsliga plågor under Guds vedergällande dom. - AA 152 (1911). rätt

(241)En enda ängel dräpte alla förstfödda i Egypten och fyllde landet med sorg. När David kränkte Gud genom att räkna folket, var det en enda ängel som förorsakade den förfärliga ödeläggelse som hans synd bestraffades med. Samma destruktiva makt som utövas av heliga änglar, när Gud så befaller, kommer att utövas av onda änglar, när Han tillåter det. Sådana trupper är nu redo, och väntar bara på gudomlig tillåtelse att sprida ödeläggelse överallt. - GC 614 (1911). rätt

(242)De första två plågorna
När Kristus upphör att gå i förbön i den himmelska helgedomen, kommer den oblandade vrede som utlovas till dem som tillber vilddjuret och dess bild, och tar emot dess märke, att utgjutas. (Upp. 14:9, 10). De plågor som drabbade Egypten, när Gud höll på att befria Israel, var av samma slag som de än mer förfärliga och omfattande straffdomar som kommer att drabba världen strax före Guds folks slutliga befrielse. Uppenbarelsebokens författare beskriver dessa gissel så här: ”onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad hans avbild”. Havet ”förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.” Upp 16: 2, 3. - GC 627, 628 (1911). rätt

(242)Plågorna föll över jordens invånare. Somliga förnekade Gud och förbannade Honom. Andra skyndade till Guds folk och tiggde om att få veta hur de skulle kunna undgå Guds domar. Men de heliga hade inget att säga till dem. Den sista tåren för syndarna hade fällts, den sista kvalfulla bönen hade betts, den sista bördan hade burits och den sista varningen hade givits. - EW 281 (1858). rätt

(242)Den tredje plågan
Jag såg att de fyra änglarna skulle hålla tillbaka de fyra vindarna tills Jesus verk i helgedomen var fullbordat. Därefter skulle de sju sista plågorna komma. Plågorna fick de gudlösa att rasa mot de rättfärdiga. De trodde att det var vi som hade nedkallat Guds domar över dem, och att plågorna skulle upphöra om de kunde befria jorden från oss. Det utgick en förordning om att döda helgonen, vilket fick dem att dag och natt ropa till Gud om räddning. - EW 36, 37 (1851). rätt

(243)Floderna och vattenkällorna...blev till blod. Dessa straff är fruktansvärda, men Guds domar rättfärdigas helt och hållet. Herrens ängel förkunnar: ”Rättfärdig är du...du Helige, ty du har fällt denna dom. De har utgjutit heligas och profeters blod och därför har du gett dem blod att dricka, och de har förtjänat det." Upp 16: 5, 6. Genom att döma Guds folk till döden har de ådragit sig lika stor skuld som om de hade utgjutit deras blod med sina egna händer. - GC 628 (1911). rätt

(243)Den fjärde plågan
I den följande plågan får solen makt ”att bränna människorna med eld. De brändes av stark hetta". Upp 16: 8, 9. Profeterna beskriver tillståndet på jorden vid denna tid på följande sätt: ”Fältet är ödelagt, marken sörjer, ty säden är förstörd... alla träd på marken har torkat bort, glädjen har vissnat bort från människors barn.” ”Utsädet ligger förtorkat under klumpar av jord, förrådshusen står öde och ladorna förfaller, ty säden har torkat bort. Hur stönar inte boskapen! Kreaturshjordarna irrar omkring, de finner inget bete... vattenbäckarna har torkat ut och en eld har förtärt betet i öknen. Sångerna i palatset skall på den dagen övergå i klagan, säger Herren, HERREN. Döda kroppar i mängd skall i tysthet kastas överallt.” Joel 1: 10-12, 17-20; Amos 8: 3. rätt

(243)Dessa plågor faller inte överallt, ty då skulle ingen på jorden överleva. Ändå kommer de att bli de värsta gissel som dödliga någonsin har upplevt. - GC 628, 629 (1911). rätt

