Kristus återkomst

(269)Den sjunde plågan och den särskilda uppståndelsen
Det kommer en stor jordbävning, ”en sådan som inte har förekommit så länge det funnits människor på jorden.” Upp 16: 18. Det verkar som himlavalvet öppnar och sluter sig. Härligheten från Guds tron ser ut att bryta igenom. Bergen skakar som strån för vinden och klippblock sprids åt alla håll... Hela jorden häver sig och böljar som vågorna på havet. Dess yta bryts sönder. Själva dess grundvalar tycks ge vika. Bergskedjor sjunker. Bebodda öar försvinner. Hamnstäder som blivit lika Sodom i ondska uppslukas av vreda vågor. Stora hagel, vägandes omkring en talent (26-27 kg) åstadkommer stor förödelse. rätt

(270)Gravar öppnar sig, och ”många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam." Dan 12: 2. rätt

(270) Alla som har dött i tron på den tredje ängelns budskap kommer helgade ut ur gravarna för att höra Guds fredsförbund med dem som har visat lydnad mot Hans lag. Även "de som har genomborrat Honom" - de som hånade och förlöjligade Kristus dödskamp, liksom de som var de bittraste fienderna till Hans sanning och Hans folk, uppstår för att se Honom i Hans härlighet och bevittna den ära som tillkommer de trogna. - GC 636, 637 (1911). rätt

(270)Gud tillkännager tidpunkten för Kristi ankomst
Svarta moln dök upp och stötte ihop. Himlavalvet skingrades och rullades åt sidan. Sedan kunde vi se upp genom det öppna partiet i Orion, varifrån Guds röst kom. - EW 41 (1851). rätt

(270)Snart fick vi höra Guds röst likt ljudet av många vatten. Den gav oss dagen och timmen för Jesu ankomst. De levande heliga, 144 000 till antalet, kände och förstod rösten, medan de gudlösa trodde att det var åska och jordskalv. - EW 15 (1851). rätt

(271)När Gud tillkännagav dagen och timmen för Jesu återkomst och framförde det eviga förbundet till Sitt folk, uttalade Han först en mening. Därefter gjorde Han ett uppehåll, medan orden rullade fram över jorden. Guds Israel stod och såg upp mot himlen och lyssnade till orden som kom från Jehovas mun, och som rullade fram över jorden som åskdunder. Det var oerhört storslaget. Efter varje mening ropade de heliga: ”Lovprisa Gud! Halleluja!” Deras ansikten lystes upp av Guds härlighet. De lyste av härlighet liksom Moses ansikte då han kom ner från Sinai. De gudlösa uthärdade inte att se på dem. Och då den eviga välsignelsen uttalades över dem som hade ärat Gud genom att helga Sabbaten, höjdes ett mäktigt segerrop över vilddjuret och över dess märke. - EW 285, 286 (1858). rätt

(271)Jag har inte minsta aning om tidpunkten som Guds röst tillkännagav. Jag hörde timmen förkunnas, men kunde inte komma ihåg den då jag vaknade efter synen. Scener av så hänförande och högtidligt intresse att inget språk förmår beskriva dem, visades för mig. Alltsammans var levande och verkligt, ty strax efteråt blev det stora vita moln synligt på vilket Människosonen satt. - 1SM 76 (1888). rätt

(271)De förtappades skräck
När jorden raglar som en drucken, när himlarna skakar och Herrens stora Dag kommer, vem kan då bestå? Ett objekt iakttas av de förtappade med största vånda, och som de förgäves skall försöka undslippa: ”Se, Han kommer med molnen, och varje öga skall se Honom." Upp. 1: 7. De yttrar vettlösa förbannelser till naturen - deras döva gud: ”Fall över oss och göm oss för Hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede." Upp. 6: 16. - TMK 356 (1896). rätt

(272)När Guds röst gör slut på Hans folks fångenskap, kommer de som har förlorat allt i livets stora strid förfärat att vakna....Vinningen av ett helt livs arbete försvinner på ett ögonblick. De rika jämrar sig över att deras fina hus blir ödelagda och att deras guld och silver går förlorat. De gudlösa fylls av sorg, men inte på grund av deras syndfulla försummelse av Gud och deras nästa, utan därför att Gud har segrat. De beklagar sig över det som händer, men omvänder sig inte från sin ondska. - GC 654 (1911). rätt

