| Den stora striden 1895 kapitel 0. Från sida v | ren sida tillbaka |
(v)Innan synden inkom, kunde Adam omedelbarligen samtala med sin Skapare men sedan människan skilde sig från Gud genom öfverträdelse, är mäniskoslägtet beröfvadt detta stora privilegium. Men genom återlösningsplanen har öppnats on väg, på hvilken jordens inbyggare ännu kunna hafva förbindelse med himmelen. Gud har meddelat sig med människorna genom sin Ande, och ett gudomligt ljus har lyst för verlden genom uppenbarelser, som han har gifvit sina utvalde tjenare. " Helige Guds män hafva talat drifne af den Helige Ande." 2 Pet. 1: 21. rätt (v )Ingen skrifven uppenbarelse fans under de första 2500 åren af människoslägtets historia. De som hade blifvit undervisade af Gud meddelade sin kunskap till andra, och den fortplantades från fader till son genom följande slägter. På Moses' tid begynte man använda det skrifna ordet, och gudomliga uppenbarelser blefvo upptecknade i en gudomlig bok. Detta verk fortsattes under den långa tidrymden af 1,600 år från Moses, som skref skapelsehistorien och lagen, till Johannes, som upptecknade evangelii härligaste sanningar. rätt (v )Bibeln hänvi:ar till Gud såsom dess författare; likväl blef den skrifven af människor, och i de olika böckernas omvexlande stil framställas de olika författarnes karakter. De uppenbarade sanningarna äro alla lngifna af Gud (2 Tim. 3: l6); men de äro likväl uttryckta i mänskliga ord. Den evige Guden har genom sin Hellge Ande upplyst sina tjenares hjärtan. Han har gifvit dem drömmar, syner, symboler och bilder; och de personer, för hvilka sanningen sålunda uppenbarades, hafva sjelfva framstält tanken på mänskligt språk. rätt (v )Gud sjelf talade de tio buden och skref dem med sin egen hand. De äro Guds verk och icke människors. Men Bibeln med desss sanningar, gifna af Gud och uttryckta på mänskligt språk, äro en förening af det gudomliga och det mänskliga. En sådan förening fans till i Kristi natur; han var Guds Son och människans Son. Man kan alltså säga om Bibeln, såsom det är skrifvet om Kristus: "Ordet vardt kött och han bodde bland oss." Joh. 1:14. rätt (v )Ennär Bibelns böcker blefvo skrifna på olika tider af män, som hade mycket olika rang och sysselsättning såväl som olika intellektuella och andliga förmögenhetor, förete dö en stor skilnad i stil och en rik omvexling i de afhandlade ämnenas natur. De olika författarne harva brulmt olika uttryckssätt, samma sanning framställes ofta mera intrycksfullt af en än af en annan; och då flere författare framställa ett och samma ämne under olika åskådningar och förbindelser, så kan det för den ytlige, lik giltige eller fördomsfulle läsaren synas vara en olikhet eller motsägelse mellan dem; medan den eftertänksamme och vördnadsfulle läsaren, som har djupare insigt i saken, kan se den harmoni, som genomgår det hela. Enär sanningen framställes af olika personer, afhandlas den på olika sätt. En författare har fått ett starkt intryck af en sida af saken. Han omtalar de punkter, som sammanstämma med hans erfarenhet eller med hans iakttagelseförmåga. En annan befattar sig med en annan sida af saken, och en hvar af dem framställer under den Helige Andes ledning det som har gjort det starkaste intrycket på hans egen själ. Sålunda fram hålles sanningen på olika sätt, men en fullkomlig harmoni genomgår det hela; och de sanningar, som sålunda uppenbaras, förenas till ett fullkomligt helt, som motsvarar människans behof i lifvets alla omständigheter och omvexlande erfarenheter. rätt (vi)Det har behagat Gud att meddela sin sanning till verlden genom mänskliga redskap, och han har sjelf genom sin Helige Ande gjort dem dugliga och satt dem i stånd till att utföra detta verk. Han inga! dem hvad de skulle säga och hvad "de skulle skrifva. Sanningens skatter anförtroddes åt lerkärl; men de äro icke desto mindre från himmelen. Vittnesbördet meddelades genom människans ofullkomliga språk; men det är likväl Guds vittnesbörd, och