(244)Den femte plågan
Med segerrop, hån och förbannelser kommer skaror av onda människor vara på väg att kasta sig över sitt byte, när ett tätt mörker, djupare än nattens mörker, faller över jorden. Då uppstår en regnbåge som skiner med härligheten från Guds tron, den sträcker sig över himlen och tycks omsluta varje bedjande grupp. De vreda folkmassorna hejdas plötsligt. Deras hånfulla rop dör ut. Föremålen för deras mordiska förbittring är bortglömda. Fyllda av rädsla och onda aningar stirrar de på symbolen för Guds förbund och vill skydda sig mot det genomträngande ljuset. rätt

(244)Det är vid midnatt som Gud kommer att visa Sin makt och rädda Sitt folk. Solen visar sig i all sin glans. Tecken och underverk inträffar i snabb följd. De gudlösa iakttar med skräck och förundran scenariot, medan de rättfärdiga med högtidlig glädje ser tecknen på sin räddning. - GC 635,636 (1911). rätt

(245)Guds lag blir synlig på himlen
En hand som håller två hopvikta stentavlor visar sig på himlen. Profeten säger: ”Himlarna förkunnar Hans rättfärdighet, ty Gud är den som dömer." Psalm 50: 6. Samma heliga lag, Guds rättfärdighet, som under åskdunder och eldslågor förkunnades från Sinai som livets rättesnöre, visas nu upp för människorna som normen för domen. rätt

(245)Handen öppnar tavlorna. De tio budorden blir synliga som om de vore skrivna med en penna av eld. Orden är så tydliga att alla kan läsa dem. Minnet vaknar, vidskepelse och villoläror sveps bort från varje sinne. Tio Guds bud, korta, klara och myndiga, visas för alla människor på jorden. - GC 639 (1911). rätt

(245)De förtappade förbannar sina falska herdar
Församlingsmedlemmar som har sett ljuset och blivit övertygade, men anförtrott sina själars frälsning till ledare, kommer på Guds dag att inse att ingen annan kan betala lösesumman för deras överträdelser. Ett förfärligt rop kommer att höras: ”Jag är förlorad, för evigt förlorad”. Människor kommer att känna det som de skulle kunna slita de ledare i stycken, som har predikat falska läror för dem och dömt ut sanningen. - 4BC 1157 (1900). rätt

(246)Alla förenar sig i att överösa ledarna med bittra fördömanden. Otrogna pastorer har profeterat smickrande ord. De har förlett sina åhörare att ogiltigförklara Guds lag och förfölja dem som håller den helig. Förtvivlade erkänner nu de falska lärarna sitt bedrägliga verk för världen. Folkmassorna blir rasande och ropar: ”Vi är förlorade, och ni är orsaken till vår undergång", och de angriper de falska herdarna. Just de som en gång beundrade dem mest, kommer att uttala de mest förfärliga förbannelser över dem. De händer som en gång krönte dem med lagerkransar, kommer att lyftas för att förgöra dem. De svärd som skulle ha dräpt Guds folk används nu till att göra slut på deras fiender. - GC 555, 556 (1911). rätt

(246)Här ser vi att församlingen - Herrens helgedom - var de första som fick erfara Guds vrede. De gamla män (Hes 9: 6), som Gud hade gett stort ljus och som hade stått som väktare av folkets andliga välfärd, hade förverkat sitt förtroende. - 5T 211 (1882). rätt

(246)De falska herdarna gör Guds Ord om intet. Deras verk kommer snart att falla tillbaka på dem själva. Då kommer man att få bevittna det som beskrivs i Uppenbarelseboken 18, när Guds straffdomar drabbar det mystiska Babylon. - Ms 60, (1900). rätt

(246)Den sjätte plågan
Onda andar kommer att gå ut till kungarna på jorden och till hela världen för att bedra dem och uppmana dem till att förena sig med Satan i hans sista strid mot himlens regering. - GC 624 (1911). rätt

(247)Guds Ande drar sig gradvis bort från jorden. Satan mönstrar också sina onda styrkor och ”går ut till kungarna i hela världen” för att samla dem under sitt banér till ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Upp 16: 14. - 7BC 983 (1890). rätt

(247)Efter Johannes beskrivning av den undergörande makten som skulle samla världen till den sista stora striden i Upp. 16, slopas symbolerna, och den starka rösten hörs på nytt: ”Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans kön." Upp 16: 15. Efter syndafallet var Adam och Eva nakna, eftersom deras klädnad av ljus och trygghet hade lämnat dem. rätt