(272)Jesus anländer i makt och härlighet
Snart visar sig ett litet svart moln i öster, ungefär hälften så stort som en mans hand. Det är molnet som omger Frälsaren, och på långt håll ser det ut att vara insvept i mörker. Guds folk vet att detta är Människosonens tecken. De betraktar det under högtidlig tystnad medan det kommer närmare jorden och gradvis blir allt ljusare och mera strålande. Till sist blir det ett stort, vitt moln. Dess nedre del liknar en förtärande eld, och över det syns förbundets regnbåge. Jesus kommer som en mäktig Segerherre. rätt

(272)En väldig, oräknelig änglaskara uppvaktar Honom med himmelska lovsånger på Hans väg. Himlen ser ut att vara fylld av strålande gestalter - ”tio tusen gånger tio tusen och tusen gånger tusen." Ingen mänsklig penna kan beskriva denna scen, inget dödligt sinne räcker till för att fatta dess prakt. rätt

(273)På molnet och höljd i bländande ljus närmar Sig kungarnas Kung jorden. Himlarna rullas samman som en bokrulle. Jorden skälver inför Honom och varje berg och ö flyttas från sina platser. - GC 640-642 (1911). rätt

(273)Reaktionen hos dem som genomborrade Honom
De som var de mest framträdande i att förkasta och korsfästa Kristus, uppstår för att se Honom sådan som Han är, och de som avvisade Kristus uppstår och ser att de heliga förhärligas, och det är då som de heliga förvandlas på ett ögonblick och rycks upp för att möta sin Herre i luften. Just de som klädde Honom i purpurmantel och satte törnekronan på Hans huvud, och de som drev spikarna genom Hans händer och fötter, ser på Honom och jämrar sig. - 9MR 252 (1886). rätt

(273)De minns hur de ringaktade Hans kärlek och smädade Hans medkänsla. De tänker på att Barabbas, en mördare och rövare, blev frigiven i stället för Honom - hur Jesus blev krönt med törne, piskad och korsfäst, och hur prästerna och ledarna, då Han led de förfärligaste kval på korset, hånade Honom med dessa ord: ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom." Matt 27: 42. Allt det hån och förakt som riktades mot Kristus, och allt det lidande som Hans lärjungar utsattes för, kommer att framstå för dem lika tydligt som när de gjorde sig skyldiga till de sataniska ogärningarna. rätt

(274)Den röst som så ofta talade till dem i enträgen bön och övertygelse, kommer på nytt att ljuda i deras öron. Varje nådig inbjudan kommer de att höra lika tydligt som när Frälsaren talade till dem i synagogan eller på gatan. Då kommer de som genomborrade Honom att ropa till bergen och klipporna, att de skall falla över dem och dölja dem för Hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. - Brev 131, 1900. rätt

(274)Vakna upp, du som sover, och stå upp!
Molnen börjar rulla ihop sig som en skriftrulle och Människosonens strålande gestalt blir synlig. Guds barn vet vad detta betyder. Det hörs musik, och medan molnet närmar sig öppnas gravarna och de döda uppstår. - 9MR 251, 252 (1886). rätt

(274)”Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem.” Joh 5: 28, 29. Denna röst skall snart genljuda för de döda av alla folkslag, och varje troende som insomnat i Jesus skall vakna och lämna sitt fängelse. - Ms 137, 1897. rätt

(274)De dyrbara som har dött, från Adam fram till den siste helige som dör, skall höra Guds Sons röst och uppstå ur graven till evigt liv. - DA 606 (1898). rätt

(275)Mitt under jordens raglande, när blixtarna lyser upp himlen och åskan mullrar, kallar Guds Sons röst fram de sovande heliga. Han ser på de rättfärdigas gravar och medan Han lyfter Sina händer mot himlen, ropar Han: ”Vakna, vakna, vakna ni som sover i stoftet, och stå upp!” Från den ena änden av jorden till den andra skall de döda höra denna röst, och de som hör den skall leva. Hela jorden skall genljuda av stegen från den väldiga hären av alla folk och stammar, språk och folkslag. Klädda i odödlig härlighet lämnar de dödens fängelse, och ropar: ”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” 1 Kor 15: 55. De levande rättfärdigas röster förenas med rösterna från de uppståndna heliga till ett långt, glatt segerrop. - GC 644 (1911). rätt