Guds lydiga, troende barn ser den gudomliga härligheten i det, full af nåd och sanning. rätt (vi )Gud har i sitt ord gifvit människorna den nödvändiga kunskapen till frälsning. Vi böra emottaga den Heliga Skrift såsom en pålitlig och ofel aktig uppenbarelse af hans vilja. Den innehåller måttstocken för karakteren, framställer lärosatser och pröfvar erfarenheten. "All Skrift, af Gud ingifven, är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till tuktan i rättfärdighet, på det att Guds människa må vara fullbordad, till allt godt verk skicklig," 2 Tim. 3: 16, 17. rätt (vi )Men dr' faktum, att Gud i sitt ord har uppenbarat sin vilja för människorna, har icke gjort den Helige Andes ständiga närvaro och ledning obehöfliga. Vår Frälsare lofvade tvärt om, att Anden skulle förklara ordet för hans tjenare samt tydliggöra och tillämpa dess lärdomar. Och enär Bibeln tillkommit genom Andens inspiration, så kan Andens lära omöjligen strida mot ordets lära. rätt (vi )Anden blef icke gifven, ej heller kan den någonsin gifvas, i Bibelns ställe; ty Skriften säger uttryckligen, att Guds ord är den måttstock, enligt hvilken all lära och erfarenhet skall pröfvas. Aposteln Johannes säger: "Tron icke hvar och en ande, utan pröfven andarne, om de äro af Gud; ty många falska profeter hafva utgått i verlden." 1 Joh. 4:1. Och Esaias :förklarar: "Till lagen och vittnesbördet! Om de ej tala enligt detta ord, är det, emedan intet ljus finnes i dem." Es. 8: 20 (eng. Bib.). rätt (vii)Den Helige Andes verk har blifvit mycket föraktadt på grund af vissa människors villfarelse. De påstå, att den upplyser dem, och att de icke mera behöfva någon ledning af Guds ord. De rätta sig efter intryck, hvilka de betrakta såsom Guds röst i själen. Men den ande, som beherskar dem, är icke Guds Ande. Att sålunda följa intryck och försumma Skriften leder blott till förvirring, förvillelse och undergång. Det tjenar blott till att befrämja den ondes planer. Alldenstund den Helige Andes tjenst är af stor betydelse för Kristi församling, så är det ett af satans konstgrepp att hopa förakt öfver Andens verk genom svärmiska och oresonliga människors villfarelser samt att förleda Guds folk till försumlighet i att draga styrka från den källa, som vår Herre sjelf har gifvit oss. rätt (vii )I öfverensstämm_lse med Guds ord skulle hans Ande fortsätta sitt verk under hela evangelii hushållning. Och under de tider, då både Gamla och Nya Testamentet blefvo gifna, upphörde icke den Helige Ande att meddela ljus till enskilda personer förutom de uppenbarelser, som förekomma i den Heliga Skrift. Bibeln sjelf omtalar huru människor genom den Helige Ande erhöllo varning, tillrättavisning; råd och undervisning i ären, som på intet sätt stodo i förbindelse med Skriftens utgifvande. Den omnämner profeter på olika tider, hvilkas vittnesbörd ej blifvit nedtecknade. Sålunda skulle också den Helige Ande, sedan den Heliga Skrift blifvit fullständig, fortfara att varna, upplysa och trösta Guds barn. rätt (vii )Jesus lofvade att gifva sina lärjungar den Helige Ande. "Men Hugsvalaren, den Helige Ande, hvilken. Fadern skall sända i mitt namn han skall lära eder allt och påminna eder allt hvad jag har sagt eder." ;'När han, sanningens Ande, kommer, skall han leda eder till hela sanningen, . . . och det kommande skall han förkunna eder." Joh.14: 26; 16: 13. Skriften lär tydligt, att dessa löften tillhöra Kristi församling under alla tider, och att de äro icke alls inskränkta till apostlarnes dagar. Frälsaren gifver sina efterföljare denna försäkran: "Jag är med eder alla dagar intill verldens ände." Matt. 28: 20. Och Paulus försäkrar, att Andens gåfva och uppenbarelser blefvo gifna församlingen "för de heligas fullkomnande, till ämbetets verk, till Kristi kropps uppbyggelse, till dess vi alla hinna till enheten i tron och i Guds Sons kunskap, till en fullkommen man, till Kristi fullhets åldersmått." Ef. 4: 12, 13. rätt (vii )Aposteln bad för de troende i