(247)Världen kommer att ha glömt Guds förmaningar och varningar, likt de som levde i Noas dagar, och även folket i Sodom. De vaknade med alla sina orättfärdiga planer och påfund, men plötsligt regnade det eld från himlen och förtärde de ogudaktiga invånarna. ”På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig.” Lukas 17: 30. - 14MR 96, 97 (1896). rätt

(247)Den sista stora striden mellan gott och ont
Två motstående stormakter uppenbaras i den sista stora striden. På ena sidan står himlens och jordens Skapare. Alla som står på Hans sida bär Hans sigill och lyder Hans bud. På andra sidan står mörkrets furste tillsammans med dem som har valt otro och uppror. - 7BC 982, 983 (1901). rätt

(248)En förfärlig strid ligger framför oss. Vi närmar oss striden på Guds, den Allsmäktiges, stora Dag. Det som har hållits tillbaka skall släppas loss. Nådens ängel håller på att vika ihop sina vingar för att stiga ned från tronen och lämna världen i Satans våld. Jordens furstendömen och makter är i bittert uppror mot himlens Gud. De är fulla av hat mot dem som tjänar Honom, och snart, mycket snart, kommer den sista stora striden mellan gott och ont att utkämpas. Jorden blir slagfältet - skådeplatsen för den slutliga kampen och den slutliga segern. Här, där Satan så länge har lett människor emot Gud, skall uppror för alltid kuvas. - RH 13 maj 1902. rätt

(248)Striderna som utkämpas mellan de två härarna, är lika verkliga som de som utkämpas av denna världens arméer. Eviga öden bestäms av denna andliga strids utgång. - PK 176 (ca 1914). rätt

(248)Hela världen kommer att vara på den ena eller den andra sidan
Hela världen kommer att stå på ena eller andra sidan i frågan. Slaget vid Harmagedon kommer att utkämpas. Och på den dagen får inte någon av oss slumra. Klarvakna måste vi vara, och ha olja i våra lampor som de kloka jungfrurna. Vi måste ha den helige Andens kraft, och Fursten över Herrens här kommer att stå i spetsen för himlens änglar för att leda slaget. - 3SM 426 (1890). rätt

(249)Satans fientlighet mot det goda kommer alltmer att visa sig när han leder sina styrkor i det sista stora upproret. Och varje själ, som inte är helt överlåten till Gud och bevarad av gudomlig kraft, kommer att sluta förbund med Satan emot himlen och delta i striden mot universums Härskare. - TM 465 (1892). rätt

(249)Snart kommer alla jordens invånare att ha valt sida, antingen för eller emot himlens regering. - 7T 141 (1902). rätt

(249)Den sjunde plågan
Vi behöver studera tömningen av den sjunde skålen (Upp. 16: 17-21). Ondskans makter kommer inte att ge upp utan strid. Men Försynen har en roll att spela i slaget vid Harmagedon. När jorden blir upplyst av härligheten från ängeln i Uppenbarelseboken 18, vaknar både goda och onda religiösa upp ur sin slummer, och den levande Gudens här kommer att gå in i striden. - 7BC 983 (1899). rätt

(249)Slaget vid Harmagedon skall snart utkämpas. Han, på vars klädnad det står skrivet kungarnas Kung och herrarnas Herre, leder himlens här på vita hästar, och är klädda i vitt, rent linnetyg. (Upp 19: 11-16). - 7BC 982 (1899). rätt

(249)Hela jorden häver sig och böljar som vågorna på havet. Dess yta bryts sönder. Själva dess grundvalar tycks ge vika. Bergskedjor sjunker. Bebodda öar försvinner. Hamnstäder som har blivit lika Sodom i ondska uppslukas av vreda vatten. Jordens stolta städer jämnas med marken. De förnäma palatsen, på vilka världens förmögna har slösat sin rikedom för att förhärliga sig själva, smulas sönder i deras åsyn. Fängelsemurar störtar samman och Guds folk, som har hållits i fångenskap för sin tro, blir befriat. - GC 637 (1911). rätt

nästa kapitel