(275)Från grottor och fängelsehålor
I bergsfästen, i jordens grottor och hålor visar sig Frälsaren i Sin härlighet. rätt

(275)Det återstår endast en kort tid, så kommer Han som skall komma. Han kommer inte att dröja. Hans blick tränger som en eldslåga in i de noga låsta fängelsehålorna och letar reda på de gömda, ty deras namn är skrivna i Livets bok. Frälsarens ögon vakar över oss. Han ser alla svårigheter och alla faror - inget är dold för Hans ögon. Inga sorger och lidanden finns hos Hans folk dit Hans sympati inte når.Den som är Guds barn kommer att bli skräckslagen när han vid första anblicken får se Jesu Kristi majestät. Han känner att han inte kan leva i Hans heliga närhet. Men samma ord kommer till honom, som kom till Johannes: ”Var inte förskräckt." Jesus lade Sin högra hand på Johannes och reste honom upp, där han låg för Hans fötter. Samma sak kommer Han att göra för Sina trofasta barn. - TMK 360, 361 (1886). rätt

(275)Guds arvingar har kommit från vindsvåningar, skjul, fängelsehålor, grottor, berg, fängelsehålor och övergivna byggnader, från öknar och jordhålor. - GC 650 (1911). rätt

(275)Från havens djup, från gruvor och berg
När Kristus kommer för att hämta Sina trogna, kommer den sista trumpeten att ljuda, och den skall höras över hela jorden, från de högsta bergstoppar till de djupaste gruvornas innersta vrår. De rättfärdiga döda skall höra den sista trumpeten och komma ut ur sina gravar för att iklädas odödlighet och möta sin Herre. - 7BC 909 (1904). rätt

(276)Det är med glädje jag tänker på uppståndelsen av de rättfärdiga, som skall komma från alla delar av världen - från klippgrottor, från fängelser, från jordhålor och havets djup. Inte en enda blir bortglömd. Var och en skall höra Hans stämma. De skall träda fram med triumferande segerrop. - Brev 113 (1886). rätt

(276)Vilken syn det skall bli bland dessa berg och kullar [i Schweiz], när Kristus, Livgivaren, kallar fram de döda! De skall komma ut från grottor, från fängelsehålor och djupa hål där deras kroppar har varit begravda. - Brev 97 (1886). rätt

(276)De gudlösa dödas
Under sina lidelsers vettlösa strid och i det förfärliga utgjutandet av Guds oblandade vrede, faller jordens onda invånare - präster, makthavare och folket, rika och fattiga, höga och låga. ”De som på den dagen blir slagna av HERREN skall ligga från jordens ena ände till den andra. Man skall inte hålla dödsklagan över dem, inte samla upp och begrava dem, utan de skall bli gödsel på marken." Jer 25: 33. rätt

(276)Vid Kristi ankomst utplånas de gudlösa från hela jorden - de förgörs av Hans muns anda och förtärs av ljuset från Hans härlighet. Kristus för Sitt folk till Guds stad, och jorden töms på sina invånare. - 657 (1911). rätt

(276)Varhelst synden finns är vår Gud en förtärande eld. Hebr 12: 29. I var och en som underkastar sig Hans makt, skall Guds Ande förtära synden. Men om människan klänger sig fast vid synden, blir hon ett med den. Då måste Guds härlighet, som utplånar synden, utplåna dem. - DA 107 (1898). rätt

(277)Åsynen av Hans härlighet, som för de rättfärdiga är liv, kommer för de gudlösa vara en förtärande eld. - DA 600 (1898). rätt

(277)Det är av nåd som de gudlösa utplånas
Skulle de som av hjärtat hatar Gud, sanning och helighet, kunna förena sig med himlens invånare och delta i deras lovsånger? Skulle de kunna uthärda Guds och Lammets härlighet? Nej, nej! De fick många års nådatid, så att de skulle kunna dana karaktärer som var lämpade för himlen, men de övade aldrig sinnet till att älska renhet. De lärde sig aldrig himlens språk, och nu är det försent. Ett liv i uppror mot Gud har gjort dem olämpliga för himlen. Dess renhet, helighet och frid skulle vara tortyr för dem, och Guds härlighet skulle vara en förtärande eld. De skulle vilja fly därifrån. De skulle välkomna döden, så att de kunde dölja sig för Honom som dog för att återlösa dem. De onda har genom eget val avgjort sitt öde. Deras utestängning från himlen är självvald, och Gud låter dem få som de vill. - GC 542, 543 (1911). rätt