Efesus, "att vår Herre Jesu Kristi Gud härlighetens Fader, må gifva eder vishets och uppenbarelses Ande i sin kunskap och upplysa edert hjärtas ögon, så att I förstån hvilket hopp det är hvartill han hal' kallat eder,.. . och huru öfversvinneligt stor hans makt är med afseende på oss, som tro efter hans mäktiga krafts verkan." Ef. 1: 17-19. Den välsignelse, som Paulus sålunda anhåller om för församlingen i Efesus, var Guds Andes tjenst till att upplysa deras förstånd och förklara djupheterna i Guds heliga ord för själen. rätt (vii )Efter den Helige Andes underbara utgjutelse på pingstdagen uppmanade Petrus folket att bättra sig och blifva döpt i Kristi namn till synliarnas förlåtelse; och han sade: "I skolen undfå den Helige Andes gåfva. Ty åt eder är löftet gifvet och åt edra barn och åt alla som fjärran lira, så. många som Herren vår Gud skall kalla härtill." Apg. 2: 38, 39. rätt (viii)Genom profeten Joel har Herren larvat en särskild uppenbarelse af sin Ande i omedelbar förbindelse med händelserna på Guds stora dag. Joel2: 28. Dennna profetia blef delvis uppfyld genom Guds Andes utgjutelse på pingstdagen; men den skall blifva fullständigt uppfyld genom den gudomliga nådens uppenbarelse, som skall åtfölja evangelii afslutande verk. rätt (viii )Den stora striden emellan godt och ondt skall tilltaga i häftighet ända till nåde tidens slut. Satan har ådagalagt sin vrede mat Guds församling i alla tider; och Gud har gifvit sin nåd och Ande åt sitt folk för att stärka det till att kunna bestå emot den ondes makt, Kristi apostlar skulle utbreda evangelium i verlden och nedteckna det till gagn för alla kommande tider; derför blefva de synnerligen upplysta af Anden. När församlingen nalkas sin slutliga befrielse, skall satan verka med större kraft. Han kommer ned" i stor vrede, vetande, att han icke har lång tid." Uppb. 12: 12. Han skall verka" med all lögnens kraft och tecken och under." 2 Tess. 2: 9. I sex tusen år har denne öfverlägsne ande, som en gång var den högste bland Guds änglar, varit sysselsatt med att bedraga och förderfva. All den skicklighet och list, som satan har tillegnat sig; all den grymhet, sam han har utvecklat under tidens strid, skola brukas emot Guds folk i den slutliga striden. Under denna farliga tid skala Kristi efterföljare förkunna budskapet om Kristi andra ankarns t för verlden; ach ett folk skall beredas, som kan bestå för honom, när han kommer, och befinnas vara obesmittadt och ostraffligt. 2 Pet. 9:14. Vid denna tid är den gudomliga nådens och kraftens särskilda gåfva icke mindre nödvändig för församlingen än i apostlarnes dagar. rätt (viii )Genom den Helige andes upplysning har den långvariga striden emellan godt och ondt blifvit framstäld for forfattarinnan af denna bok. Gång på gång har jag fått nåd att se utvecklingen af den stora striden emellan Kristus, som är lifvets Furste och vår frälsnings Upphafsman, och satan, som är det andas furste, syndens upphofsman och den förste öfverträdaren af Guds heliga lag. Satans fiendskap mot Kristus, har äfven ådagalagts mot hans efterföljare. Samma hat mot Guds lags principer, samma bedrägliga förfaringssätt, hvarigenom villfarelsen framställes såsom sanning och mänskliga lagar sättas i stället för Guds lag och människor förledas till att dyrka det skapade i stället för Skaparen, kunna spåras i hela forntidens historia. Satans bemödanden att felaktigt framställa Guds karakter; att ingifva människorna falska begrepp om Skaparen, så att de betrakta honom med fruktan och hat i stället för med kärlek; hans ansträngningar att åsidosätta Guds lag och sålunda förleda människorna till att tänka, att de äro fria från dess fordringar; och hans förföljelser mot dem som våga att motstå hans förvillelser, hafva blifvit stadigtdigt fortsatta under alla tider. Man kan se dem i patriarkernas, profeternas, apostlarnes, martyrernas och reformatorernas historia. rätt (ix)I den sista stora striden skall satan följa samma förfaringssätt, visa