(277)Hemåt!
De levande rättfärdiga förvandlas ”i ett nu, på ett ögonblick". Vid ljudet av Hans röst blev de förhärligade; nu görs de odödliga, och tillsammans med de uppståndna heliga rycks de upp för att möta Herren i luften. Änglar ”skall samla Hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra." Matt 24: 31. rätt

(278)Små barn läggs av heliga änglar i sina mödrars armar. Vänner, som länge varit skilda åt av döden, förenas för att aldrig mer skiljas, och med glädjesånger stiger de tillsammans upp till Guds stad. - GC 645 (1911). rätt

(278)Vi steg alla upp på molnet, och vi färdades uppåt i sju dagar till glashavet. - EW 16 (1851). rätt

(278)Då vagnen rullade uppåt, ropade hjulen ”Helig!” och vingarna ropade "Helig!" när de rörde sig, och änglaskaran ropade ”Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige!” och de heliga på molnet ropade ”Lovprisa Gud!” - EW 35 (1851). rätt

(278)Underbart skall det bli att se Honom och att välkomnas som Hans återlösta! Länge har vi väntat, men vårt hopp får inte mattas. Kan vi bara få se Kungen i Hans skönhet, kommer vi att vara evigt välsignade. Det känns som jag måste ropa högt ”Hemåt!” - 8T 253 (1904). rätt

(278)Änglarna sjunger att Kristus har segrat!
På den dagen kommer de återlösta att stråla med Faderns och Sonens härlighet. Med spel på gyllne harpor skall änglarna välkomna Kungen och Hans segerbyte - de som har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. En segersång kommer att brusa och fylla hela himlen. Kristus har segrat. Han går in i de himmelska salarna åtföljd av Sina återlösta - vittnena till att Hans lidande och offer inte var förgäves. - 9T 285, 286 (1909). rätt

(279)Med outsäglig kärlek välkomnar Jesus Sina trogna till deras Herres glädje. Det är Frälsarens glädje att i härlighetens kungarike se de själar som har blivit frälsta genom Hans vånda och förödmjukelse. - GC 647 (1911). rätt

(279)Kristus kommer att se gottgörelsen för Sin gärning i dess resultat. När Han i den stora skara som ingen kunde räkna, kan ”ställa er inför Sin härlighet, fläckfria och jublande", då skall Han "genom den vedermöda Hans själ har utstått, få se och bli tillfreds." Judas 24; Jes 53: 11. - Ed 309 (1903). rätt

(279)De heliga får kronor och harpor
Jag såg en stor skara änglar bära fram ärorika kronor från staden – en krona till var och en av de frälsta med hans namn inskrivet. När Jesus bad att få kronorna, gav änglarna dem till Honom, och med Sin högra hand satte den älsklige Jesus kronorna på de frälstas huvuden. - EW 288 (1858). rätt

(279)På glashavet stod de 144 000 i en perfekt fyrkant. Några hade starkt glittrande kronor, andras glittrade inte lika mycket. En del kronor hade många stjärnor, andra hade ett fåtal. Alla var helt tillfreds med sina kronor. - EW 16, 17 (1851). rätt

(279)Livets krona kommer att vara strålande eller matt, glittra med många stjärnor eller glänsa av få ädelstenar, i enlighet med hur vi har agerat. - 6BC 1105 (1895). rätt

(280)Det kommer inte finnas någon frälst i himlen som har en krona utan stjärnor. Om du kommer dit, kommer det att vara någon som går i himlens salar tack vare din insats. - ST 6 (juni 1892). rätt

(280)Innan Frälsaren går in i Guds stad, ger Han Sina efterföljare segerns emblem och kännetecknet på deras kungliga värdighet. De skinande leden ordnar sig i en fyrkant omkring sin Kung... Med Sin högra hand sätter Jesus härlighetens krona på de segrandes huvuden... Alla får ta emot palmkvisten och den glänsande harpan. När så den ledande ängeln slår an tonen, sveper allas händer över harpornas strängar och väcker till liv en underbar musik av fylliga, melodiska toner. rätt

(280)Framför den återlösta skaran ligger den heliga staden. Jesus öppnar pärleportarna, och folket som har hållit fast vid sanningen går in. - GC 645, 646 (1911). rätt

nästa kapitel