samma anda samt verka för samma mål som under alla föregående tider. Det skall gå nu, som det har gått förut med undantag af att den kommande striden skall utmärka sig genom en sådan förfärlig häftighet, som verlden aldrig förut bevittnat, Satans förvillelser skola blifva mera listiga, hans angrepp mera hårdnackade. Om det vore möjligt, skulle han förföra de utvalde. Mark. 13:22. rätt (ix )Allt efter som Guds Ande har framstält Guds ords stora sanningar samt förtfluta och kommande händelser för min själ, har han befalt mig att kungöra för andra hvad sålunda blifvit uppenbaradt - att framställa denna strids historia i den förbigångna tiden, och i synnerhet att framställa den så, att den belyser framtidens nära förestående strid. I denna afsigt har jag sökt samla och ordna händelser i församlingens historia på sådant sätt, att man kan se utvecklingen af de stora sanningar, som i olika tider blifvit gifna för att pröfva verlden- sanningar, hvilka harva uppväckt satans vrede och en verldsälskande kyrkas fiendskap, men bevarats af de vittnen, som" icke hafva älskat sitt lif allt intill döden." rätt (ix )I dessa berättelser kunna vi se en förutsägelse af den förestående striden. När vi betrakta den i Guds ords ljus och genom den Helige Andes upplysning, kunna vi se don ondes konstgrepp afslöjade samt de faror, hvilka måste undflys af alla, som önska att blifva funna ostraffliga inför Herren vid hans återkomst. rätt (ix )De stora händelser, som hafva utmärkt reformationens framåtskridande i forntiden, äro framställda i historien. De äro väl bekanta och ert ,linda öfverallt i den kristna verlden; de äro sakförhållanden, som ingen kan förneka. Denna historia har jag i korthet framstält i öfverensstämmelse med bokens syftemål. Jag har nödgats att fatta mig så kort som möjligt, på grund af bokens egendomliga natur och inskränkta utrymme; fördenskull har jag framstält de olika sakförhållandena i så få ord jag kunnat utan att göra våld på en rätt uppfattning af deras tillämpning, I några fall, der en historieskrifvare har sammanfattat händelserna sålunda, att man erhåller en kort, men omfattande öfversigt af ämnet, eller sammanfört de enskilda händelserna på ett ändamålsenligt sätt, har jag anfört hans ord; men med få undantag har källan icke blifvit anförd, enär dessa vittnesbörd icke äro citerade för att framställa den författaren såsom auktoritet, utan emedan hans framställning af saken är klar och kraftig. När jag har omtalat de personers erfarenhet och åsigter, som befordra reformationen på vår egen tid, hafva deras egna verk ibland blifvit brukade på liknande sätt. rätt (ix )Afsigten med denna bok är icke så mycket att framställa nya sanningar angående striden i den förflutna tiden, som att framställa förhållanden och grundsatser, hvilka hafva inflytande på framtidens händelser. Men alla dessa anteckningar från forntiden få en ny betydelse, när de betraktas såsom en del af striden emellan ljusets och mörkrets makter; och genom dem kastas ett ljus över framtiden, då de belysa deras väg, hvilka, liksom reformatorerna. i förflutna tider, skola kallas till att vittna om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd med fara för att mista alla jordiska egodelar och förmåner. rätt (x )Syftemålet med denna bok är att framställa den stora striden mellan sanning och villfarelse; att uppenbara satans ränker och de medel, genom hvilka man med framgång kan motstå honom; att gifva ett tillfredsställande svar på det stora spörsmålet angående det onda och gifva ett sådant ljus öfver syndens upprinnelse och dess slutliga utrotande, att Guds rättvisa och barmhertighet mot hans skapade varelser blifva fullständigt uppenbarade, samt att visa hans lags heliga och oföränderliga natur. Och' författarinnans innerliga bön är, att själar genom dess inflytande må blifva befriade från mörkrets makt och få del i de heliges arfslott i ljuset till hans ära; som älskade oss och utgaf sig sjelf för oss. |